Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mineralogi - Mineraloljor - Mineralvatten - Mineralvax - Minerarinsekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Mineraloljor—Minerarinsekter
60
delar: r) geometrisk m. el. k r i s t a 11
o-g r a f i, som behandlar mineralens yttre form
(morfologi) och deras inre byggnad
(kristallstruktur) ; 2) m i n e r a 1 f y s i k, behandlande
mineralens fysiska (i synnerhet optiska) egenskaper,
och 3) mineralkemi, omfattande mineralens
kemiska sammansättning, deras bildning,
ombildning etc. Speciell el. systematisk m.
behandlar de enskilda mineralen och deras olikheter
i kristallografiskt, fysikaliskt och kemiskt
hänseende. M. utgör grundval för petrografien och
är även av vikt för alla andra grenar av
geologien.
Det äldsta bevarade vetenskapliga arbetet på
m:s område är Theofrastos’ ”Om stenarna”, från
omkr. 314 f. Kr. Han indelar mineralen i
metaller, stenar och jordarter. De sista fem böckerna
av Plinius d. ä:s ”Historia naturalis” från första
årh. e. Kr. handla om metaller, färger och
stenar. Under studiet av naturvetenskaperna ägnade
araberna även mineralen uppmärksamhet.
Avi-cenna indelade i början av 1000-talet mineralen i
de fyra klasserna stenar, malmer, brännbara
kroppar och salter. Denna indelning finnes även
i många mineralsystem under nyare tiden. En
ny tid i m:s historia börjar med Agricola, som
i ”De natura fossilium” (1546) sammanfattade
de mineralogiska erfarenheter, som gjorts av
bergsmännen i sachsisk-bömiska Erzgebirge.
Kännedomen om de olika mineralen, särskilt
malmmineralen, ökades härigenom väsentligt. Då kemin
ännu var mycket outvecklad, dröjde det
emellertid länge, innan m. gjorde några mera betydande
ytterligare framsteg. En för sin tid utmärkt
handbok i m. utgavs av J. G. Wallerius (1747).
Den av de svenska forskarna från denna tid, som
mest främjade m:s utveckling, var A. F.
Cron-stedt. Dennes lärobok i m. av 1758 betecknar en
vändpunkt i m:s historia. Om Torbern Bergmans
stora förtjänster om m. under 1700-talet se
Bergman, T. O. A. G. Werner i Freiberg fortsatte
den av Cronstedt påbörjade omskapningen av m.
och utvecklade en för m. lika betydelsefull
verksamhet som för geologien. I och med det att
Romé de 1’Isle och Haüy under senaste delen
av 1700-talet lagt kristallografiens grundvalar
kunde m. sägas ha blivit en verklig vetenskap.
Av största betydelse för m. blevo de stora
framstegen inom kemin och fysiken under 1800-talet.
Ett stort uppsving fick m., sedan Max v. Laue
1912 påvisat möjligheten av att använda
röntgenstrålarna för kristallundersökning. Därmed kunde
man f. f. g. i verkligheten iaktta atomer och
molekyler som kristallernas byggnadsstenar och
samtidigt påvisa materiens diskontinuerliga karaktär.
Senare arbeten av W. L. Bragg och W. H.
Bragg, P. Debye, P. Scherrer och K.
Weissen-berg införde nya och förbättrade metoder med
monokromatiskt röntgenljus i
kristallstrukturun-dersökningar (strålarnas spegling i kristallgitter,
pulverdiagramupptagningar, vridkristallmetoden
etc.). Nu känner man kristallgittret (inre
strukturen) i de flesta vanliga mineralen och kemiska
föreningarna, men forskningen arbetar oavbrutet
vidare. Under de senare åren har man även börjat
använda elektronmikroskopet vid undersökning
av metaller och särsk. av finkorniga mineral
(leror). Jfr Mineralbildning.
Litt.: E. H. Kraus, W. F. Hunt och L. S.
Ramsdell, ”Mirieralogy” (3:e uppl. 1936); P.
Niggli, ”Lehrbuch der Mineralogie und
Kristall-chemie” (3:e uppl., 2 bd, 1941—42); C. W.
Correns, ”Einführung in die Mineralogie” (1949).
Mineraloljor, oljor, som framför allt erhållas
genom destillation av bergolja.
Mineralvatten, naturligt, ur jorden
framspringande vatten, som genom sin halt av lösta salter
och gasformiga beståndsdelar avsevärt skiljer sig
från vanligt brunns- el. källvatten. Dylika
vatten påträffas mångenstädes och särsk. talrikt i
Frankrike, Italien, Tyskland och Tjeckoslovakien,
ävensom på flera ställen i Skandinavien. Förutom
de vanliga salterna av alkalier och alkaliska
jordmetaller samt järn innehålla de större el.
mindre mängder fri kolsyra samt mindre
mängder mera främmande ämnen, ss. arsenik, brom,
jod, ädelgaser (helium) och radioaktiva ämnen.
På gr. av m:s olikartade kemiska
sammansättningar plägar man sammanföra dem i olika
grupper, av vilka följ, må nämnas: 1) Syrliga m.,
vilkas halt av fasta beståndsdelar ej överstiger
1 g per 1 men vilka äro rika på kolsyra, t. ex.
Apollinaris och Oberbrunnen. 2) Alkaliska
m., som innehålla minst 0,3 g alkalibikarbonat
per 1, större el. mindre mängd kolsyra men föga
andra beståndsdelar, ss. Fachinger, Vichy och
Ramlösa. En del alkaliska m. ha dessutom större
mängd koksalt, ss. Emser, el. natriumsulfat, ss.
Karlsbader och Marienbader. 3) M., som
övervägande innehålla kalcium- och
magnesium-sa 11 e r, ss. Contrexéville och Wildunger. 4)
Koksaltrika m., som hålla större mängd
koksalt (över 2 g per 1) jämte alkalisulfat och
sulfat av kalcium och magnesium samt järn, ss.
Kissinger och Wiesbadener Kochb runnen, i
Sverige Sofia- och Torpavatten. 5)
Bittervatten, med stor halt av natrium- och
magnesiumsulfat, sammanlagt mer än 5 g per 1, ss. Apenta,
Contrexéville, Friedrichshaller, Hunyadi Janos,
Karlsbader och Marienbader. 6) Järnvatten,
innehållande minst 0,01 g ferrobikarbonat el.
ferrosulfat jämte andra salter, någon gång även
arsenik, ss. Levico och Roncegno (arsenik), i
Sverige Porla, Ronneby (med och utan arsenik),
Medevi och Ramlösa (även alkaliskt). —
Dessutom finnas m. hållande svavel i form av
svavelväte och svavelalkali, vilka endast
användas till bad. De viktigaste radioaktiva m.
äro Baden-Baden, Gasteiner, Joachimsthal och
Kreuznacher. — Numera ersättas de vanligaste
m. här i landet med konstgj orda m., t. ex.
Emser och Karlsbader, beredda genom
upplösning av motsv. salter i destillerat vatten och
lösningens impregnering med kolsyra.
Mineralvax, se Ceresin.
Minerarinsekter insekter, vilka i larvstadiet
minera i växternas blad el. barr. Denna
egendomliga specialisering förekommer inom fyra
olika insektordningar, skalbaggar, steklar,
tvåvingar och fjärilar. M. kunna delas i två hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
