- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 15. Mikael - Noma /
349-350

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mullhyttan - Mullidae - Mulljord - Mullmalmer - Mullsjö - Mullsork - Mullsyror - Mullus - Mullusfiskar - Mullvadsartade däggdjur - Mullvadssläktet - Mullämnen - Mul- och klövsjukan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

349

Mullidae—Mul- och klövsjuka

350

(1943—1953) i Kvistbro sn i Närke, vid
stats-banelinjen Örebro—Svartå 3 km n. om sjön Teen;
3,78 km2; 579 inv. (1952). Här finnas mekanisk
verkstad, snickerifabrik, valsull- och
ylleflocks-fabrik. M. uppgick 1953 i Svartå kommun.

Mu’llidae, zool., se Mullusfiskar.

Mulljord kallas en jord (se Jordarter) med
lucker struktur och rik på humusämnen
(mull-substans). Humushalten är växlande men vanl.
över 15 %. M. är svart och har s. k.
klumpstruktur, varmed förstås, att mindre jordpartiklar
äro sammankittade till klumpar. M. håller väl
kvar vatten, är kväverik och lämpar sig utmärkt
till odling, särskilt av foderväxter. Under
långvarig kultur minskas mängden humussubstans på
grund av fortgående sönderdelning under
inflytande av mikroorganismer.

Mullmalmer, mullformiga el. vid
gruvbrytningen till mull sönderfallande malmer (”soft
ores”). I betydande kvantiteter ha i Sverige vid
flera järngruvor (t. ex. Mossgruve- och
Bast-tjärnsfälten i Västmanland, Stollberg i Dalarne,
Taberg i Värmland) m. påträffats, som tydligen
äro vittringsprodukter av de normala, kristallina
svartmalmerna. Se P. Gei jer och N. H.
Magnusson, ”M. i svenska järngruvor” (i Sveriges Geol.
Undersökning, ser. C, n:r 338, 1926).

Mullsjö. 1) Storkommun i Skaraborgs län,
Vartofta och Frökinds domsaga, omfattande
Utvängstorp, Sandhem, Nykyrka och Bjurbäck;
202,08 km2, 3,914 inv. (1953). — 2)
Stations-och industrisamhälle inom M.i) och Habo
kommun, invid den lilla Mullsjön (225 m ö. h.), vid
S. stambanan 21 km n. v. om Jönköping; 1,225
inv. (1951). M. är en omtyckt semesterort;
Skid-och friluftsfrämjandet har här en gård med
turiststation. Provinsialläkare. Svenska
alliansmissionen öppnade här en folkhögsk. 1950. Bland
industrier märkas flera konfektions- och
snickerifabriker, trikå-, leksaks- och metallvarufabriker,
band- och persiennfabrik m. m.

Mullsork, zool., se Vattensork.

Mullsyror, dets. som huminsyror, se
Humusämnen.

Mu’llus, Zool., se Mullusfiskar.

Mullusfiskar, Mu’llidae, fam. av de
abborrlik-nande fiskarna, omfattande ett 50-tal arter i de
varma haven. Kroppen är långsträckt, täckt av
stora fjäll; underkäkens spets bär två
skäggtömmar. Någon gång fångas vid Sveriges västkust
den några dm långa gu 1 s t r i m m i ga m u 11
u-s e n el. m u 11 e n, Mullus surmuletus, som till
färgen är röd med gula längsstrimmor.

Mullvadsartade däggdjur, Ta’lpidae, fam. av

Gulstrimmig mullus.

Mullvad.

ordn. insektätare, Insectivora, och omfattande
former med grävande levnadssätt. Kroppen är
tjock, mer el. mindre cylindrisk, halsen kort,
nosen utdragen, lemmarna korta och de främre
ombildade till grävorgan, pälsen tät och mjuk,
ögonen och ytteröronen förkrympta.
Överarmbenet är kort och skivlikt och bäckenhalvorna ej
förenade undertill. Alla leva huvudsaki. av
insekter, snäckor och maskar. Se vidare
Desman-råtta och Mullvadssläktet.

Mullvadssläktet, Ta’lpa, tillhör fam.
mullvadsartade däggdjur (se d. o.). De flesta arter äro
blinda. I Sverige finns vanliga mullvaden, T.
europaea, med svartgrå, något metallglänsande
päls och en längd av omkr. 14 cm, vartill kommer
den 2,5 cm långa svansen. Hos denna art är ögat
ej övervuxet av huden. Mullvaden förekommer
täml. allmänt i Skåne och påträffas norrut ända
upp t. o. m. Södermanland. Den vistas helst i
trädgårdar och odlade fält med lös mylla, där
den med stor snabbhet gräver gångar. En av
dessa leder till ett bo av växlande utseende, och
f. ö. genomkorsas hela jaktområdet av vågräta
gångar, vilkas läge antydas av små högar av
uppkastad mylla. Födan utgöres av insektlarver,
snäckor, grodor o. s. v. men framför allt av
daggmask, varför mullvaden anses göra mer
skada än nytta. Födan uppsökes med luktsinnets
hjälp. Mullvaden ligger i vinterdvala men
förlägger under den kalla årstiden sina gångar längre
ned och uppges även samla förråd av daggmaskar.

Mullämnen, dets. som humusämnen (se d. o.).

Mul- och klövsjuka (a’phtae epizoo’ticae), en
akut infektionssjukdom, som i allm. endast
angriper de klövbärande djuren. Sjukdomen är till
sitt väsen närmast att förlikna vid kopporna och
orsakas, liksom dessa, av ett virus.
Hudutslaget, som har karaktären av olikstora,
vätskefyllda blåsor, uppträder likväl endast på
vissa bestämda ställen av kroppen, näml, vid
klövarna, på övergången mellan hud och horn
samt hos hondjuren på spenarna. Vidare
utvecklar det sig i regel på tungans översida och
överkäkens tandlösa del. Sjukdomen har en
inkuba-tionstid av 3—6 dygn. Den giver sig först till
känna genom feber och upphörd foderlust. Blåsor
uppkomma i anslutning till febern redan 1 :a el.
2:a dygnet. De brista efter några tim. el. en dag
och kvarlämna starkt smärtsamma sår. Sedan
blåsorna uppträtt, visa djuren stark
salivavsönd-ring och bli ömfotade och halta. Vid normalt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffo/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free