Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mexico - Historia - Författning och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903
Mexico
904
England. Medan Spanien och England snart
drogo sig tillbaka, lät Frankrike förstärka sin
truppkontingent. General Forey intog 1863
Puebla och intågade i huvudstaden. Enl.
Napoleon III:s önskan valde ett klerikalt-monarkiskt
parti s. å. ärkehertig Maximilian av
Österrike till kejsare av M. Han ankom till M. 1864,
fylld av goda föresatser, men hade att kämpa
mot olika uppror samt stötte sig även med
kyrkan och de konservativa ledarna. När Frankrike
på U.S.A:s initiativ febr. 1867 drog tillbaka sina
trupper, var Maximilians öde beseglat; 19 juni
s. å. avrättades han. Under kejsardömet hade
Juårez lett en republikansk motregering i norra
M.; han valdes 1867 och 1871 till president och
sökte i samband med kuvandet av ideliga uppror
konsolidera republiken. Hans antiklerikale
efterträdare, S. Lerdo de Tejada, störtades 1876
av P. D i a z, som sedan, bortsett från tiden
1880—84, ända till 1911 var M:s president och
faktiske diktator. Med järnhand åstadkom han
lugn i landet, spelade ut sina motståndare mot
varandra, lät utländska kapitalister få exploatera
en stor del av M:s naturtillgångar, byggde
järnvägar och fick statsfinanserna i ordning.
Industrialiseringen bragte dock icke välstånd åt de
breda lagren, och indianerna förtrycktes
obarmhärtigt. Sedan Diaz i en intervju 1908 förklarat
M. moget för demokrati, samlade sig många
motståndare till hans upplysta despotism kring F.
M a d e r o. Denne led visserligen nederlag vid
presidentvalet 1910 men ställde sig följ, år i
spetsen för en resning, som i maj 1911 störtade
Diaz. Därmed hemföll M. åter till
inbördes-strider.
Madero valdes hösten 1911 till president, men
hans svaga styrelse stimulerade till uppror;
febr. 1913 begick regeringstruppernas chef, V.
H u e r t a, förräderi, Madero mördades, och
Huerta grep makten. Han kunde trots
skräckvälde ej kuva missnöje och uppror inom landet,
och genom nordamerikansk intervention störtades
han 1914. Så följde en tid av anarki, under
vilken generalerna Villa och Carranza samt
bondehövdingen Zapata spelade de främsta rollerna.
1915 fick V. Carranza övertaget. Under
hans regim antogs 1917 en starkt arbetarvänlig,
antiklerikal författning, som dock t. v. ej fick
full kraft. Den proklamerade i princip
storgodsens uppdelning, livegenskapens avskaffande,
statens äganderätt till all jord — detta hade en
bestämd udd även mot de utländska
gruvföretagen —, 8 timmars arbetsdag, organisations- och
strejkrätt för arbetarna m. m. Carranza
störtades maj 1920. M:s president 1920—24, A.
O b r e g 6 n, ledde ett energiskt
återuppbyggnadsarbete efter den långa anarkien; statsskulden
ordnades, revolutionsarmén demobiliserades, och
konstitutionen utbyggdes med speciallagar.
Obre-gons vän P. E. Calles, president 1924—28,
fortsatte med fast hand Obregons politik. En
häftig strid, som på sina håll tog karaktär av
inbördeskrig, inleddes 1926 med katolska kyrkan,
när konstitutionens antiklerikala bestämmelser
började tillämpas. Även sedan en uppgörelse
kom
mit till stånd, ha i vissa delstater endast ett
obetydligt antal prästmän tillåtits utöva sin
verksamhet. Calles avgick före mandatperiodens utgång
men fortfor att under tre kortvariga
efterträdare dominera det politiska livet. Den med hans
medverkan valde presidenten Låzaro C ä r d
e-nas (1934—40) följde dock snart egna linjer.
Utan hänsyn till inrikes och utrikes motstånd
genomdrev han tillämpningen av några av de mest
radikala artiklarna i 1917 års konstitution.
Jorduppdelningen fortsattes med sådan energi, att vid
slutet av 1930-talet ung. hälften av landets ett
par decennier tidigare egendomslösa indianska
bönder blivit jordägande. Järnvägarna
nationaliserades 1937. 1938 exproprierades de av
utländska bolag ägda olj efyndigheterna, vilket
resulterade i kraftiga protester från Storbritannien,
varvid t. o. m. de diplomatiska förbindelserna
brö-tos, och från U.S.A. Den av regeringspartiet,
Partido de la Revolucion Mexicana (PRM), stödde
M. Ävila Camacho blev president för tiden
1940—46. Av betydligt konservativare läggning
än Calles och Cärdenas sökte han förbättra det
alltsedan Diaz’ fall mer el. mindre spända
förhållandet till U.S.A. Under trycket av 2:a
världskriget, där M. omedelbart förklarade sig
krigförande vid U.S.A:s sida, och det växande
olje-behovet — den mexikanska produktionen hade
sjunkit katastrofalt efter nationaliseringen —
kom det till en uppgörelse med U.S.A. i
olje-frågan. M. deltog vid San
Francisco-konferen-sen 1945 i FN:s grundande. Miguel
Ale-m ån, president 1946—52, fortsatte i relativt
konservativ riktning sin företrädares U.S.A.-vänliga
politik. Han fick till efterträdare dittillsvarande
inrikesministern Adolfo Ruiz Cortines.
Den av vänstersocialisten Lombardo Toledano
ledda arbetarrörelsen, Confederaciön de
Trabaja-dores Mexicanos (CMT), har sedan slutet av
1930-talet sett sitt inflytande starkt minskat.
Författning och förvaltning. Enl. författningen
av 1917, ändrad senast 1952, är M. en
förbundsrepublik, bestående av 29 stater, ett
förbunds-distrikt, omfattande Mexico City och 12
kringliggande kommuner, samt 2 territorier. Rösträtt
tillkommer alla gifta män och kvinnor vid 18
och alla ogifta vid 21 års ålder, förutsatt att
de själva kunna förtjäna sitt livsuppehälle. Den
kvinnliga rösträtten beslöts 1952.
Folkrepresentationen, kallad kongress, består av en
deputeradekammare, utsedd för 3 år genom samfällda
val med 1 led. för varje 170,000 inv., och en
senat på 60 led., utsedd för 6 år till ett antal
av 2 för varje stat och 2 för förbundsdistriktet.
Presidenten utses genom direkta folkval för 6
år. Om han avgår under denna tid, utser
kongressen hans efterträdare. Till sin hjälp vid
regeringsmaktens utövning har han ett råd,
bestående av sekr. för 14 ministerier och cheferna
för 2 dep. Delstaternas författningar äro stöpta
i samma form som förbundsrepublikens. De ha
också egna lagar och skatter. Mellanstatliga
tullar äro dock ej tillåtna. Presidenten utser
guvernörer för territorierna och chef för
förbundsdistriktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
