Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ministerialböcker - Ministerialer - Ministeriell - Ministeriella handlingar - Ministeriella mål - Ministerier - Ministerium - Ministerportfölj - Ministerpresident - Ministerråd - Ministerstatssekreterare för storfurstendömet Finland - Ministerstyrelse - Ministre plénipotentiaire - Ministär - Mink - Minkastare - Minkovski, 1. Oskar - Minkovski, 2. Hermann - Minkrig - Minkrok - Minkryssare - Minn. - Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Ministerialböcker—Minne
68
Ministerialböcker, dets. som kyrkoböcker.
Ministeriäler (lat. ministeriäles, mini’stri),
urspr. i Frankiska riket ofria hovtjänare, som
användes till högre sysslor. Efter länsväsendets
uppkomst betecknade m. i Tyskland lägre
vasaller, till en början vanl. av ofri börd. Sedan
ii oo- och 1200-talen bildade m. kärnan i det
tyska ridderskapet.
Ministerie’ll, som tillhör, angår o. s. v. en
minister; regeringsvänlig.
Ministeriella handlingar, svarande mot
begreppet ministeriella mål, omtalades i 1810 års
Tr. O. § 2:4 intill 1937 som föremål för särskilda
regler i fråga om utlämnande. I den lag om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar, som stiftades sistn. år och även
föranledde ändring av anförda moment av
tryckfrihetsförordningen, förekommer termen icke mera.
Ministeriella mål definieras i 1809 års R.F. §
11, sådan den lydde 1841—1909, såsom alla de
mål, som angå rikets förhållande till främmande
makter. Genom den ändring av § 11 sistn. år,
varigenom den ministeriella konseljen bragtes ur
världen, upphörde också m. att vara ett juridiskt
begrepp.
Ministerier (sing. ministerium), vanlig
utländsk motsvarighet till departement
(statsde-partement) i Sverige.
Ministerium, se Ministerier.
Ministerportfölj, vanl. = statsrådsämbete.
Ministerpresident, ordf, i och främste led. av
en ministär, motsv. Sveriges, Norges, Danmarks
och Finlands statsminister, premiärministern
(prime minister’) i Storbritannien 0. a.
engelsktalande länder samt Frankrikes konseljpresident.
Ministerresident (fr. ministre resident),
diplomatisk ämbetsman, se Beskickning. Svenska
diplomatien har numera ingen m. Befattningen
tillkom enl. beslut av kongressen i Aachen 1818.
Ministerråd kallas i Danmark ett
sammanträde av satmliga ministrar under statsministerns
presidium (minist erraad) till skillnad från
statsraa-det, där monarken presiderar. I Frankrike
betecknar termen m. ett regeringens sammanträde
under statspresidentens ordförandeskap. I
Sovjetunionen är m. sedan 1946 beteckning för det
ena av unionens två exekutiva organ (det tidigare
folkkommissariernas råd) med
ministerpresidenten som ordf.
Ministerstatssekreterare för
storfur-stendömet Finland, sedan 1834 titel på
den i Petersburg stationerade ämbetsman, som
inför kejsaren föredrog ärenden, som rörde
Finland.
Ministerstyrelse, en utländsk
förvaltningsform, varvid beslutanderätten i de flesta ärenden
tillkommer vederbörande fackminister. I Sverige
råder i stället departementalstyrelse.
Ministre plénipotentiaire [mini’stra [-plenipå-täsjä’r],-] {+plenipå-
täsjä’r],+} fr., ”befullmäktigad minister”,
diplomatisk titel, vars innehavare enl. Wienkongressens
diplomatiska rangregi, är beskickningschef av 2:a
klassen (sändebud). I denna betydelse brukas m.
så gott som uteslutande i förening med den i
ranghänseende jämställda titeln envoyé extra-
o r d i n a i r e. Vid ambassader anställda tj
änste-män i rådsgraden bära ibland den personliga
titeln m., som även ofta tilldelas c h a r g é s d’a
f-f a i r e s utan att fördenskull medföra, att en
dylik beskickningschef uppflyttas i 2:a rangklassen.
Ministär (fr. ministère, av lat. ministe’riwn),
samtliga ministrarna förenade till en enhet;
kabinett. Efter den, som innehar främsta platsen
el. ledningen bland ministrarna el. ”bildat
ministären”, uppkallas vanl. denna.
Mink, zool., se Flodillrar.
Minkastare (ty. Minenwerfer) granatkastare.
Minkovski [-å’f-]. 1) Oskar M., tysk läkare
av rysk börd (1858—1931), född i Kaunas, prof, i
invärtes medicin i Strasbourg, Köln, Greifswald
och slutl. Breslau. Han upptäckte jämte J. v.
Mering sambandet mellan bukspottkörteln och
sockersjuka samt fullföljde själv undersökningar
på detta område, varigenom upptäckten av
insulinet senare möjliggjordes.
2) Hermann M., den föreg:s bror,
matematiker (1864—1909), prof, i Bonn, Königsberg,
Zürich och slutl. Göttingen 1902. M. erhöll
redan vid icke fullt 18 års ålder pris för ett
betydande arbete om ett tals framställning som
summa av 5 kvadrater. Han har arbetat inom
tal-teorien (huvudarbete: ”Geometrie der Zahlen”,
1910), särsk. ang. kvadratiska former, givit en
värdefull teori för konvexa kroppars volym och
yta samt för den kommande utvecklingen
avgörande tolkningar av relativitetsteorien. ”Gesammelte
Abhandlungen” (2 bd, 1911), utg. av D. Hilbert.
Minkrig, lantkrigsv., framdrivande av
underjordiska vägar, minvägar el. mingångar,
till lämpliga ställen under fiendens befästningar
för att sedan minspränga dessa. Redan under
1400-talet förekom m. vid strid om fästningar.
Den belägrande framgick med minvägar
(mingångar) för att genom kontereskarpens
sprängning bereda sig inträde i fästningen. För att
hindra detta måste försvararen framgå med
kon-traminering (se Kontramina). Då anläggandet av
dylik tog lång tid, började man redan i fredstid
giva fästningen ett minsystem, mingallerier.
Under 1 :a världskriget kom m., som förut
ansågs endast tillhöra fästningsstrid, till en förut
ej anad omfattning, särsk. under ställningskriget
på västfronten. Redan 1914 tillgrepo engelsmännen
m. i Flandern. Tyskarna måste i sin tur tillgripa
detsamma, och så pågick m. med särskild
häftighet 1915—16 med mingångar på ända till 70 m
djup.
Minkrok, lantkrigsv., se Minröjning.
Minkryssare, se Minfartyg.
Minn., förk. för Minnesota.
Minne, förmågan att i själslivet bevara och i
medvetandet återkalla tidigare upplevda
medveten-hetsinnehåll i det närmaste oförändrade. Om
med-vetenhetsinnehållen förvärvas med avsikt att
senare kunna återerinras, kallas verksamheten i
n-prägling. Sker inpräglingen planmässigt, talar
man om inlärning. — Behållandet i m. kan
vara omedelbart, då det endast sträcker sig
över tiden omedelbart efter inpräglingen, el.
varaktigt, då det inpräglade kan återkallas i
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
