Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mosaik - Mosaikpsykologi - Mosaiksjuka - Mosaisk - Mosaiska församlingar - Mosaiska trosbekännare - Mosambik - Mosand - Mosander, Carl Gustaf - Mosasaurus - Moscheles, Ignaz - Moschos - Mościcki, Ignacy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Mosaikpsykologi—Moscicki
282
Reparation av ett mosaikgolv i Vatikanen i Rom.
Fornkristen konst), vilka (från omkr. 550)
vanl. insattes mot guldgrund. Denna
bysantinska stil överfördes även till Italien, där den
förnämligast återfinnes i Ravenna och Venedig
samt på Sicilien. Med gotiken fick m. vika för
freskomålningen vid de stora
monumentaluppgifterna men nyttjades fortfarande i stor
utsträckning för att dekorera konsthantverkets alster.
Även renässansen använde m., ehuru vanl. i
samband med inläggning av olika slag (i fråga om
den venetianska glasmosaiken, oftast brukad till
enklare smycken, är traditionen obruten till våra
dagar). Därefter förlorade tekniken fullst. sin
betydelse. Först vid 1800-talets mitt återupplivades
denna urgamla konst, ehuru i den för m. eg.
främmande måleriska form, som den sena medeltiden
och renässansen givit den. I våra dagar
har man insett de krav på lineär och dekorativ
stil, som själva tekniken ställer, och betydande
verk i m. ha åter frambragts. I mots. till gamla
tider, då större mosaikverk endast undantagsvis
förekommo n. om Alperna, ha nu även n.
Europas länder deltagit i utvecklingen. Sverige intar
därvid en framstående plats med Einar Forseths
stora dekorationer i Stockholms stadshus (1923)
och Lunds domkyrkas absidmosaik av Joachim
Skoygaard (1927). — Till Orienten fördes m. i
sin bysantinska form och blomstrade på 1300
—1400-talen i Persien och under mogultiden i
Indien, dit den förts av muhammedanerna. —
Litt.: J. Wilpert, ”Die römischen M. und
Ma-lereien der kirchlichen Bauten vom 4.—13.
Jahr-hundert” (4 bd, 3:e uppl. 1924).
Mosaikpsykologi, term, skapad av R.
Avena-rius och senare upptagen av gestaltpsykologema
för att beteckna den äldre uppfattning av
själslivet, vilken sökte förklara detta som uppbyggt
av isolerade förnimmelse- och
föreställningsele-ment.
Mosaiksjuka, bot., en virussjukdom (se d. o.),
som yttrar sig i uppkomsten av olikfärgade
fläckar på växters blad. Vid m. på raser av
virginia-tobak framträda under högsommaren mörkare
gröna, nästan ogenomskinliga fläckar,
omväxlande med ljusare, genomskinligare, och bladen bli
buckliga, emedan de förra fläckarna växa
kraftigt, under det att de senare avstanna i växten.
M. förekommer även hos potatis (se
Potatissjukdomar), betor (se Betsjukdomar) m. fl.
Mosaisk, som härrör från Mose; judisk,
hebreisk.
Mosaiska församlingar finnas inom Sverige
i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping, Sundsvall, Kalmar, Karlskrona och
Karlstad, av vilka blott de 3 förstnämnda ha egen
rabbin.
Mosaiska trosbekännare, se Judar, sp. 601,
och Mosaiska församlingar
Mosambik, mindre vanlig form för
Moqam-bique.
Mosand, dets. som mo.
Mosa’nder, Carl Gustaf, kemist (1797—
1858). kir. mag., prof, i kemi och farmaci vid
Karol. inst. 1836 samt därjämte 1845 intendent
vid Riksmuseets mineralogiska avd. Han var
1845—57 lärare vid Farmaceutiska institutet. M.
var en av Berzelius’ mest framstående lärjungar
samt den mest betydande av de äldre forskarna
inom de sällsynta jordarternas kemi. Han
upptäckte lantan, didym, erbium och terbium.
Mosasau’rus (av Mo’sa, floden Maas, och
grek. sau’ros, ödla), Maasödla, fossilt
kräldjurs-släkte med korta lemmar, liknande val djurens,
över hundra ryggkotor, långsträckt kroppsform,
hög, sammantryckt stjärt; längd över 9 m. M.
tillhör yngre kritperioden och levde i havet.
Lämningar funna i Belgien (Maastricht), Nord- och
Sydamerika samt i Skåne.
Moscheles [måValäs], Ignaz, bömisk
pianist (1794—1870). Han konserterade 1816—25
på kontinenten och i England, verkade därefter
som pedagog och pianist i London till 1846, då
han blev lärare vid konservatoriet i Leipzig. M.
blev en av läroanstaltens främsta krafter. Han
skrev flera av samtiden högt skattade pianoverk.
Större betydelse fingo hans etyder.
Mo’schos [-sk-], forngrekisk idyllförfattare
från Syrakusa, c:a 150 f. Kr. M. betecknar sig
själv som Theokritos’ lärjunge men står långt
efter denne. Bevarade äro epylliet ”Europa” och
några mindre dikter, utg. bl. a. av U. v.
Wilamo-witz-Moellendorff i ”Bucolici græci” (2:a uppl.
1910).
Moscicki [måsjtsjftskji], Ignacy, polsk
kemist och statsman (1867—1946). Han studerade
vid tekn. högskolan i Riga, emigrerade av
politiska skäl 1892 från dåv. ry. Polen till London
och flyttade 1897 till Fribourg som assistent
vid univ:s elektrotekn. laboratorium. M. grundade
en fabrik för framställning av syntetiskt kväve
efter en av honom uppfunnen metod. 1913 blev
han prof, i elektrokemi vid tekn. högskolan i
Lwöw, var 1921—26 ledare för de fordom tyska
kvävefabrikerna i Chorzow och kallades 1926 till
prof, i elektrokemi vid tekniska högsk. i
War
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
