Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Mosse
294
Fyra stadier i en vanlig svensk högmosses
utvecklingshistoria.
j. En sjö med gyttjeavsättning på bottnen. — 2. Ett
starrkärr har växt ut över gyttjebottnen. — 3.
Vitmossor ha vandrat in, och kärret har förvandlats till en
mosse, vilken växt i höjden och transgrederat över
omgivande fastmark samt slutligen fått tallvegetation på
ytan. En göl minner om den forna sjön. — 4. Efter en
klimatförändring har mossen växt vidare, och en vanlig
mellansvensk högmosse har utbildats med björk- och
albevuxen lagg, tallskogsrand och plan med spridda
martallar. — Efter E. Granlund.
blott svagt; hos somliga består vegetationen av
risrika växtsamhällen (rismossesamhällen), vilka
här och var avbrytas av mer el. mindre
vegeta-tionslösa fläckar (s. k. dyhölj or); hos andra är
vegetationstäcket helt sammanhängande. De
viktigaste på mossplanet uppträdande växterna äro
vitmossor (Sphagnum rubellum, S. fuscum),
tuv-dun, tuvsäv (Scirpus caespitosus), ljung, odon,
kråkris (Empetrum nigrum), rosling
(Androme-da) och i s. v. Sverige ofta klockljung (Erica
tetralix). Ej sällan träffas lavar, särskilt
renlavar. Träd saknas el. finnas i låga och trögvuxna
individ (”marträd”). Stundom träffas på
mossplanet större el. mindre vattenfyllda hålor,
g ö 1 a r.
Mossplanet övergår mot periferien i
moss-randen. Detta parti, som är relativt starkt
sluttande, omger mossplanet som ett bälte av
växlande bredd. Mossranden är betydligt torrare än
mossplanet och klädes i regel med tallskog med
ljung, odon o. a. ris. Tallen är här genomgående
något växtligare än på mossplanet.
Allra ytterst kringgärdas högmossen, där den
stöter mot en högre belägen fastmark, av m o s
s-laggen (laggen). Mosslaggen ligger alltid
lägre än mossplanets och mossrandens yta. Den
är alltid synnerligen blöt, emedan laggen är
samlingsplats för avrinningsvatten både från
mossplanet och omgivande fastmark. Till formen är
laggen oftast långsträckt och smal. Bredden
håller sig vanl. omkring något tiotal meter.
Vegetationen i mosslaggen utgöres av samhällen med
starr, fräken och vissa örter. Ofta träffas även
björk, al och brakved (Rhamnus frangula). I
regel äro dessa samhällen i jämförelse med
mossplanets och mossrandens mycket frodiga, vilket
sammanhänger med att laggens vatten, som delvis
härrör från fastmarkerna, är rikare på
näringsämnen. Laggen utgör högmossens viktigaste
drä-neringsstråk. I händelse att starkare vattenföring
där äger rum, utbildas verkliga bäckar, 1
aggbäckar.
I de ö. delarna av s. och mell. Sverige äro
högmossorna utom de allra största i regel
utbildade som s. k. skogsmossar. De äro
nästan helt bevuxna med en jämförelsevis tät, fastän
svagt växtlig tallskog, i vilken skvattram ymnigt
förekommer.
M. leda antingen sitt ursprung från igenvuxna
sjöar, el. också ha de uppkommit på platser, där
grundvattnet stått mycket högt el. trätt i dagen
(försumpning, se d. o.).
M. av samtliga typer äro ofta föremål för
exploatering: för odling (se Mosskultur), för
skogsbörd (se Skogsdikning), för bränntorv- och
torvströtäkt (se Torv).
M. som benämning för en vegetationstyp.
Flertalet vitmöss- (Sphagnum-) rika växtsamhällen
och särskilt sådana, som äro trädlösa el. inom
vilka träd förekomma blott enstaka el. i glesa
bestånd, bruka benämnas m. el. mossesamhällen.
Vanl. indelas dessa i två huvudtyper: rismossar
och starr- el. halvgräsmossar. Rismossar äro
torvmarksväxtsamhällen med rikliga till ymniga
ris (t. ex. ljung, skvattram, odon och
dvärgbjörk) jämte vissa halvgräs och örter, ss.
tuv-dun (Eriophorum vaginatum), hjortron och
siles-hår (Dr oser a). Bottenskiktet uppbygges
huvudsaki. av vitmossor, vilka bilda tydliga och täta
tuvor. Mycket karakteristisk är förekomsten av
Sphagnum fuscum. Starr- el.
halvgräsmossar (”kärraktiga mossar”) utmärkas av
att i en lös och lucker matta av icke el. blott
svagt tuvbildande vitmossor förekomma starrgräs
(Carices), tuvdun el. tuvsäv (Scirpus
caespitosus) etc. rikligt till ymnigt. — Rismossar, i vilka
tallen uppträder i jämförelsevis hög frekvens,
benämnas ofta t a 11 m o s s a r. På samma sätt
benämnas även halvgräsmossar, i vilka lövträd
(företrädesvis björk och al) ingå, lövmossar.
M., som äro uppkomna genom försumpning,
började bildas redan omedelbart efter den stora
landisens avsmältning. Den kraftigaste
försump-ningen ägde rum under den postglaciala
värmetidens första, fuktiga skede, den atlantiska
perioden; under den därpå följande torra, subboreala
tiden inträdde ett avbrott i torvbildningen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
