Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Montherlant, Henry de - Monti - Montia fontana, käll-lånke - Monticelli, Adolphe - Monti del Gennargentu - Montignac - Montigny-sur-Loing - Montilla - Montjegorsk - Montlhéry - Montluçon - Montmartre - Montmédy - Montmirail
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Monti—Montmirail
236
taines du désir” (1927), närmast en essäsaml.,
och ”La petite infante de Castille” (1929), en
subjektiv reseskildring från Spanien. M:s
förakt-fyllda opposition mot mellankrigstidens
demokratiska strävanden fick allt hänsynslösare uttryck
i hans produktion under 1930-talet, bl. a. i ”Mors
et vita” (1932) och ”Service inutile” (1935), två
personligt hållna böcker, samt romanen ”Les
cc-libataires” (1934; sv.
övers. ”Ungkarlarna”,
1936) och
romancykeln i 4 dir ”Les
jeu-nes filles” (1936; sv.
övers.
”Beundrarin-norna”, 1938), ”Pitié
pour les femmes”
(1936), ”Le démon du
bien” (1937) och ”L^s
lépreuses” (1939), där
han belyste kvinnan
som könsvarelse och
vädrade sitt kvinnohat.
M. deltog 1940 i
striderna mot tyskarna,
men när nederlaget stod klart, anslöt han sig till
marskalk Pétain. Uppsatser och föredrag från
1930-talet och krigstiden publicerade han i
”L’équi-nox de septembre” (1938) och ”Le solstice de juin”
(1941). Under 1940-talet har M. främst framträtt
som dramatiker, bl. a. med ”Reine morte” (1942),
”Fils de pers«nne” (1043), ”Malatesta” (1946),
”Le maitre de Santiago” (1947) och ”Demain il
fera jour” (1949); i en del av dessa arbeten har
man urskilt en ny ton i M:s diktning, sinne för
lidandet i människolivet. M. är en stor
språkkonstnär, fostrad i den klassiska Franska
litteraturen, och han är utpräglat subjekriv. — Litt.:
E. Bendz, ”Nutida fransk prosakonst” (1928),
”Litteratur och politik. Fallet M.” (1947), där
M:s tyskvänliga hållning under 2:a världskriget
behandlas, och ”Franskt" (1950); Jeanne
San-délion, ”M. et les femmes” (s. å.).
Monti [må’nti], it. (plur. av monte), berg.
Mo’ntia fontäna, k ä 11-1 å n k e, hör till fam.
Portulacaceae, är en liten, späd, ettårig ört med
motsatta, glatta blad och små, vita blommor.
Mindre allmän vid källdrag och insjöar i hela
Sverige.
Monticelli [måtisäli’], Adolphe Joseph
Thomas, fransk målare (1824-—86). Han studerade
i Paris och var bosatt där [856—70, varefter han
levde i Marseille. Där skapade han (i relativ
isolering) en måleriskt upplöst och dekorativt
utomordentligt väl beräknad färgkonst, influerad
av bl. a. Rembrandt, Tizian, Delacroix och hans
vän Diaz de la Pena. M :s arbeten ha genom sin
intensitet och originalitet blivit av stor betydelse
för bl. a. van Gogh. M. är representerad på
Nationalmuseum i Stockholm med 4 målningar.
Monti del Gennargentu [må’nti del [-d^enar-d^ä’nto],-] {+d^enar-
d^ä’nto],+} berggrupp på mell. Sardinien.
Montignac [mätinja’k], stad i dep. Dordogne
i s. v. Frankrike, vid Vézère 35 km ö. s. ö. om
Périgueux; 2,700 inv. Här anträffades 1940 de
märkliga paleolitiska målningarna i
Lascaux-grottan.
Adolphe Monticelli: Besök hos svanarna.
Montigny-sur-Loing [måtinj^-syr-lcoä’], ort i
dep. Seine-et-Marne i Frankrike, vid floden Loing
närmast s. om Fontainebleauskogen. Mycket
besökt av målare, särsk. under 1870—80-talen.
Montilla [månti’lja], stad i s. Spanien, 35 km
s. s. ö. om Cördoba; 23,000 inv. Slott. Berömd
tillv. av sherryviner (amontillados).
Montjegorsk [mantjegå’rsk], nyanlagd
gruvstad vid n. v. stranden av Imandrasjön i
Mur-manskområdet, RSFSR; 22,527 inv. (1940). Stort
nickel- och kopparverk.
Montlhéry [måleri’], stad i Frankrike, 25 km
s. om Paris’ centrum; 2,800 inv. I M. finnas
stora borgruiner från äldre medeltiden (bl. a. en
hög beffroi) samt en bekant autodrom.
Montluqon [målyså’], stad i dep. Allier i
mell. Frankrike, vid Cher; 47,000 inv. M. ligger
vid ändan av Berrykanalen och är en viktig
järnvägsknut. Efter öppnandet av gruvdriften i
Com-mentrys koldistrikt ha nya industristadsdelar
uppstått, med masugnar, stålverk och mekaniska
verkstäder m. m.
Montmartre [måma’rtr], ingår sedan 1860
som en stadsdel i Paris; å dess bergshöjd, där
fordom ett benediktinkloster legat, byggdes 1875
—91 kyrkan Sacré-Coeur. Under 1800-talets slut
var M. omtalat som tillhåll för konstnärer.
Montmédy [måmedi’], stad i dep. Meuse i
n. ö. Frankrike, vid floden Chiers nära belgiska
gränsen; c:a 2,000 inv. M. är en gammal
fästning, som ofta varit omstridd.
Montmirail [måmirä’j], stad i dep. Marne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
