Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Miniatyr, miniatyrmålning - Miniatyrgevär, Miniatyrgevärsskytte - Miniatyrgolf, babygolf - Miniatyrist - Miniatyrubåt - Minimal - Minmernas orden - Minimeter - Minimilöner - Minimum - Miningenjör - Minister - Ministeransvarighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 Miniatyrgevär—Ministeransvarighet 66
manuscripts of the XlVth and XVth centuries”
(1928); O. E. Saunders, ”English illumination”
(2 bd, 1928); H. Martin, ”La miniature franqaise
du XlIIe au XVe siècle” (2:a uppl. 1924); A.
Goldschmidt, ”Die deutsche Buchmalerei” (2 bd,
1928). — Porträttminiatyren’. G. C. Williamson,
”History of portrait miniatures” (2 bd, 1904);
”Die Bildnisminiatur und ihre Meister” (1925
ff.); J. de Bourgoing, ”Den franska
porträttminiatyren” (1930); E. Lemberger, ”Die
Bildnisminiatur in Deutschland 1550—1850” (1910),
”Die Bildnisminiatur in Skandinavien” (2 bd,
1912); C. M. Carlander, ”Miniatyrmålare i
Sverige” (1897); K. Asplund, ”Den svenska
porträttminiatyrens historia” (i ”Konsthistoriska
sällskapets publikation”, 1916), ”Hjalmar
Wican-ders miniatyrsamling” (2 bd, 1920—29).
Miniatyrgevär, Miniatyrgevärsskytte, förr
benämning för kortdistansgevär, resp,
korthålls-skytte (se d. o.).
Miniatyrgolf, b a b y g o 1 f, sällskapsspel med
golfklubba Rutter) och -boll på små, särsk.
konstruerade banor av jord och trä med ”hål” och
hinder av olika slag. 1937 bildades Svenska
miniatyrgolf förbundet, och mästerskapstävlingar i
m. förekomma.
Miniatyri’st, miniatyrmålare.
Miniatyrubåt, se Undervattensbåt.
Minimal, minsta möjliga, tillåtna, dets. som
m i n i m i- i sammansättningar.
Mi’nimernas orden (lat. Mi’nimi frätres, de
minsta, ringaste bröderna), urspr. ”den helige
Frans’ eremiter”, ur franciskanorden framgången
munkorden med stränga klosterregler, stiftad
1435 av Frans från Paola.
Minimèter, verkstadstekniskt mätredskap,
avsett främst för jämförelsemätningar av
precisions-mässig natur, t. ex. vid mått jämförelse med en
passbitskombination och vid kontroll av
rundhet el. ytjämnhet hos arbetsstycken. I vissa
utföranden kallas m. toleransindikator.
Minimilöner, i kollektivavtal el. genom
lagstiftning fastställd gräns för arbetslönens
litenhet.
Minimum (lat. mi’nimum), minsta värdet,
graden o. s. v.); motsats maximum (lat.
maximum).
Miningenjör, specialingenjör vid
Mariningen-j örkåren.
Mini’ster, lat. (eg. tjänare), kallas 1) vissa
diplomatiska ämbetsmän (se Beskickning och
Ministre plénipotentiaire), 2) de ett lands högsta
ämbetsmän, som jämte statschefen el. själva
utgöra ett lands regering. Det under 2) nämnda
slaget av m. — off. ibland med titlar som
statsråd el. statssekreterare — bilda i regel tillsammans
en minst är (konselj, kabinett, statsråd,
regering) av i modern tid åtminstone relativ
politisk enhet och benämnd efter den ledande
ministern.. Denne har vanl. titel av konselj- el.
ministerpresident, premiär- el. statsminister. I Sverige
infördes genom R. F. 1809 titlarna
justitie-statsminister och statsminister
för utrikes ärendena (ofta kallad
utri-kesstatsminister) för statsrådets två främsta
le-NF XV —3
damöter. Detta ändrades 1876, då
statsministerämbetet tillkom; Utrikesdepartementets chef bär
sedan dess titeln minister för utrikes
ärendena. I dagligt tal kallas den senare
utrikesminister, liksom ministertiteln på liknande
sätt brukas om övriga departementschefer (t. ex.
justitie-, ecklesiastikminister), ehuru dessa i
Sverige off. endast bära statsrådstitel. Man
skiljer mellan fackministrar, som äro chefer för ett
ministerium (i Sverige departement), och
ministrar utan portfölj (i Sverige konsultativa
statsråd).
Ministeransvarighet, det ansvar, som åligger
ministrar för deras ämbetsutövning dels inför
statschefen, dels inför folkrepresentationen. M.
av det förra slaget utkräves i regel blott genom
avskedande; vanl. brukas ordet blott om
ministrarnas ansvarighet inför folkrepresentationen.
Denna gäller ministrarnas råd i regeringsärenden
och, där ministerstyrelse äger rum, även
behandlingen av dessa. M. kan vara dels juridisk, då
den utkräves genom rättegång och dom,
medförande kriminella och civilrättsliga följder, dels
politisk, då den beror på rent parlamentariska
åtgärder, endast syftande till ministerskifte.
Institutet har uppstått i Västerlandets monarkier och
grundar sig på fiktionen om monarkens ofelbarhet
och därav följande oansvarighet, men det har
även överflyttats till de moderna republikerna
med politiskt oansvariga presidenter. Redan
under medeltiden var den juridiska m. fullt
utbildad i England, där man av grundsatsen: konungen
kan ej göra något orätt, drog konsekvensen, att,
om något orätt begåtts, hans tjänare måste ha
begått det och att således ansvarsyrkandet måste
riktas mot dessa. England är hemlandet även för
den politiska m., men den blev där aktuell först
genom det efter 1688 års revolution sig
utvecklande parlamentariska statsskicket. Från England
ha båda formerna i allmänhet upptagits i de
alltsedan 1700-talet tillkomna författningarna i andra
stater. Sverige hade dock självständigt under
fri-hetsstiden utbildat en juridisk m., vilken blev
även politisk, i det att ur partisynpunkt
misshagliga riksråd berövades sina platser
(”licentiera-des”) under förevändning, att de gjort sig
skyldiga till olagligheter. Den nuv. svenska m. är
reglerad genom ansvarighetslagen för statsrådets
ledamöter av 10 febr. 1810. Den juridiska formen
har i England varit dels act of attainder (se
Attainder; numera föråldrad), dels impeachment
(se d. o.). Det senare tillvägagångssättet har
upptagits i flera andra författningar, ss. den
amerikanska och den franska, men andra ha
överlämnat själva domsrätten antingen åt landets högsta
domstol, ss. i Nederländerna och Belgien, el. åt
en av ledamöter dels från denna domstol, dels
från den överhuset mer el. mindre motsvarande
”kammaren” sammansatt ”riksrätt”, ss. i
Danmark och Norge. En egendomlig form för en
sådan är den av självskrivna högre ämbetsmän
bestående svenska riksrätten. I den mån ett
konstitutionellt statsskick utvecklat sig i
parlamentarisk riktning, har juridisk m. alltmer
undanträngts av den politiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
