Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mjölkkörtlar - Mjölkning - Mjölkningsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Mjölkning—Mjölkningsmaskiner
128
Schematisk bild av en mjölkningsmaskinanläggning.
A vakuumpump, B rörledning, C utblåsningsrör för vakuumpumpen, D
vakuumbehållare, E vakuummeter, F vakuumventil, G vakuumkran, H
mjölkspann, I mjölkrör, J spenkoppar, K pulsator, L avtappningsventil.
mjölken. Från blåsorna leda utför sgångar,
mjölkgångar el. mjölkkanaler, som sinsemellan
förenade utmynna i ett el. flera större rum, s. k.
mjölkcisterner, belägna i spenen el. dess omedelbara
närhet. Hos tik och katta saknas dock dessa
cisterner. Blåsorna och deras utförskanaler
sammanhållas av bindväv, som genomdrager hela
körteln. Ett juver, vars storlek beror på väl
utvecklad körtelsubstans, kallas m j ö 1 k j u v e r, då
däremot ett med riktig bindväv benämnes
köttjuver.
Mjölkning försiggår dels för hand, dels med
hjälp av särsk. konstruerade mjölkningsmaskiner.
Handmj ölkningen utföres så, att sedan
spenen fattats med hela handen, dess
mjölkcistern upptill tillslutes genom att tumme och
pekfinger pressas mot varandra, varefter mjölken
genom tryck av övriga fingrar och utan nämnvärd
sträckning av spenen pressas fram ur cisternen.
M. bör ske på bestämda tider, 2—3 ggr dagl.,
beroende på den mängd mjölk juvret producerar.
Fullständig urmjölkning är en synnerligen viktig
detalj, dels för att undvika för tidig avsining,
dels för att förhindra sjukdomar i juvret och
dels för att utvinna den fetaste mjölken.
Förträngningar i spenkanalen och sjukliga
förändringar i spenen försvåra och fördröja m. Sådana
s. k. hårdmjölkade djur kunna ibland med gott
resultat operativt behandlas. Flertalet kor i
Sverige mjölkas nu med maskin.
Mjölkningsmaskinerna ha konstruerats så, att de till sin
funktion så långt möjligt efterlikna kalvens diande.
Man har de senaste åren kommit till klarhet över
hur j uvertömningen försiggår. Man har sålunda
visat, att m. ingalunda är en passiv akt för kons
vidkommande. Vid beröring el. massage av det
av mjölk utspända juvret insöndras från kons
undre hjärnbihang (hypofysen) ett hormon,
oxy-tocin, som via blodbanorna ledes till juvret, där
det påverkar de glatta muskelceller, som omge
de mjölkbildande körtelblåsorna. Härvid ökas
juver trycket, och mjölken pressas ned mot spenen.
Kons förmåga att producera mjölk avtager
successivt under senare hälften av laktationsperioden
för att helt upphöra några veckor före nästa
kalvning; kon går i sin. Det är ur flera
synpunkter av synnerlig vikt, att avsiningsprocedu-
ren sker småningom och att
juvret får vila någon tid. Då
man under senare år visat, att
mjölkavkastningen blir större
efter kalvningen, om kon stått
c:a 8 veckor, har man börjat
tvångssina kor, som mjölka
ända fram till kalvningen.
Under sinperioden lagrar kon
upp substanser för den
kommande laktationen. För att
denna förberedelse skall
utnyttjas på bästa sätt,
”sin-tidspreparerar” man korna
genom att ge dem en
foderstat, som innehåller rikligt
med energi, mineralämnen
och vitaminer.
Mjölkningsmaskiner. Mot slutet av 1800-talet
sökte man genom sinnrika maskiner krama ut
mjölken ur kojuvrets spenar. Den första
maskinen av detta slag var De Lavals ”Laktator”, som
visades i arbete på Allmänna svenska
lantbruks-mötet i Malmö 1896. — Den moderna m. arbetar
med omväxlande vakuum och tryck och söker
efterhärma kalvens bearbetning av spenen vid
diandet. En komplett utrustning består av en
fast anläggning, till vilken kopplas en el. flera
flyttbara m. Den fasta anläggningen består av
en vanl. elmotordriven vakuumpump, varifrån en
rörledning är dragen över kornas
uppställningsplats i ladugården med kranar för anslutning av
maskinerna samt reglerings- och
kontrollanordningar för vakuumet. Själva m. anslutes genom en
gummislang till vakuumledningen och består av
en spann för uppsamling av mjölken samt
mjölk-ningsorganet, som fästes på kons juver.
Mjölk-ningsorganet består av 4 tvårummiga
spenkoppar, hopkopplade i en central. Det inre rummet
står genom en mjölkslang direkt i förbindelse
med spannen, där det råder ständigt vakuum,
varigenom spenkoppen suges fast på spenen.
Detta rum omslutes helt av och skiljes från
det yttre rummet genom en elastisk gummivägg,
spengummit. I det yttre rummet råder växelvis
vakuum och atmosfärtryck. Då vakuum råder,
hänger spengummit slappt, och mjölken suges ur
spenen och rinner genom mjölkslangen till
spannen. Då atmosfärtryck råder i det yttre rummet,
pressas spengummit samman kring spenen, som
därvid utsättes för ett masserande tryck, så att
skadlig blodanhopning i spenen förhindras.
Växlingarna mellan vakuum och atmosfärtryck
utföras av en på mjölkspannen placerad pulsator,
som drives av anläggningens vakuum. Stundom
förekommer s. k. tvångsstyrd pulsering, varvid
växlingarna dirigeras från vakuumpumpen,
antingen på elektrisk el. på pneumatisk väg, genom
en särskild pulseringsledning. Vid r e 1 easer
systemet (av eng. release, befria, släppa) saknas
mjölkspannar, och mjölken suges i stället upp i
en för hela anläggningen gemensam mjölkledning,
som ligger bredvid vakuumledningen och liksom
denna är försedd med kranar för anslutning av
mjölkslangarna. Mjölken ledes härvid direkt ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
