- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 15. Mikael - Noma /
409-410

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Muskel - Muskler hos ryggradsdjur - Muskler hos ryggradslösa djur - Musklernas fysiologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

409

Muskel

410

Fig. 4. a
glatta muskelceller
förbundna till
en glatt
muskelfiber, b glatt
muskelbunt.

mycket långsträckt kärna och
längsgående fibriller. Som
regel ligga de i buntar,
sammanhållna genom ett fint
bindvävs-nät. De glatta muskelcellerna
äro i regel ganska små.

Muskler hos ryggradslösa
djur. Även hos lägre djur
förekommer både glatt och
tvär-strimmig muskulatur; den
förra förmedlar långsamma
kontrakti oner under längre tid, den
senare snabba sådana under
kortare tid. I fråga om de båda
muskelslagens fördelning råder
stora olikheter hos skilda
djurgrupper. Hos blötdjuren består
sålunda hela muskulaturen av
glatt vävnad, medan hos
åtskilliga kräftdjur och insekter
icke blott skelett- och hj
ärtmuskulaturen utan även
inälvs-muskulaturen är tvärstrimmig.
— I anatomiskt avseende
primitivt är det intima samband,
som förekommer mellan huden

(epitelet) och muskulaturen i synnerhet hos
nässeldjur. Här förekomma s. k. e p i t e
1-muskelceller, vilka med sin ena ända
gränsa till kroppsytan, kroppshåligheten el.
tarmlumen, medan deras andra ända har bildat
kon-traktila muskeltrådar. Genom att dessa trådar
äro anordnade på bestämt sätt uppkomma i
kropps- el. tarmväggen ring- och
längsmusku-latur.

Musklernas fysiologi. Muskelcellen är hos de
högre djurorganismerna den förnämsta
representanten för kontraktionsförmågan
(förmågan till sammandragning).
Kontraktionsförmågan, som finnes tydligt utbildad redan hos de
lägst stående encelliga organismerna, har särsk.
hos den tvärstrimmiga muskelcellen nått sin
högsta fulländning. Så förmår t. ex. den från en
groda uttagna lilla skräddarmuskeln, som ej är
mycket större än en tändsticka, under vissa
förhållanden lyfta flera hundra g. De tvärstrimmiga
ving-m. hos vissa insekter kunna prestera bortåt
300 sammandragningar i sek. — En
muskelkon-traktion kommer till stånd som svar på en
retning, som träffar m. Denna retning består i
organismen vanl. av en nervimpuls.
Muskelkon-traktioner kunna dock på konstlad väg utlösas
av andra kemiska, termiska, mekaniska och
elektriska retningar. Vid studiet av
muskelkontraktio-nen användas vanl. elektriska retningar.
Experimentellt har påvisats, att muskelkontraktionen ej
börjar fullt samtidigt med retningen utan först
efter ett visst tidsmoment, den s. k.
latenstiden. Denna är olika för olika m. men utgör i
allm. endast en ringa bråkdel av 1 sek. När
kon-traktionen kommer till stånd, börjar den ej
samtidigt i hela m. utan sprider sig från
retnings-punkten som en kontraktionsvåg. Denna
fortplantar sig med stor hastighet över m. Då de
enskilda m.-partiernas kontraktionstillstånd ha en

viss varaktighet, komma därför alla punkter, även
betr, mycket stora m., att samtidigt befinna sig i
kontraktion. Kontraktionsvågen har m. a. o. en
längd, som i allm. uppgår till flera dm. Härav
följer, att storleken av m.-kontraktionen,
slaghöjden, är direkt proportionell mot m:s längd,
så länge denna ej överskrider kontraktionsvågens.
— Utför en m. tätt på varandra följ,
kontrakti oner under en längre tid, blir slaghöjden
småningom allt mindre, och till slut kan m. ej längre
svara på retningen med någon kontraktion. M.
är uttröttad. Detta innebär ej, att den
förlorat sin kontraktionsförmåga. Efter någon vila
och med tillgång på syrgas återfår m. sin
kontraktionsförmåga. Den har alltså förmåga av
återhämtning, och då denna återhämtning
sker särsk. snabbt vid god tillgång på syre,
antager man, att den innefattar någon
oxidations-process. — Då m. lyfter en given vikt en viss
vägsträcka, utför den tydligen ett arbete, som
är lika med vikten multiplicerad med lyfthöjden.
Det maximala arbete m. förmår uträtta, är
beroende av dess kontraktionstillstånd vid arbetets
början. M:s kraft är näml, störst, då den är fullt
utsträckt, och avtager mer och mer, när m.
förkortas. Detta motverkas i organismen därav, att
den förkortade m. i allm. arbetar med
gynnsammare hävstångsarmar.

De kemiska och fysikaliska förändringar, som
äga rum, när kontraktionsvågen löper fram över
m., beledsagas av förändringar i m:s elektriska
tillstånd. Detta visar sig därigenom, att en våg
av negativ elektricitet förflyttar sig över m.
parallellt med kontraktionsvågen. Denna
negativi-tetsvåg infaller något tidigare än
kontraktionsvågen och utlöses alltså av förändringar, som
föregå kontraktionen. Fenomenet benämnes m:s
aktionsström. — Om man retar en m.
med tätt på varandra följande strömstötar, så
att den av en retning framkallade kontraktionen
ej hunnit upphöra, när en ny retning inträffar,
får man en bestående förkortning av m., som
varar ända till dess uttröttningen börjar
framträda. Denna kontraktionsform, t e t a n u s, anses
vara av samma art som de i organismen
förekommande långsamma
muskelsammandragningarna. Vid tetanus är slaghöjden större än vid en
enkel kontraktion, då de skilda kontraktionerna
till en del överlagra varandra. Att
muskelsammandragningarna i kroppen äro av denna typ,
visas därav, att aktionsströmmen från en m., som
genom en viljeakt bringas att sammandraga sig,
företer ett stort antal snabba växlingar, som
tydligen hänföra sig till de olika
delkontraktioner-na. Ett fenomen, som förklaras genom detta
betraktelsesätt, är den s. k. m u s k e 1 t o n e n, en
dov ton, som hörs, om man med ett stetoskop
lyssnar över en spänd m. I organismen förekommer
slutl. en form av muskelkontraktion, som benämnes
muskelspänning el. tonus. Det är denna tonus,
som, när den uppträder hos muskelgrupper, med
motsatt verkan, ger kroppen stadga och möjliggör
utförandet av sammansatta rörelser (se
Muskelsinne). Den toniska muskelsammandragningen
utlöses liksom tetanus på nervös väg men skiljer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffo/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free