Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moltke, 3. Helmuth von - Moltke, 4. Helmuth von - Moltke, Erik - Molto - Moluckerna, Kryddöarna - Moluckkräftan - Molva - Molybden - Molybdenglas el. molybdenit - Molygdenit - Molyn, Pieter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Moltke—Molyn
188
(8 bd) utkommo 1891—93. Tyska generalstaben
utgav 1892—1912 hans ”Militärische Werke” (13
bd; vissa delar övers, till svenska), varjämte F.
v. Schmerfeld utgav M:s ”Ausgewählte Werke”
(4 bd, 1925). — Litt.: Biogr. av bl. a. F. v. d.
Goltz (1903) och H. v. Seeckt (1931).
4) H e 1 m u t h Johannes Ludwig von M., den
föreg:s brorson, tysk militär (1848—1916). Han
deltog i kriget mot Frankrike som löjtnant, blev
1896 regementschef, 1902 generallöjtnant och chef
för i:a gardesdivisionen, 1904
generalkvartermästare och 1906 chef för generalstaben. Han
blev 1906 general av infanteriet samt 1914
generalöverste. Som chef för generalstaben arbetade
M. energiskt på höjandet av arméns
krigsbered-skap och ledde utarbetandet av den fälttågsplan,
som kom till användning vid i:a världskrigets
utbrott 1914 och vilken i stort sett överensstämde
med den av företrädaren v. Schlieffen utarbetade,
ehuru med svagare högerflygel. Efter
Marne-slagets (1914) för tyskarna olyckliga förlopp
entledigades M. på gr. av sjuklighet från
general-stabschefsbefattningen och utnämndes i dec. s. å.
till chef för ställföreträdande generalstaben i
Berlin. M:s änka utgav hans ”Erinnerungen,
Briefe, Dokumente 1877—1916” (1922).
Moltke [-å-], Erik, dansk språkforskare och
arkeolog (f. 1901). Efter univ.-studier i
Köpenhamn blev M. 1927 Lis Jacobsens medarbetare
vid utarbetandet av det utmärkta och viktiga
arbetet ”Danmarks runeindskrifter” (3 bd, 1941—
42). M. har utarbetat nya, banbrytande metoder
för fotografering av runinskrifter och verkställt
läsningarna av de i nämnda arbete behandlade
inskrifterna men har också lämnat vägande
bidrag till inskrifternas tolkning. M. medarbetar
sedan 1937 vid det av Nationalmuseet utg.
verket ”Danmarks kirker”.
Molto [må’ltå], it., mus., mycket.
Mokfckerna, Kryddöarna, komplex av
ögrupper i Indonesien (se karta vid Bortre
Indien); 83,675 km2; 579,129 inv. (1936; i dessa
båda siffror ingå de med M. administrativt
förenade Sydost-, Kai- och Aroeöarna men däremot
ej den till prov. Moluckerna hörande delen av
Nya Guinea). M. bestå av en s. grupp med v.—ö.
strykning, huvudsaki. Ceram, Boeroe, Amboina
och Bandaöarna, en mellersta, likaledes v.—ö.
grupp, bestående av Soela- och Obiöarna, och
en n. med n.—s. strykning och huvudsaki.
bestående av Halmahera och Batjan-gruppen. M.
begränsas i s. av den mer än 5,000 m djupa
Bandasjön, i v. av den över 4,500 m djupa
Mo-lucksjön. M. bestå dels av låga öar av
korallkalk, dels av unga, i sen tertiär tid veckade
bergarter. Talrika vulkaner. Klimatet är tropiskt.
Regnskogen är den naturliga vegetationsformen.
