Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meyerbeer, Giacomo (Jacob Beer) - Meyer-Förster, Wilhelm - Meyerhof, Otto - Meyerhöffer, Alf - Meyer-Lübke, Wilhelm - Meyerinck (Meyer), Gustav - Meysenbug, Malvida von - Meytens (Mytens, Mijtens), 1. Aert (Rinaldo) - Meytens, 2. Daniel d. ä. - Meytens, 3. Jan - Meytens, 4. Daniel d. y. - Mytens, 5. Martin d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dl 7
Meyer-F örster—Meytens
918
kyrklig musik, dessutom Lieder och pianoverk. —
Litt.: Biogr. av L. Dauriac (1913) och J. Kapp
(8:e uppl. 1932).
Meyer-Fö’rster [mai’ar-], Wilhelm, tysk
författare (1862—1934). Han skrev
förströelseromaner och -noveller, vann en oerhörd
teaterframgång med ”Alt-Heidelberg” (1901; ”Gamla
Heidelberg”, uppf. 1903 i Sthlm), en
dramatisering av romanen ”Karl Heinrich” (1899).
Meyerhof [måi’arhåf], Otto Fritz,
tysk-judisk fysiolog (1884
—1951), 1929 chef
för avd. för fysiologi
vid Kaiser
Wilhelm-Inst. für medizinische
Forschung i
Heidelberg, från 1940
anställd vid Univ. of
Pennsylvania,
Phila-delphia. M. började
som psykolog men
övergick senare till
cellforskningen. För
sin upptäckt av
sambandet mellan
syreförbrukning och mj ölk-
syreomsättning i musklerna erhöll han 1922 halva
nobelpriset.
Meyerhöffer [me’jar-], Alf Roar Dag,
militär (f. 1891 W12), officer vid Norrbottens reg.
1913, major 1936, överste och chef för Livreg:s
grenadjärer 1942—47, inspektör för inf. 1947—
51 (tjänsteförrättande 1947—49). M. var led.
av A. K. 1932—36, först för högern och från
1934 för Sveriges nationella förbund.
Meyer-Lübke [måVar-ly^ka], Wilhelm,
schweizisk-tysk romanist (1861—1936). Han var
1890—1914 prof, i Wien, 1915—29 prof, i Bonn.
M. är efter Diez den romanska filologiens
främsta lingvistiska namn. Framför allt genom sina
betydelsefulla, delvis epokgörande arbeten har han
i sällspord grad främjat den romanska
språkforskningens utveckling. Bland M:s talrika verk äro
de betydligaste ”Grammatik der romanischen
Sprachen” (4 bd, 1890—1902; fransk övers., 4
bd, 1890—1906), ”Italienische Grammatik” (1890;
ny ital. uppl. 1941), ”Romanisches etymologisches
Wörterbuch” (1911), ”Einführung in das
Studium der romanischen Sprachen” (1901),
”Histo-rische Grammatik der französischen Sprache” (2
bd, 1908—21), ”Das Katalanische” (1925). M.
grundade 1909 (jämte R. Meringer m. fl.) tidskr.
Wörter und Sachen och (tills, m. H. Schröder
m. fl.) Germanisch-romanische Monatsschrift.
Meyrinck [måi’-] (eg. Meyer), Gustav,
tysk-österrikisk författare av judisk börd (1868
—1932), urspr. bankir i Prag, uppträdde under
1910-talet som livfull och sarkastisk novellist
(”Des deutschen Spiessers Wunderhorn”, 3 bd,
1913) och vann 1914 världsrykte med
ghetto-romanen ”Der Golem” (1915; sv. övers. 1916),
efterföljd av ytterligare ett band noveller och 4
romaner, som ge gradvis stegrat uttryck för M:s
alltmer fördjupade mystiska livsåskådning. M.
övergick 1927 till buddismen.
Meysenbug [måi’zanbok], Malvida von,
tysk författarinna (1816—1903), levde i London,
Florens och Rom, intimt förtrogen och i livlig
brevväxling med många betydande personligheter,
bl. a. Richard Wagner och Nietzsche. Hennes
författarskap, romaner, essäer, ”Memoiren einer
Idealistin” (3 bd, 1876; ”1 landsflykt”, 1916)
m. m., åsyftade etisk-estetisk förädling och
väckte stor uppmärksamhet och beundran. Två bd
av hennes brevväxling utgå vos (1920 och 1926)
av Berta Schleicher, som även skrev hennes biogr.
(3:e uppl. 1922). Se Ellen Key i ”Verk och
människor” (1910).
Meytens [méi’tans] (Mytens, Mi j tens).
1) A e r t M., kallad R i n a 1 d o M., holländsk
målare (omkr. 1541—1602). Han utförde i
Neapel stora kyrkmålningar, vilka gått förlorade el.
ej kunnat identifieras. Nationalmuseum i
Stockholm äger en av honom utförd stor
Caravaggio-inspirerad duk, ”Törnekröningen”.
2) Daniel M. d. ä., den föreg:s brorson
(omkr. 1590—före 1648), var en mycket anlitad
porträttmålare, verksam särsk. i England; i
stilen erinrar han om Rubens och van Dyck, med
vilken han förgäves synes ha tävlat. Utom
England finnas några få porträtt av denne M., t. ex.
i Kunstmuseet, Köpenhamn, ett av Karl I av
England.
3) Johannes (Jan) M., den föreg:s brorson
och elev (omkr. 1614—70), var också
porträttmålare, verksam i Haag. I Skandinavien finnas
några bilder av honom: Jean De Geer i
Lövsta-saml., ”Promenad i parken” i Göteborgs museum
och mansporträtt i Kunstmuseet, Köpenhamn.
4) Daniel M. d. y., den föreg:s son,
porträttmålare (1644—88), verksam i Holland och
Italien; av hans bilder finnas flera i slotten
Oranienbaum och Mosigkau vid Dessau; porträtt
av äldre man i Nationalmuseum, Stockholm.
5) Martin M. d. ä. (Mytens), brorson
till M.2) (1648—1736). Han inskrevs 1667 i Haags
målarsällskap Pictura, reste 1677 till Stockholm
och verkade i Sverige som porträttör till sin
död. Jämte Ehrenstrahl är han tidevarvets störste
porträttmålare. Ojämförligt starkast är hans
produktion före 1700, medan hans konst ännu
bottnar i den holländska porträttkonsten. Helfigurer
placerar han gärna i ett parklandskap,
bröstbilder däremot ofta inom grisaillemålad oval.
Hans eleganta bilder ha en aristokratisk prägel,
färgerna äro djupa och klara med förkärlek för
blått och brunrött, senare blir hans kolorit
grå-daskig och grumlig. Flera tidigare arbeten
finnas på Vibyholm, t. ex. bilderna av amiral E.
Sjöblad och hustru, f. Palbitzki, av G. K. Banér
med maka, f. Lewenhaupt. På Skokloster hänga
porträtt av N. Bielke med gemål, f. Horn, och
dotter. En signerad bild av P. von Breda
finnes i Nationalmuseum, och österbysaml. ägde
en vacker profilbild av Balthasar Grill. Det
kända porträttet av O. Rudbeck är daterat 1696
(Uppsala univ.); riksrådet L. Fleming är
avbildad inom målad oval, och Fullerösaml. äger ett
utsökt porträtt, som felaktigt kallats G. de Besche.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
