Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michigan - Michigansjön - Michoacán - Mickel - Mickiewicz, Adam - Microchiroptera - Micrococcus - Microdon - Microlepidoptera, småfjärilar - Micromys - Micropterygidae - Microtus - Midas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Michigansjön—Midas
934
där relativt låg. 1920 upptäcktes oljefält i M.
Stor cementindustri (Alpena).
M. började koloniseras av fransmän under
senare hälften av 1600-talet, blev territorium 1805
och fick som sådant sitt område betydligt utvidgat
(818 och 1824 samt upptogs med sina nuv.
gränser som stat i unionen 1837. M:s
folkrepresentation består av en senat med 32 och ett
representanternas hus med 100 medl. M. sänder till
uni-onskongressen 2 senatorer och 17 representanter.
Michigansjön [mi’/igan-], eng. Lake
Michigan, en av de Stora sjöarna i Nordamerika, den
enda av dem, som ligger helt och hållet inom
LJ.S.A.; 177 m ö. h.; 58,016 km2; 494 km lång
och 190 km bred; 281 m djup. M. står genom
Strait of Mackinac i förbindelse med Huronsjön.
De största hamnarna vid M. äro Chicago,
Indiana flarbor, Gary, Milwaukee och Escanaba.
Michoacån [mit/åaka’n], stat i mellersta
Mexico, mellan staten Mexico och Stilla havet;
60,065 km2, 1,415,000 inv. M:s n. ö. del ligger
på den avloppslösa mexikanska högplatån. Här
finnas stora sjöar, ss. Lago de Cuitzeo och
Påtz-cuaro. M. har talrika vulkaner, ss. Cerro
Tan-citaro (3,860 m) och Jorullo (1,320 m). Odling
av majs, ris, vete, sockerrör, kaffe och tobak.
Bergverken ge guld, silver, bly och koppar.
Huvudstad är Morelia.
Mickel, kortform av M i k a e 1, gammal
beteckning för räven. — 1 Tyskland användes ”der
deutsche Michel” som namn på
genomsnittstys-ken; härledningen är omtvistad. Den tyske M.
brukar avbildas som en blond bondpojke med
toppmössa och korta byxor.
Mickiewicz [mjitskje’vjit/1, Adam, polsk
skald (1798—1855), av många ansedd som Polens
främste skald. I sina första verk var M. ännu
klassiker men
frigjorde sig mycket tidigt
från det klassiska
inflytandet. En 1822
utgiven diktsamling
(ballader och romanser)
tillhör redan
romantiken men bildar
samtidigt inledningen till
en ny epok i den
polska vitterheten. M:s
andra diktsamling
(1823) innehåller ett
par av romantiken
starkt genomsyrade
verk, dikten ”Dziady”
(Förfäderna) och en poetisk berättelse med
motiv ur Litauens historia, ”Grazyna”. Under sina
universitetsstudier i Vilna var M. medlem av
fosterländska föreningar och straffades jämte
sina kamrater härför med förvisning till det inre
Ryssland (1824). I början av förvisningen skrev
han en rad erotiska sonetter och en härlig cykel
av episka och lyrisk-reflekterande ”Krimska
sonetter” (1826) och utgav två år senare ”Konrad
Wallenrod” (sv. övers, av A. Jensen i ”Polska
skalder”, I, 1899), en apoteos över kampen mot
fosterlandets fiende. Polen bildade därefter
hu
vudmotivet i M:s alstring. 1829 lämnade han
Ryssland och begav sig över Tyskland till
Italien, där han erfor utbrottet av
novemberupproret 1830. Han skyndade hem men kunde ej
komma genom den preussiska militärkordongen
och tog icke personlig del i resningen. Efter
dennas kvävande emigrerade han, först till Dresden,
sedan till Paris. De olyckor, som träffat Polen,
framställde han i tredje delen av ”Dziady” (1832)
och i prosaarbetet ”Polska folkets och polska
pilgrimskapets böcker” (1832). Båda dessa verk
voro fyllda av tron på Polens återuppståndelse.
Det verk, som givit M. en plats bland världens
främsta skalder, är eposet ”Pan Tadeusz” (Herr
Tadeusz; 1834; sv. övers, av A. Jensen, 1898,
och, orimmad, av E. Weer, 1926), påbörjat under
längtan tillbaka till fosterlandet; det ger en bild
av det polska folket under den tid, då det
väntade befrielse från det ryska oket genom
Napoleons hjälp (1811—12). Med ”Pan Tadeusz”
avslutas M:s stora alstring. Lärarverksamhet i
Lausanne, sedan professur i slavisk litteratur vid
Collège de France (1840—44), husliga bekymmer
och slutligen inflytande från Towiariski, som
utgav sig för profet och predikade andlig
pånyttfödelse, gjorde, att M:s poetiska verksamhet
avbröts. Genom 1848 års händelser levde M. åter
upp. Han ägnade sig nu helt åt folkens befrielse
och bildade i Italien en polsk legion, som skulle
strida för Italiens försvar mot Österrike. Under
Krimkriget for M. till Konstantinopel för att
bilda polska kårer mot Ryssland men avled där
i kolera. — Litt.: M:s verk ha bl. a. utgivits
av det 1887 bildade Mickiewiczsamfundet (6 bd,
1895—1910), J. Kallenbach (7 bd, 1911) och M.
Kridl (20 bd, 1922). Fr. monogr. (1888) av M:s
son Wladyslaw M., av A. Potocki (1930) och
Marie Czapska (1931).
Microchiro’ptera [-ki-], zool., se Fladdermöss.
Microco’ccus (av grek. mikro’s, liten, och
ko’kkos, kärna, bär), gemensam benämning på de
kulformade bakterierna med undantag av dem,
som efter delning bilda kedjeförband
(strepto-kokker), och sådana, som efter delning i tre plan
växa i kubiska (bal-liknande) förband (sa’rcina).
Mi’crodon, zool., se Syrphidae.
Microlepido’ptera, småfjärilar, se
Fjärilar, sp. 582.
Micromys, se Råttdjur.
Microptery’gidae, zool., se Käkfjärilar.
Micrötus, zool., se Sorksläktet.
Mi’das, historisk person med legendariska drag,
namn på flera konungar i Frygien, av vilka den
siste förlorade rike och liv vid cimmeriernas
anfall omkr. 700 f. Kr. Enl. en myt fångade M.
Dionysos’ lärare och följeslagare Silenos och
frigav honom; då beviljades M. en ynnest, att allt
han vidrörde skulle bli guld, men då även mat
och dryck blevo guld, bad han om nåd och
befalldes att bada i floden Paktolos, som därefter
blev guldförande. En annan myt säger, att M.
hade åsneöron under håret, vilket endast hans
barberare visste. Barberaren grävde en grop och
viskade det i dess väggar, ur gropen växte
vass-strån upp, som förkunnade det för vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
