Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mission - Nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Mission
92
ett försök av jesuitorden att skydda indianerna
mot de vitas exploatering genom att samla vissa
stammar i ett antal på kommunistisk basis
grundade reduktioner under jesuitfädernas styre. Här
utfördes en imponerande kulturgärning, som
visserligen fick en ganska ytlig prägel men som icke
desto mindre hade sitt stora värde. I Indien
utfördes det banbrytande arbetet av Francisco
Xavier (d. 1552) och Robert de Nobili (d. 1656).
I Kina gingo ävenledes jesuiterna i spetsen.
Matteo Ricci (d. 1610), Johannes Schall (d.
1666) och Ferdinand Verbiest (d. 1688) vunno
genom sina insikter i matematik och astronomi
kejsarnas förtroende, och därmed möjliggjordes
en omfattande missionsverksamhet, vars
betydande resultat dock till stor del berodde på
missionärernas ackommodation efter kinesisk sed,
särskilt ankulten. Detta ledde till de s. k. rit- och
ackommodationsstridigheterna mellan å ena sidan
jesuiterna och å den andra övriga missionsordnar.
Striden blev ödesdiger för hela den katolska
Kinamissionen. Vid slutet av 1600-talet uppges
dock de kristnas antal till omkr. 300,000.
Sitt tredje stora asiatiska missionsområde
under denna period fick katolicismen i Japan, där
Xavier även är banbrytare (från 1549). Genom
att skickligt utnyttja den politiska situationen i
landet skaffade sig jesuiterna arbetstillfällen
och nådde utomordentliga resultat: antalet
japanska katoliker beräknades 1600 till 750,000.
Den mot 1500-talets slut framträdande starkare
nationella och politiska strömningen krävde
emellertid missionärernas avlägsnande och
kristendomens utplånande. Häftiga förföljelser ledde 1637
till den katolska kyrkans undergång i Japan,
varefter landet stängdes för kristet missionsarbete.
Någon protestantisk m. av större
omfattning kom ej i gång under denna period. De
unga protestantiska kyrkorna voro avstängda från
världssamfärdseln. Det nödvändiga
uppbyggnads-och konsolideringsarbetet gav dem tillräckligt att
göra i hemländerna. Det var eg. endast den
religiösa energien hos Englands puritaner, som
under denna tid ledde till m.-företag (frånsett
Sverige; se nedan): ett 1649 grundat m.-sällskap
ställde sig bakom John Eliots m., och vid
övergången till 1700-talet tillkommo Society for
Pro-moting Christian Knowledge (1698) och Society
for the Propagation of the Gospel (1701).
1700-talet är för den katolska m. i stort
sett en förfallets och upplösningens tid. De
katolska kolonialmakterna Spanien och Portugal
försvagades och kunde ej lämna Rom samma
effektiva stöd som tidigare. Upplysningens häftiga
angrepp på katolicismen medförde bl. a.
jesuitordens upplösning, vilket berövade den katolska
m. en av dess värdefullaste tillgångar, och den
franska revolutionen omintetgjorde till en tid den
franska katolicismens betydelsefulla
missionsin-sats. I Sydamerika drabbades den blomstrande
jesuitstaten av en fullständig ödeläggelse. I
Främre Indien stördes missionsverket genom de
häftiga inbördesstridigheterna mellan jesuiter o. a.
missionsordnar, varvid påvedömet 1744 tog parti
mot jesuiternas ytliga missionspraxis, samt av
den s. k. goanesiska schismen, d. v. s. kampen
mellan goaneserna, de av Portugal kontrollerade
missionärerna, och de under Propagandan stående.
I Kina fortsatte ritstriderna, och även här gick
det påvliga avgörandet jesuiterna emot (1742).
För den protestantiska m. blev
1700-talet en första genombrottstid. Utgångspunkten
blev pietismen. A. H. Francke blev
initiativtagaren till det första evangeliska m.-företaget av
större omfattning, Dansk-halleska m.;
missionärerna utsändes av ett m.-kollegium i Köpenhamn
men fingo sin utbildning i Halle. 1705 utsändes
de första missionärerna, B. Ziegenbalg och H.
Plütschau, till den danska kolonien Trankebar
i Sydindien. Minst lika mycket för m.-tankens
genombrott betydde Evangeliska
brödraförsam-lingen. Zinzendorfs i Halle förvärvade
m.-kär-lek mötte de mähriska brödernas kärva fromhet
och sega energi med den påföljd, att
församlingen från 1732 inträdde i den yttre m. Hela den
nutida evangeliska m. har växt fram ur
pietis-mens initiativ och erhållit impulser från
Evangeliska brödraförsamlingen.
1 8 o o-t a 1 e t, ”missionens århundrade”,
innebär för katolicismen en m:s renässans och för
protestantismen ett missionstankens fullständiga
genombrott. För båda missionsgrupperna blevo
vissa yttre förutsättningar gemensamma. Sådana
voro de nya geografiska upptäckterna, de allt
talrikare kolonisationsföretagen samt Kinas och
Japans öppnande för världssamfärdseln. — Det
allmänna uppsvinget inom den katolska kyrkan
kom också m. till godo, och Rom har under
denna period sökt att mer och mer göra m. till
en folkets sak; de stora katolska
samlingsför-eningarna, framför allt den 1822 i Lyon
grundade Trosföreningen, ha härvid varit till
ovärderligt stöd. Påvarnas missionsintressen framträdde
såsom aldrig förr, och särskilt Benedictus XV
och Pius XI gjorde sig förtjänta av namnet
missionspåvar. De stora påvliga bullorna 1920 och
1926 betecknas som de viktigaste
missionsdoku-menten sedan Gregorius I:s dagar.
Den evangeliska m.-tankens verkliga
genombrott försiggick i England vid övergången
till 1800-talet. Den metodistiska väckelsen,
upptäckterna i Söderhavet och den växande känslan
av ansvar inför de nya kolonierna blevo härvid
avgörande faktorer. I William Carey
förkroppsligades dessa förutsättningar. Han grundade
Baptisternas m.-sällskap, varpå följde en rad andra
med såväl kyrklig som frikyrklig karaktär:
London Missionary Society, Church Missionary
Society, China Inland Mission, varjämte det 1804
grundade Brittiska och utländska bibelsällskapet
blev av största betydelse för en viktig sida av
m. (till 1950 har sällskapet ombesörjt övers, av
Bibeln el. delar därav till 790 språk).
Engelska impulser, pietistisk tradition och en allmän
kyrklig och religiös förnyelse blevo
förutsättningar för ett nytt m.-tankens genombrott i
Tyskland. Baselsällskapet (1815) blev den
första m.-organisationen och var avsett att samla
hela det nya tyska m.-intresset. Lokala hänsyn
och kyrklig splittring skapade dock nya sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
