Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molander, Karin - Molander, Konfektions-ab. Oscar - Molarer - Molass - Molatycze (Malatitze) - Molbech, 1. Christian - Molbech, 2. Christian - Molboer - Moldau (flod) - Moldau - Moldavia - Moldavien, Moldava, Moldau, Moldaviska SSR - Modaviter - Molde - Moldefjord - Moldova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Molander—Moldova
168
sig tillbaka från scenen. — M. är i besittning av
en ytterst solid teknik, utsökt diktion, säker plastik,
gott sceniskt omdöme och intelligent uppfattning.
Sin dramatiska begåvning ådagalade M. i roller
som Drottning Anna i ”Richard III”, Grevinnan
de Perigord i ”Pompadours triumf”, Drottning
Carolina Mathilda i ”Stövlett-Kathrine”,
Ger-maine i ”För mycken kärlek”, Abigael i
”Ambrosius”, Desdemona i ”Othello”, Kristina i
”Mäster Olof” och Anne Boleyn i ”Cant”. —
Under den svenska stumfilmens storhetsperiod (1914
—20) hörde M. till en av förgrundsgestalterna.
Hennes främsta roller torde vara i ”Tösen från
Stormyrtorpet”, ”Synnöve Solbakken” och
”Eroti-kon”. — G. 1) 1910—18 m. skådespelaren Gustaf
Molander, 2) 1922 m. skådespelaren Lars Hanson.
Mola’nder, Konfektion s-a b. O s c a r, se
Konfektions-ab. Oscar Molander.
Molärer (av lat. mo’la, kvarnsten), bakre
kindtänder, oxeltänder.
Mola’ss, schweiziskt lokalnamn för lösa
sandstenar och konglomerat av tertiär ålder,
förekommande i Schweiz och Sydtyskland.
Molatycze [malati’t/e] (Malatitze), ort
i Ryssland, c:a 80 km ö. om Mogilev. Under
Karl XII:s fälttåg i Ryssland 1708 blev här ett
svenskt detachement under generalmajor Roos
oförmodat anfallet i daggryningen so/s av en
överlägsen rysk styrka. Efter 1V2 tim. hård kamp mot
övermakten undsattes Roos av konungen själv med
Dalreg., Nylands ryttare och Hjelms dragoner
m. fl. förband, varefter fienden nödgades vika.
Molbech [må’lbäk]. 1) Christian M.,
dansk författare (1783—1857), tjänsteman vid
kungl. bibi, i Köpenhamn, från 1824 som förste
sekr., var 1829—43
även e. o. prof, i
litteraturhistoria. M. var
en oerhört flitig
författare. Bland hans
skrifter märkas
”Ung-domsvandringer i mit
födeland” (1811),
”Breve fra Sverrige i
aaret 1812” (3 bd,
1814—17; delvis sv.
övers. 1815—17) och
en rad förträffliga
ordböcker: ”Dansk
haandordbog” (1813),
”Dansk ordbog” (2
bd, 1833)^ ”Dansk dialect-lexicon” (1841),
”Dansk glössarium” (1857—66, en fda.
handordbok). Stora förtjänster har han även inlagt
genom sina talrika uppl. av dansk
medeltidslitteratur och sina biografier av danska diktare. Med
svenska förf., särsk. romantikerna i Stockholm
och Uppsala, knöt han förbindelse under sin resa
i Sverige 1812 och verkade sedan för att göra
svensk litteratur känd i Danmark. Av M:s
korrespondens har bl. a. utgivits brevväxling med
K. M. Rahbek (1883), N. F. S. Grundtvig (1888)
och sonen M. 2) (1908). — Litt.: J. Ekedahl,
”M. d. ä. och Sverige” (1906); O. Carlsen, ”C.
M. og Sorö (3 bd, 1932—37).
2) Christian Knud Frederik M., den
fö-reg:s son, diktare (1821—88). Som författare
var M. epigon av romantiken. Han skrev bl. a.
romantiska dramer, sorgespelet ”Dante” (1852),
det mycket populära skådespelet ”Ambrosius”
(1877; om Ambrosius Stub) och en samling
tidningsartiklar, ”Fra danaidernas kar” (1873), samt
dikter. Hans huvudarbete är den ypperliga
översättningen av Dantes ”Divina commedia” (1851
—62).
Molboer [må’lbör], invånarna på Mols i ö.
Jylland, vilka folkhumorn pådiktat en mängd
dumma infall och påhitt (M o 1 b o h i s t o r i e r).
Moldau [må’ldåu], tjeck. Vltava, biflod till
övre Elbe från vänster, Böhmens huvudflod,
upprinner i Böhmerwald, flyter förbi Prag till
Elbe; längd 410 km M. är farbar för flodfartyg
upp till Stèchovice ovanför Prag.
Moldau [må’ldåu]. 1) Del av Rumänien, se
Moldova. — 2) Sovjetrepublik, se Moldavien.
Moldävia, latinska namnet på Moldova.
Moldavien [måldä’-], Moldava, Moldau,
Moldaviska S S R, sovj etrepublik mellan
Ukraina och Rumänien, skild från det sistn. av
Prut och från Svarta havet genom en strimma
av Ukraina. M. bildades 1940 genom anslutning
av Bessarabien från Rumänien till den dåv.
Moldaviska ASSR; 33,800 km2, 2,700,000 inv.
(1941), därav 65 % moldaver. M. är ett
utpräglat jordbruksland med vin-, majs-, vete-, solros-,
tobaks-, sockerbets- och fruktträdsodling samt
livsmedelsindustri. Huvudstad är Kisjinov.
Moldaviter, miner., se Meteoriter.
Molde [må’lda], stad i Möre og Romsdal
fyl-ke, v. Norge, på n. sidan av Moldefjorden; c:a
4,000 inv. M. ligger vackert på en skogklädd
sluttning med utsikt över fjorden och
Romsdals-fjällen i s. M. är om sommaren en livligt besökt
turistort och är säte för fylkesmannen i Möre.
Det är Möres äldsta stad, köpstad sedan 1742.
Betydande konfektionsindustri. Färja till Vestnes
på fjordens s. sida och modern
”sjöbuss”-förbin-delse med Åndalsnes (järnväg) vid Romsdalens
mynning samt med Ålesund. M. skadades svårt
vid flyganfall 1940, då 285 hus i M:s centrum
lades i ruiner. Återuppbyggnadsarbetet slutfört
1950. — Litt: P. Amdam, ”Kjenner du
Romsdal” (1950).
Moldefjord [må’ldafjör], den breda fjorden
mellan Molde och Vestnes i Möre fylke, v. Norge.
Mot ö. utsänder M. Fannefjord och Langfjord,
mot s. ö. Romsdalsfjord, mot s. Tresfjord och
Tomrefjord. Vackra omgivningar. Stor
turisttrafik.
Moldova [måldå’va] (ty. Moldau), del av
Rumänien, mellan östkarpaterna och Prut; 38,058
km2, c:a 2,8 mill. inv. Floden Seret delar M. i
två delar, den v. upptagen av Karpaterna och
deras förberg med petroleum- och
bergsaltföre-komster, den ö. bildad av M.-bessarabiska
plattan, vars mell. del når c:a 500 m ö. h. och är
rik på ekskog; n. och s. därom, på den bördiga
”svarta jorden”, utbreda sig ändlösa sädesfält,
där dock stäppnaturen delvis gör sig gällande.
Klimatet är kontinentalt, och långvarig torka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
