Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mill, 2. John Stuart - Millais, Sir John - Milland, Ray (eg. Millane Jack) - Millay, Edna St. Vincent - Mille (tusen) - Mille (mil)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Millais—Mille
36
lycka för alla människor”. M. skiljer sig dock
från Bentham bl. a. däruti, att han (inkonsekvent
nog) antar, att det etiskt avgörande icke blott
är lustens kvantitet utan även dess kvalitet; en
”högre” andlig lust är att föredra framför en
starkare lägre. Till skillnad från Bentham
härleder M. det moraliska handlandet ur specifika
moraliska känslor, som dock icke äro medfödda
utan på associativ väg förvärvade. —
Sarnhälls-läran är för M. en nödvändig fortsättning av
etiken. Som social reformator kämpar han bl. a.
för kvinnans likställighet med mannen, för det
demokratiska statsskicket och den proportionella
valmetoden. I ”Om frihet”, som han själv satte
högst bland sina skrifter, betonar han vikten
av yttrandefrihet och begränsning av
handlingens frihet endast när andra genom handlingen
skulle lida skada. — Om religionen uttalar sig
M. i sina postuma avhandlingar med
överraskande värme. Tanken på en allsmäktig Gud
finner han visserligen oförenlig med det ondas
verklighet; tanken på en personlig Gud av
högsta moraliska fullkomlighet och med en
stor, om än ej oändlig makt är visserligen
icke möjlig att bevisa men heller icke orimlig. —
Som nationalekonom utövade M. stort
inflytande. Med avseende på den teoretiska delen har
han i ”Principles of political economy”
huvudsaki. sammanfört
resultaten av den
föregående engelska
forskningen. Större
betydelse äga hans bidrag
till frågan om statens
uppgifter inom
näringslivet och rörande
den sociala frågan.
Han söker visa, att
de uppgifter, som böra
tillkomma staten el.
det allmänna, äro
omfångsrikare än vad
Manchesterskolan
antagit. Ehuru skydds-
tullar i allm. verka skadligt, kunna de i vissa
fall dock vara nödvändiga. M. förordade
fabrikslagstiftning för barns och minderårigas
skydd. Att mot arbetarnas egen vilja inskränka
arbetstiden ansåg han vara ett otillbörligt ingrepp
i fullmyndiga personers handlingsfrihet. Skulle
de önska en begränsning av arbetstiden och detta
vore nyttigt för det allmänna, borde staten
inskrida med sin lagstiftning, om arbetarna själva
ej kunde genomföra sina önskemål. Företag, som
enskilt endast kunna utföras av stora aktiebolag,
bör staten antingen själv övertaga el. kontrollera.
M:s bedömande av socialismen utmärkes för
större fördomsfrihet än samtidens i allm. Han
erkänner socialismens kritik av de bestående
sociala förhållandena i flera punkter vara ganska
träffande. En reformerad enskild äganderätt vore
vida att föredraga framför varje slags socialism.
Arvsrätten t. ex. borde inskränkas liksom även
den enskilda äganderätten till jord. — Litt.:
Biogr. av S. Saenger (1901, på ty.); L. Stephen,
”The English utilitarians” (3 bd, 1900); A.
Nyman, ”Leviathan och folkviljan... Tillika en
kommentar till St. Mills skrift ’Om friheten’ ”
(1948).
Millais [mi’lei], Sir John Everett, engelsk
målare (1829—96). Han studerade från sin
tidiga ungdom vid akad. i London och blev jämte
H. Hunt och D. G. Rossetti upphovsman till det
prerafaelitiska brödraskapet 1848. Redan hans
närmast följ, arbete, en bankettscen ur Keats’
”Isabella”, har den detaljrikedom, det noggranna
utförande och de klara, nästan hårda färger,
som utmärka denna riktning. Därefter följde
bl. a. ”Kristus i sina föräldrars hus” (1850),
”Ofelia” (1852), ”Frigivningsordern” (1853; se
bild 14 å pl. vid Engelsk konst), ”Räddningen”
(1855), ”Jefta” (1867), ”Raleighs barndom”
(1870), ”Nordvästpassagen” m. fl. Från hans
senare år härstamma en rad porträtt av
Glad-stone, Tennyson, Beaconsfield, Carlyle m. fl.
samt några ypperligt målade rena landskap. —
Litt.: Monogr. av M. H. Spielmann (1898) och
J. E. Reid (1909).
Milland [mi’land], R a y (eg. M i 11 a n e,
Jack), engelsk-amerikansk filmskådespelare (f.
1908). M. gjorde sig först ett namn som
komediaktör i England. Sin filmdebut gjorde han 1933
i Hollywood, men han hade till en början ingen
framgång utan återvände s. å. till England, där
han småningom skaffade sig en god position med
filmer ss. ”Orders is orders” och ”Skolpojkar ä
vi allihopa”. 1939 återvände han till amerikansk
film. Av hans U.S.A.-filmer må nämnas ”Skörda
i den vilda stormen” och ”Förspillda dagar”.
1948 inspelade M. i England ”Att älska farligt”.
Millay [mi’léi], Edna St. Vincent,
amerikansk skaldinna (1892—1950). M. var radikal
i åsikter, feminist, pacifist, men litterärt sett
anknöt hon till traditionella stilmedel och
versformer. Hon debuterade 1917 med ”Renascence and
other poems” och utgav sedan bl. a. ”A few figs
from thistles” (1920), ”Second april” (1921) och
”The harp-weaver” (1923), varmed hon blev
erkänd som en av de ledande lyrikerna i U.S.A.
M., som ett slag försökt sig som skådespelerska,
skrev för scenen bl. a. ”Aria da capo” (1921),
där hon uppträdde mot kriget, ”Two slatterns
and a king” (s. å.) och operalibretton ”The king’s
henchman” (1927; musik av Deems Taylor). M.
befäste sin ställning med diktsaml. ”The buck in
the snow” (1928), ”Fatal interwiew” (1931), en
serie kärlekssonetter, och ”Wines from these
grapes” (1934). M., som ivrigt arbetat för Sacco
och Vanzetti, vilkas avrättning inspirerade henne
till det passionerade poemet ”Justice denied in
Massachusetts” (1927), reagerade starkt inför den
växande diktaturtendensen under 1930-talet och
gjorde inlägg i den politiska debatten med
diktsaml. ”Make bright the arrows” (1940) och
”There are no islands any more” (s. å.).
”Col-lected sonnets” utkom 1941 och ”Collected lyrics”
1943. — Litt.: E. Atkins, ”E. S. V. M. and
her times” (1936).
Mi’lle (lat. mUle), tusen.
Mille [mi’l], fr. (teoretisk) mil = 1,852 m =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
