Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metaller - Metallfernissa - Metallfärgning, metallokromi - Metallindustriarbetareförbundet, Svenska - Metallisering, metallsprutning, flamsprutning - Metallografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
Metallfernissa—Metallografi
858
som den antager i beröring med en lösning av
viss koncentration av dess egna joner. Ju lägre
denna potential är, dess större är metallatomens
strävan att övergå till positiv jon, och dess
oädlare säges den vara. Ordnas m. efter stigande
normalpotential, erhålles deras s. k.
spännings-kedja. M. äro goda värmeledare, men
ledningsförmågan är starkt växlande, mellan 0,020
(kvicksilver) och 1,01 (silver) gramkal. per cm3 och
grad. Parallellt härmed går den elektriska
ledningsförmågan, som vid rumstemp. växlar mellan
1,04 (kvicksilver) och 61,4 (silver) reciprokohm
per m och mm2. Den elektriska ledningsförmågan
ökas med fallande temp.; anmärkningsvärt är,
att bly, kvicksilver, tenn o. a. samt några
legeringar vid en temp. av 2—40 över den absoluta
nollpunkten plötsligt bliva supra-(över-)ledande,
d. v. s. förlora hela sitt ledningsmotstånd.
Metallfernissa, lackfernissa för överdragning
av blanka metallytor som skydd mot luftens syre
och fuktighet.
Metallfärgning, m e t al 1 o k r om i,
förfarande för att ge ytan hos metaller el. legeringar
ett vackrare och för användingsändamålet
bättre avpassat utseende. Ofta ger m. också en
något ökad korrosionsbeständighet. M. mildrar en
alltför utpräglad metallglans. Främst användes m.
för oädla metaller, men det förekommer, att
silver behandlas med en utspädd vattenlösning av
svavellever (kaliumpolysulfider) och
ammonium-karbonat för att framkalla en konstgjord patina.
Stål kan genom anlöpning till olika temp. mellan
200 och 4000 ges en rad olika färger från gult
till mörkblått. Färgningen beror på oxidation av
den blanka stålytan. Ett stort antal olika
förfaranden för m. finnas, vid vilka oxidationen
företas i närvaro av vissa kemikalier.
Metallindustriarbetareförbundet, Svenska,
se Fackförening, sp. 128.
Metalliséring, metallsprutning, f 1 a
m-sprutning, överdragning av ett föremål med
metall enl. en av schweizaren M. V. Schoop
uppfunnen metod. En i en knallgas- el.
acetylenlå-ga smält metall, vilken i trådform inmatas i
me-talliseringsapparaten, sprutas medelst
komprimerad luft i ytterst finfördelat tillstånd mot
föremålet. Metallpartiklarna erhålla så stor hastighet,
att de vid stöten mot föremålet ånyo smälta och
fästa mot varandra och mot underlaget. Genom m.
kan man överdraga ej blott järn- och träföremål
utan även glas, läder etc. med ett skyddande skikt
av t. ex. koppar, zink, aluminium el. andra
metaller. Begreppet m. innefattar även beläggning av
t. ex. plastföremål, spegelglas m. m. med en tunn
hinna av t. ex. aluminium.
Metallografi, vetenskapen om metallernas och
legeringarnas egenskaper. Vissa områden inom
m. intaga i den praktiska tillämpningen en mer
el. mindre självständig ställning, ss. den tekniskt
inriktade provningen av metallernas och
legeringarnas mekaniska, fysikaliska och kemiska
egenskaper samt den kemiskt-analytiska
bestämningen av deras sammansättning, bergskemi.
I övrigt omfattar m. studiet av metallernas och
legeringarnas inre byggnad, dess beroende av
Fig. t. Avsvalningskurva för en legering med 80 °/o av
metall A och 20 °/o av metall B (t. h.). Schematiskt
till-ståndsdiagram för legeringar av metallerna
A och B (t. v.).
sammansättningen och materialets värme- och
mekaniska behandling samt dessas inverkan på
egenskaperna. M :s viktigaste hjälpmedel äro
ter-miska, mikroskopiska och röntgenografiska
undersökningar.
T e r m i s k a undersökningar avse att utröna,
hur metallerna och legeringarna förhålla sig vid
upphettning och svalning. För detta ändamål
upphettas ett litet provstycke av materialet
långsamt till hög temp. och får därefter svalna, hela
tiden under jämn tillförsel, resp, bortförsel av
värme, varvid man med lämpliga anordningar
noggrant följer temp.-förändringar i
provstycket. Man finner då ofta, att temp.-förändringen
vid vissa temp.-lägen avstannar el. blir mindre
hastig än normalt. Vid dessa temp. upptar, resp,
avger materialet således värme, utan att temp.
ändras i motsvarande grad, vilket visar, att en
förändring av det inre tillståndet inträder. Ett
välkänt ex. på en dylik tillståndsförändring är
smältning och stelning. Undersökningar, utförda
på ovan angivet sätt, visa, att många metaller och
legeringar undergå likartade
tillståndsförändringar, omvandlingar, även i fast tillstånd,
således vid temp. under smältpunkten. De temp.,
där omvandlingen sker el. där den begynner och
avslutas, benämnas omvandlingspunkter.
För varje metall el. legering med viss
sammansättning ha dessa omvandlingspunkter alltid
samma läge. För att få en åskådlig bild av
sammansättningens inverkan på smält- och
omvandlings-punkternas läge i en legering av två metaller A
och B bestämmer man genom termiska och
andra undersökningar punkternas lägen för
legeringar med olika halter av de båda komponenterna
och avsätter dem i ett diagram, där legeringens
sammansättning angives efter den vågräta och
temp. efter den lodräta axeln. Man erhåller på
så sätt ett tillståndsdiagram för det undersökta
legeringssystemet.
Ett par exempel på enkla
tillståndsdiagram visas i fig. 1 och 2. I allm. äro
till-ståndsdiagrammen väsentligt mera invecklade. De
äro vanl. sammansatta av ett flertal kurvgrenar,
vilka dock var för sig kunna hänföras till ett
fåtal enkla grundtyper. Den översta kurvan i
diagrammet, likviduslinjen, anger den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