Kryddnej likträdet och muskotträdet äro inhemska
på M. I våra dagar lämna M. blott 1 °/o av
världs-produktionen av kryddnejlikor. Invånarna äro en
blandning av malajer och papuaner. Den
viktigaste kulturväxten är sagopalmen. Dessutom
odlas kokospalm, ris och majs. De förnämsta
exportvarorna äro kopra, dammarharts, kopal,
pärlor och mineraloljor (från Ceram). M. äro
de
lade i 2 residentskap: Temate och Amboina,
mellan vilka den indonesiska delen av Nya Guinea
är uppdelad. — M. ockuperades av portugiserna
i början av 1500-talet men kommo ett årh. senare
i holländarnas händer. I april 1950 bildade
upprorsmän från Amboina republiken
Sydmolucker-na, som bl. a. omfattade Boeroe, Ceram och
Amboina. Upproret nedslogs i juli s. å. av
indonesiska regeringstrupper.
Molu’ckkräftan, zool., se Limulus.
Mo’lva, zool., se Torskfiskar.
Molybdèn (av grek. moly’bdaina, blymalm),
metalliskt grundämne, upptäckt 1778 av C. W.
Scheele. Viktigaste m.-mineral är molybdenglans
(se d. o.), varav m. framställes genom röstning
till trioxid och dennas reduktion med kolhaltiga
ämnen. M. är silvervit, har spec. v. 10,2, smpt
2,620°, är i rent tillstånd föga hård, vid
upphettning smidig och svetsbar. Den oxideras raskt
vid upphettning i luft och löses av oxiderande
syror. Dess kem. tecken är Mo, atomnummer 42,
atomvikt 96,0. M. användes bl. a. i specialstål,
t. ex. krommolybdenstål, för tillverkning av
ge-värspipor, kanonrör, pansarplåtar m. m., vidare
som legeringsbeståndsdel i rostfria och syrafasta
stål, särsk. för den kemiska industrien, samt i
verktygsstål (snabbstål). Ren m. användes också
som elektrodmaterial för röntgenrör. M. uppträder
i många olika valensstadier, av vilka det sexvärda
med oxiden MoOj, molybdentrioxid, och
motsv. salter, m 0 1 y b d a t, äro viktigast.
Am-moniummolybdat användes inom analysen som ett
synnerligen känsligt reagens på fosfor- och
arseniksyra. Molybdendisulfid begagnas i st. f.
grafit som smörjmedel.
Molybdenglans el. molybdenit (jfr
Mo-lybden), ett ogenomskinligt, metallglänsande,
gra-fitliknande och hexagonalt kristalliserande
mineral, som klyver sig i tunna fjäll och består av
svavelmolybden, M0S2, med 60 °/o Mo. M. är det
viktigaste molybdenmalmsmineralet, har hårdheten
1—1,5 samt spec. v. 4,7—4,8. M. är ett
pneuma-tolytiskt mineral, som åtföljer sura
eruptivberg-arter och vanl. ledsagas av kvarts. M. är det
viktigaste råmaterialet för framställning av
mo-lybdenpreparat och metallisk molybden, vilken
användes för legeringar, särsk. molybdenstål.
Större delen (90 ®/o) av världsproduktionen kommer
från U.S.A. — Vid Baggetorp i Östergötland
förekommer m. tills, m. volframit, båda
mineralen i brytvärd mängd.
Molybdenit, se Molybdenglans.
Molyn [måléi’n], Pieter, holländsk
landskapsmålare (1595—1661), jämte E. van de
Veide och J. van Goyen banbrytare för det
holländska landskapsmåleriet, huvudsaki. verksam i
Haarlem. Troget återgav han med penseln sina
torftiga dynlandskap, då och då omväxlande med
landskap med lummiga träd i förgrunden och i
bakgrunden utsikt över Haarlemslätten i olika
belysning. En av hans yppersta skapelser är den
koloristiskt märkliga tavlan ”Ryttare utanför ett
värdshus” (i Wiens konstakad.). — Litt.: O.
Granberg, ”P. de M.” (1883) och ”Inventaire
général des trésors d’art” (1911—12).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
