Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Montana - Montanaktier - Montañes, Juan Martinez - Montanindustri - Montanister - Montanus - Montanvax - Montauban - Montbéliard - Mont Blanc - Montbretia - Montcalm, Louis Joseph de Saint-Véran de - Montceau-les-Mines - Mont-Cenis, Col du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
M ontanaktier—M ont-Cenis
220
—65 upptäcktes placerguld vid Gold Creek,
Ban-nack och Virginia City, varvid en hastig
invandring vidtog. M. blev territorium 1864 och stat
1889.
Montänaktier, gruv- och bergverksaktier.
Montanés [måntanjä’s], Juan Martinez,
spansk skulptör (1568—1649). M. är mästare till
en grupp madonnor o. a. statyer av trä i
kroppsstorlek, som verka genom sin högt drivna realism.
Figurernas
själfulla ansikten
levandegöra skulpturen,
och M:s bildverk
framträda på så
sätt som något
förmer än blott
natur-trogen efterbild-ning. De mest
berömda av M:s
arbeten äro ”La
Pu-rissima” (”Den
obefläckade”), en
madonnastaty i en
nisch, ”La
inmacu-lada concepciön”,
”Johannes
evange-1 i sten” och ”Den
helige Bruno”, alla
i Sevilla (i
katedralen o. a. kyrkor
samt i museet).
Montänindustri,
urspr. tysk
benämning på all
gruvindustri och
metallframställning ur
malmer (jfr sv.
namnet
”bergshantering”).
Montani’ster,
anhängare av en
kristen sekt, som
har sitt namn efter
frygern Montanus. Denna uppträdde omkr.
160 i Frygien och förkunnade annalkandet
av yttersta domen och det himmelska
Jerusalems ankomst. Kyrkan skulle före domen
reformeras genom en allmän andeutgjutelse.
Montanus betecknade sig själv som den helige
Andes verktyg, genom hans mun talade parakleten
(Joh. 16: 12 ff.). Han förkunnade sträng
askes och kyrkotukt som väg till räddning
undan domen. Montanismen utträngdes efter
Montanus’ död ur kyrkan (180—200), organiserade
sig som en egen kyrka, bortskar en del hedniska
utväxter och blev bärare av den urkristna
strängheten på askesens och kyrkotuktens område. Den
fortlevde i Mindre Asien, tills Konstantin ingrep
mot den (300-talet), samt i Afrika in på 400-talet,
då Augustinus återförde dess rester till den
katolska kyrkan.
Montanus, sektstiftare, se Montanister.
Montänvax är ett ceresin närstående ämne,
som fås ur brunkol genom extraktion med
bensin. Det smälter vid 8o° samt ersätter ceresin
och paraffin vid tillverkning av ljus, bonvax,
skokräm m. m.
Montauban [måtåbä’], huvudstad i dep.
Tarn-et-Garonne i s. v. Frankrike, vid floden
Tarn 45 km n. om Toulouse; c:a 36,000 inv. M.
grundades 1144 och var en av hugenotternas
”säkerhetsplatser”. En vacker tegelbro från
1300-talets början förenar M. med förstaden
Ville-bourbon. Det forna biskopsslottet är nu museum,
inrymmande bl. a. en saml. av den från M.
härstammande målaren Ingres’ arbeten.
Montbéliard [måbeljä’r], stad i dep. Doubs
i ö. Frankrike, vid Rhöne—Rhen-kanalen 45 km
s. v. om Mulhouse; c:a 14,000 inv. Ur-,
jäm-varu- och bomullsindustri. Ett gammalt slott, i
sitt nuv. skick från omkr. 1750, är nu kasern.
Mont Blanc [må blä’] (fr.), it. Monte
Bianco (”Vita berget”), bergmassiv i Savojiska
alperna, på gränsen mellan Italien och Frankrike,
utgörande en s. v.—n. ö. snöklädd rygg av
hu-vudsakl. granit och gnejs, i vars s. v. del
Alpernas och Europas högsta topp reser sig, 4,810
m ö. h. Åt n. sluttar M. relativt långsamt mot
Chamonixdalen men stupar åt s. mycket brant
ned mot Dora Balteas dalar (Val Ferret, Val
Veni). Massivets längd är c:a 50 km, bredden
13 km och arealen c:a 650 km2. Topparna äro
dels avrundade, dels spetsiga tinnar (aiguilles).
Tvärs över M. leda farliga glaciärpassager, och
endast vid ändarna finnas lättare övergångar.
Av M:s 29 glaciärer äro 17 på franska sidan,
däribland Glacier d’Argentière, Mer de glace
(bergbana för hit från Chamonix) och Glacier
des Bossons. Snögränsen ligger 2,850—3,100 m
ö. h. N. v. om högsta punkten reser sig Mont
Maudit, 4,471 m; i närheten ligger observatoriet
Vallot, 4,362 m ö. h. Andra toppar äro Aiguille
du goüter, 3,843 m (bergbana för hit från Le
Fayet) och Döme du Goüter, 4,304 m. En c:a
15 km lång tunnel för en järnväg Paris—Rom
påbörjades genom M.-massivet 1947. — Den
första bestigningen av M. skedde 1786. — Se bild
vid Chamonix, bild 9 vid Frankrike och bild 1
vid Italien.
Montbré’tia, se Iridaceae.
Montcalm [måkadm], Louis Joseph de
S a i n t-V é r a n, markis d e, fransk militär (1712
—59). 1749 kavalleriöverste samt 1756 maréchal
de camp och överbefälhavare i Canada. Där ledde
han med stor skicklighet försvaret mot
engelsmännen men understöddes klent av den franska
koloniförvaltningen. Vid försvaret av Quebec
mot general Wolfe blev M. dödligt sårad, liksom
även Wolfe. Ett gemensamt monument över de
båda hjältarna restes på slagfältet 1827. — Litt.:
F. Parkman, ”M. and Wolfe” (2 bd, 1884—86);
fransk biogr. av T. Chapais (1911).
Montceau-les-Mines [måså’-le-mi’n], stad i
dep. Saöne-et-Loire i Frankrike, 15 km s. om
Creusot; c:a 27,000 inv. Textil- och
metallindustri, stenkolsgruvor och stenbrott.
Mont-Cenis, Col du M. [kå’l dy må sani’],
pass i Grajiska alperna i Savojen, Frankrike, nära
gränsen till Italien; 2,084 m ö. h. Redan i
forntiden gick en väg fram här; 1802—10 lät
Na
Juan Martinez Montanés: Den
obefläckade. Polykromerad
skulptur. Katedralen i Sevilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
