Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meyer, 2. Gerhard, d. y. - Meyer, Conrad Ferdinand - Meyer, Eduard - Meyer, Ernst (Ahron) - Meyer, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
913
Meyer
914
tillämpades vid de stora verk, som han för detta
ändamål inrättade vid Åker och Stavsjö i
Södermanland. M. blev 1747 dir. vid det kort förut
inrättade Stockholms stads brandförsäkringsverk.
1752 sålde han sitt gjuteri till kronan. 1766
erhöll han överdirektörs titel. M:s arbeten, utom
de mekaniska, voro dels kyrkklockor, dels och
framför allt avgjutningar av konstverk, t. ex.
Bouchardons Karl XII-byst, vilken han
egenhändigt ciselerade, Gustav Vasas stod 1770 och Gustaf
Adolfs ryttarstaty 1779 av L’Archevéque, båda
resta i Stockholm. — M. var varm konstvän och
bevisade detta i handling genom att till Kungl.
målar- och ritarakad., nuv. Akad. för de fria
konsterna, skänka sitt hus (Sparreska, sedermera
Bielkeska huset) vid Rödbodtorget, vilket ännu,
ehuru i ombyggt skick, är säte för akad:s
verksamhet. — Sonen Gerhard M. efterträdde
1772 sin far som styckgjutare och dog 1797;
han var den siste av släkten.
Meyer [mai’ar], Conrad Ferdinand,
tysk-schweizisk författare (1825—98). Han
tillhörde en gammal Zürichsläkt och ärvde en
nervös belastning, som ledde till svåra kriser 1852
—56 och 1888—93. I franska Schweiz
förvärvade han en så stor fransk språk- och
kulturkännedom, att han begagnade franskan omväxlande
med tyskan och länge tvekade, till vilket språk
han definitivt skulle sluta sig. Först trettionio
år gammal gav han ut sin första bok.
Fransktyska kriget 1870 avgjorde hans
nationalitets-fråga; samkänslan med tyskarna tog sig uttryck
i dikten ”Huttens letzte Tage” (1871). M.
fortsatte sitt författarskap med en följd större och
mindre historiska
noveller. ”Das Amulett”
(1873; ”Två
schweizare”, 1900) är en
skiss från
Bartolomei-natten, ”Jürg Jenatsch”
(1876; sv. övers.
1909), en brokig
skildring från Graubünden
under trettioåriga
kriget. ”Der Heilige”
(1880; sv. övers. 1917)
om Thomas Becket,
”Der Schuss von
der Kanzel” (1878;
sv. övers. 1882) och
”Gustav Adolfs Page” (1882; sv. övers. 1889)
skildra reformation och motreformation, ”Die
Hochzeit des Mönchs” (1884), ”Die Versuchung
des Pescara” (1887) och ”Angela Borgia” (1891;
sv. övers. 1892) hämta sina motiv från
renässansen. Till stormiga epoker med vilda,
förvirrade samhällsförhållanden förläde M. sina bilder
ur det förgångna; med sträng komposition, lugnt
avvägda proportioner, strängt objektiv berättelse
och plastisk framställningskonst, som
otvivelaktigt påverkats av fransk litterär tradition,
gestaltade han det historiskt givna stoffet. Även i
”Gedichte” (1882), där balladerna och en
manligt energisk tankelyrik äro ypperst, verkar han
kylig, lugn och aristokratiskt förbehållsam. Jämte
Keller är M. det tyska Schweiz’ förnämsta
litterära namn. ”Sämtliche Werke” 1922. På sv.
utkommo ”Noveller” (1900), innehållande
”Helgonet”, ”Alunkens bröllop” och ”Domarinnan”. —
Monogr. av A. Frey (4:0 uppl. 1925), F. F.
Baumgarten (2:a uppl. 1920) och H. v. Lerber
(1949).
Meyer [mai’ar], Eduard, tysk-judisk
historiker (1855—1930). Han blev prof. 1885 i
Bres-lau, 1889 i Halle och 1902 i Berlin. Han utgav
bl. a. ”Geschichte des Alterthums” (omfattande
tiden från Egyptens och Babyloniens äldsta tider
till makedoniska tidevarvet, omkr. 360 f. Kr., 5
bd, 1884—1902; ny uppl. 1907—37),
”Forschung-en zur alten Geschichte” (2 bd, 1892—99),
”Un-tersuchungen zur
Geschichte der
Grac-chen” (1894), ”Die
wirtschaftliche
Ent-wickelung des
Alter-tums” (1895), ”Zur
Theorie und Methodik
der Geschichte” (1902),
Ӏgyptische
Chrono-logie” (1904), ”Die
Israeliten und ihre
Nach-barstämme” (1906),
”Ursprung und
Geschichte der
Alormo-nen” (1912; sv. övers.
1914), ”Cæsars AIo-
narchie und das Principat des Pompejus.
In-nere Geschichte Roms von 66 bis 44 v. Chr.”
(1918), ”Ursprung und Anfänge des
Christen-tums” (3 bd, 1921—23). ”Kleine Schriften”
utgav M. i två bd (1910—24). — M:s huvudverk,
”Geschichte des Alterthums”, är ett arbete av
högt värde. I främsta rummet är M:s
hävdateckning politisk men framställer staternas yttre
öden i samband med den andliga och materiella
odlingens utveckling över huvud. Uppfattningen
av antikens ekonomiska och sociala liksom dess
politiska liv i dess högsta skeden är hos M.
tydligt präglad av vår egen tids förhållanden; det
nationella enhetsidealet är sålunda ständigt
måttstock för statslivets företeelser. ”Cæsars
Monar-chie und das Principat des Pompeius” ger en
självständig och omsorgsfullt dokumenterad
framställning av det första triumviratets upprörda
tider och närliggande händelser, skriven i medveten
motsats till Th. Alommsen. I ”Ursprung und
Anfänge des Christentums” söker M. insätta den
religiösa nyskapelsen i hela dess ideella och
politiska sammanhang men samtidigt ge fullt
utrymme jämväl åt de stora personligheternas i
sin mån avgörande inverkan. Hans synpunkter
i detta verk ha blivit starkt omstridda.
Meyer [mai’ar], Ernst (eg. Ahron),
tysk-dansk målare av judisk börd (1797—1861), f. i
Altona, studerade i Köpenhamn och Alünchen,
bodde sedan mest i Rom. Han målade italienskt
folkliv, präster, munkar, fiskare och vackra
flickor, gladlynta genrer och typer, som blevo
populära både i Tyskland och Norden.
Meyer [måi’ar], Ernst Alfred, tysk-svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
