- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
901-902

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mexico - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

901

Mexico

902

Guldsmycke med guden Mictlantecuhtli.
Mixteca-Pueblakulturen.

flera andra indianfolk i M., gjorde dem
skattskyldiga under sig och uppbyggde ett löst
hopfogat rike med huvudstad i Tenochtitlän. Deras
hövdingar intogo en monarks ställning; mest
känd bland dem är Montezuma II (1503—
20), under vars tid den spanska erövringen ägde
rum. Denna företogs av H. Cortez (se d. o.),
som 1523 utnämndes till ”guvernör och
generalkapten över Nya Spanien”, och landets gränser
flyttades snart genom upptäckts- och
erövrings-tåg åt n. till Oregon och Florida. I
upptäckarnas spår följde munkar, som inom kort gjorde
indianerna till åtm. namnkristna; M. fick 1547
egen ärkebiskop. 1551 inrättades ett univ., och
särskilt jesuiterna gjorde sig förtjänta om
undervisningen. Stora delar av indianernas jord
utdelades till spanjorer, vilka hade att skydda
och kristna infödingarna; detta
encomienda-(uppdrags-) system ledde i de flesta fall till
hänsynslös exploatering av indianerna.

Efter stridigheter mellan erövrarna,
conquista-dores, och försök med kungl.
regeringskommissio-ner, audiencias, styrdes Nya Spanien från 1535
av spanska vicekonungar, som även hade en viss
myndighet över generalkaptenerna i Guatemala
och Habana. Den förste vicekonungen,
Antonio de Mendoza (reg. 1535—50),
pacificerade landet, införde en ordnad förvaltning och
uppmuntrade upptäcktsfärder men kunde ej
avskaffa encomiendasystemet. Efterträdaren L u i s
de Velascos mildare politik mot indianerna
gav upphov till en sammansvärjning bland
jordägarna. Spaniens kolonialpolitik tenderade att
pressa stora inkomster av landet och samtidigt
hindra konkurrens med moderlandet. Odling av
vin, silke, oliver och hampa förbjöds, och
utri

keshandeln var ända till slutet av 1700-talet
monopol för köpmännen i Cådiz och Sevilla. Alla
viktigare ämbeten besattes med infödda spanjorer,
gachupines (sporrebärare), vilket väckte missnöje
bland deras i M. födda avkomlingar, kreolerna;
halvbloden, mestiserna, voro till långt in på
1800-talet utestängda från offentlig verksamhet.

Då Ferdinand VII 1808 störtades av Napoleon,
insattes i M. en regering i Ferdinands namn, men
kreolernas förhoppningar att få del i
regeringsmakten slogo slint. Kort därefter, 1810—II,
ställde sig prästen Miguel Hidalgo i spetsen
för en resning av de förtryckta massorna men
besegrades och avrättades. Upproret fick en ny
ledare i prästen Maria Morelos, men även
han besegrades (1812) och avrättades (1815). Då
en liberal författning 1820 promulgerades i
Spanien, fruktade de privilegierade klasserna i M.
att förlora sin makt och förmådde general
Agustin de Iturbide att sluta sig till
frihetsrörelsen för att ge den en måttfullare
riktning. Han förenade sig med upprorsledaren V
i-cente Guerrero om den s.k. Plan de
Igua-la (1821), som förutsatte M. som en
konstitutionell monarki med rom.-kat. statskyrka och lika
berättigande för kreoler och spanjorer. Den siste
spanske vicekonungen, Juan O’D o n o j u,
erkände sept. s. å. M. som oberoende (Spaniens
erkännande kom först 1836).

Då M. inträdde i de självständiga staternas led,
var dess heterogena befolkning knappt mogen
för självstyrelse, och dess första sekel har på
ett par årtionden när varit fyllt av förbittrade
inbördesstrider. Efter Iturbides kejsardöme (1822
—23) var M. till 1834 förbundsrepublik efter
U.S.A:s mönster. Därpå följde ett årtionde med
en centraliserande författning och diktatur under
Santa Anna — varunder Texas som egen
republik bröt sig ut ur M. —•, allmän anarki
och återgång till 1824 års förbundsförfattning.
U.S.A:s annexion av Texas, gränstvister och
allmän antipati ledde 1846 till krig mellan U.S.A.
och M. Trots tappert motstånd tvungos
mexikanerna att vika, huvudstaden intogs sept. 1847,
och i freden följ, år måste M. mot en
ersättning av 15 mill. doll. avträda nära hälften av
sitt område, New Mexico och övre Kalifornien,
samt erkänna Texas’ oberoende. Efter ett par
års relativt lugn under J. J. Herrera grep
Santa Anna 1853 åter makten och förklarades
för diktator på livstid. Hans på präster och
militärer stödda regemente födde snart uppror,
försäljningen av s. Arizona till U.S.A. sårade
mexikanernas nationalkänsla, och Santa Anna
störtades aug. 1855 definitivt från makten. 1857
års liberala författning, kompletterad med den
s. k. Ley Lerdo, vilken förbjöd kyrkan att
förvärva jord, som ej direkt behövdes för dess
behov, och tvang den att sälja dylik, ledde till
det s. k. reformkriget 1858—61, under vilket
liberalerna under B. J u å r e z till sist fingo
överhand över de konservativa under M. M i r
a-m 6 n. Kongressen beslöt 1861 inställa
räntebetalningen på utländska statslån, vilket ledde till
väpnad intervention av Spanien, Frankrike och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free