Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moira - Moiré - Moirissjön, Moerissjön - Moissac - Moissan, Henri - Moissi, Alexander - Moitié - Moivre, Abraham de - Moj - Moji - Mojna - Mokett - Moksa - Mol - Mola, druvbörd - Molander, 1. Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
M oiré—Molander
164
I romersk mytologi heta ödets gudinnor
par-cae (p a r c e r).
Moiré [mcoare’], fr., se Moaré.
M6i’rissjön, Moerissjön, sjö i Egypten,
se Faijum.
Moissac [mcoasa’k], stad i fr. dep.
Tarn-et-Garonne, s. v. Frankrike, 60 km n. n. v. om
Toulouse; c:a 9,000 inv. M. (gr. 700—800-talet)
har uppvuxit kring ett benediktinkloster i
romansk stil, ett av Frankrikes vackraste. — Se
bild på föreg. sida.
Moissan [mcoasä’], Henri, fransk kemist
(1852—1907), prof, i Paris 1886. M. är berömd
främst för den med
utomordentliga
experimentella svårigheter
förenade första
framställningen av fluor
och nya föreningar
därav. Vidare inledde
M. genom den av
honom konstruerade
elektriska
Ijusbågs-ugnen studiet av
kemiska reaktioner vid
höga temp.; sj älv
framställde han med
dess hjälp karbider
(kalciumkarbid, karbo-
rundum o. a.), nitrider och silicider. M.
belönades med 1906 års Nobelpris i kemi.
Moissi [måi’si], Alexander, österrikisk
skådespelare av italiensk börd (1880—1935). M.
debuterade 1903 i Prag och var sedan 1905
hu-vudsakl. knuten till Max Reinhardts
teaterverksamhet i Berlin, Wien och Salzburg. Med stor
framgång gästspelade han i London och Amerika.
I Stockholm framträdde M. 191T (Sofokles’
”Oidipus” i Cirkus med Reinhardts ensemble),
1921 (enskilt gästspel
på Blancheteatern)
samt 1932 (som Faust
på Cirkusteatern med
egen ensemble). M.
var en av den
internationella teaterkonstens
mest romantiska och
fängslande figurer.
Bland hans roller
märkas f. ö. Orestes
(Aischylos), Envar i
”Det gamla spelet om
Envar”, Hamlet,
Romeo i ”Romeo och
Julia”, Figaro i ”Figaros
bröllop”, Franz Moor i ”Rövarbandet”, Fiesco,
Osvald i ”Gengångare”, Don Carlos, Paracelsus
och Fedja i ”Det levande liket”.
Moitié [moatje’], fr., eg. hälft; någons dam
el. kavaljer till bords, vid dans o. dyl.; även
motspelare i teaterstycke el. kortspel.
Moivre [mcoäVr], Abraham de, fransk
matematiker (1667—1754). Han flydde efter
Nantesiska ediktets upphävande 1685 till London
och bosatte sig där. M:s namn är knutet till en
för läran om komplexa funktioner mycket viktig
trigonometrisk formel.
Moj (av holl. mooi, vacker), om vind: svag,
lätt laber. — Mojna, bli moj, stillna (av), bli
lugn el. lugnare, mattas.
Moji, stad på n. kusten av ön Kyushu, Japan,
vid Shimonoseki-sundet mitt emot Shimonoseki
på Hondo, med vilket det har tunnelförbindelse;
94,229 inv. (1945). M. är centrum i ett stort,
modernt industriområde med kolgruvor, masugnar,
stålverk, cementfabriker och oljeraffinaderier.
Mojna, se Moj.
Moke’tt (fr. moquette), mångfärgad
sammets-vävnad till möbelbeklädnad. M. vävs på samma
sätt som brysselmattor men med uppskurna
noppor.
Moksa, skt, begrepp, som i allm. i indisk
spekulation betecknar befrielsen ur själavandringen.
Mol, kem., dets. som grammolekyl.
Mola, med., druvbörd, sjuklig förändring av
befruktat människoägg, varvid åderhinnans
fransar förvandlats till klara blåsor, i smått liknande
druvklasar. Något foster finnes vanl. ej i dylika
ägg. De avgå oftast i 3:e—4:e månaden under
stundom livsfarliga blödningar. Oregelbundna
underlivsblödningar efter m. kräva sakkunnig
undersökning.
Mola’nder. 1) Johan Harald M., regissör,
teaterledare och författare (1858—1900). M.
studerade 1877—81 i Uppsala, var 1884—86 regissör
vid Nya (sedermera Svenska) teatern, ledde 1886
—93 Svenska teatern i Helsingfors, var 1896
—98 regissör vid Vasateatern och från 1898 vid
Svenska teatern. M. ordnade och förestod
teater-och musikavd. på Stockholmsutställningen 1897
och översatte 1899 mönstergillt ”Cyrano de
Ber-gerac” (E. Rostand). Bland M:s egna,
förträffligt byggda teaterstycken märkas den förtjusande
enaktaren ”Rococo”
(1882), ”Furstinnan
Gogol” (1883),
”Vårflod” (1884), alla
uppf. på Dramatiska
teatern, ”Beatrice”
(1887), ”Flirtation”
(uppf. på
Djurgårdsteatern 1893) och den
efter hans egen
livfulla och spännande
roman om Lars
Wival-lius, ”En lyckoriddare”
(1896), dramatiserade
äventyrskomedien med
samma namn (uppf.
på Svenska teatern 1900). — M. bildade såsom
naturalismens förste svenske regissör epok och
skola. Hans styrka låg i iscensättningen och
samspelet. Fantasi, esprit, stil och smak utmärkte
i sällsynt grad M :s rent intellektuella konst, som
dessutom byggde på en solid grund av vetande.
— M. var från 1888 g. m. skådespelerskan
Lydia M., f. Wessler (1851—1929), anställd vid
Svenska teatern i Stockholm 1901—22. — Litt.:
”H. M., människan och konstnären. 1. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
