Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Muskel - Musklernas fysiologi - Muskelsjukdomar - Muskelarbete - Muskelatrofi - Muskelbristning - Muskelfibrill - Muskelförsvar - Muskelförtvining - Muskel-hypertrofi - Muskelljud, muskelton - Muskelmage - Muskelreumatism - Muskel-rörelse, -sammandragning - Muskelsinne (proprioceptiva sinnet) - Muskelsjukdomar - Muskelsträckning - Muskel-strömmar, -ton, -tonus - Muskeltråd - Muskelvärk - Muskelvärme - Musketerare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Muskelarbete—Musketerare
412
sig från denna därigenom, att den kan bestå under
lång tid, utan att m. uttröttas. Detta anses bero
därpå, att m. består av ett stort antal underavd.,
vilka i tur och ordning automatiskt inkopplas så,
att varje enskild grupp ej hinner uttröttas.
Vid muskelkontraktionen uträttas ett arbete och
förbrukas följaktligen energi. M:s huvudsakliga
energikälla utgöres av kolhydrat, som den
upplagrar i form av djurstärkelse (glykogen). M.
förmår nedbryta kolhydrat till mindre energiska
föreningar, bl. a. mjölksyra. Den vid
mjölksyre-bildningen frigjorda energien användes antagligen
till att uppbygga vissa komplicerade, energirika,
organiska fosforsyreföreningar, vilka utmärkas
därav, att deras uppbyggande liksom deras
sönderfall kan ske med stor snabbhet. I m:s
kolhydratnedbrytning ingå oxida tionsprocesser,
och m. fordrar därför obehindrad tillförsel av
syre för att kunna arbeta tillfredsställande. Blir
syretillförseln otillräcklig, anhopas
mellanproduk-ter, särsk. mjölksyra, varigenom
kontraktionsför-tnågan slutl. blir lidande. Vid de
energiomvandlingar, som äger rum i m., frigöres värme,
s. k. muskelvärme.
Muskelsjukdomar. I anslutning till en
infektionssjukdom, en avkylning el. strapatser under
ogynnsamma förhållanden uppkommer icke sällan
smärta i en m. el. muskelgrupp. Dessa
smärttillstånd benämnas m y a 1 g i e r, ett begrepp, som
i stort sett sammanfaller med
muskelreumatism (se Reumatiska sjukdomar och
Muskelvärk). Ibland kännas förhårdnader i de
ömmande m., ”muskelknutor”. Särskilda former av
myal-gi äro ryggskott (lumbago} samt vissa
former av snedhals (torticollis). Myalgierna äro
i regel akuta men kunna efterlämna ömhet under
längre tid. Vissa myalgier ha iakttagits i
epidemisk form, ss. myalgier i nacke och hals samt
den s. k. bornholmssjukan (se d. o.), som
drabbar muskulaturen i bröstvägg och
bukbetäckningar. — Muskelinflammation (myosit,
myitis), förekommer dels i en sällsynt, svårartad,
generell form med feber, muskelsmärtor, hårda
hudödem, varvid den trol. endast utgör ett
delsymtom av en allmän infektion, dels lokalt, t. ex.
i närheten av leder vid ledgångsreumatism. —
En specifik myosit uppkommer vid t r i c h i n o s.
— Tumörer i m. äro sällsynta med undantag av
m y o m e t, en godartad svulst i livmoderns glatta
muskulatur. — Muskelhypertrofi är att
betrakta som ett normalt svar på ökade
presta-tionskrav (arbetshypertrofi, träning). M u s
kel-a t r o f i är på motsv. sätt reaktionen vid minskad
el. upphävd verksamhet (inaktivitetsatrofi);
dessutom förekommer atrofi vid avbrott i tillförsel
av blod samt nervösa impulser till m. Progressiv
spinal muskelatrofi, neural muskelatrofi samt
progressiv muskeldystrofi äro nervsjukdomar, de
förra med säkerhet, den senare sannolikt, och
höra därför icke till muskelsjukdomarna i
egentlig mening.
Muskelarbete, fysiol., se Muskel.
Muskelatrofi, med., se Muskel, sp. 411.
Muskelbristning, en fullständig el. vanligare
ofullständig avslitning av en muskel, i regel
lo
kaliserad till övergången mellan muskel och sena.
Anledningen är i allm. en våldsam och plötslig
muskelsammandragning vid t. ex. en
olyckshändelse; översträckningsvåld på en ej
sammandragen muskel kan också framkalla m. Vid
fullständig m. erfordras i regel operativt ingrepp. Är
bristningen lindrig, talar man om
muskelsträckning. En del muskulära smärttillstånd,
t. ex. ryggskott, ha ibland vissa likheter med m.
Muskelfibrill, anat., se Muskel.
Muskelförsvar, med., den muskulära spänning,
som iakttages i bukmuskulaturen över
inflammatoriska härdar, t. ex. vid blindtarmsinflammation
el. gallblåseaffektioner.
Muskelförtvining, muskelatrofi, med.,
se Muskel, sp. 411.
Muskel-hypertrofi, -inflammation, med., se
Muskel, sp. 411.
Muskelljud, m u s k e 11 o n, fysiol., se Muskel,
sp. 410.
Muskelmage, se Fåglar, sp. 360.
Muskelreumatism, se Reumatiska sjukdomar.
Muskel-rörelse, -sammandragning, fysiol., se
Muskel.
Muskelsinne, fysiol., även kallat det p r o p r i
o-ceptiva sinnet, ett sinnesorgan, vars
upptagningsapparater ej äro förlagda till kroppsytan
utan i stället ligga dolda i muskler, senor,
ledkapslar o. s. v. Detta sinnes uppgift är att
uppsamla underrättelser om de olika musklernas
spän-ningstillstånd och ledernas lägen. Genom reflexer,
som utlösas av m., uppehälles den tonus (se
Muskel, sp. 410 f.) i muskelgrupper med motsatt
verkan, varigenom kroppen vinner stadga och
hållning.
Muskelsjukdomar, se Muskel.
Muskelsträckning, med., se Muskelbristning.
Muskel-strömmar, -ton, tonus, fysiol., se
Muskel.
Muskeltråd, anat., se Muskel, sp. 407.
Muskelvärk, ett vid olika sjukdomar vanligt
symtom, kan uppträda i samband med
infektionssjukdomar, vid överansträngning av
muskulaturen, vid defekt genomblödning av muskulaturen
(om artärförsörjningen skulle vara bristfällig
genom t. ex. åderförkalkning), vid högt
blodtryck, reumatisk feber m. fl. sjukdomar.
Behandlingen måste rätta sig efter grundsjukdomen.
Muskelvärme, fysiol., se Muskel, sp. 411.
Musketerare (fr. mousquetaires), under
1600-och 1700-talen gängse benämning på fotsoldater,
beväpnade med eldhandvapen (musköter). M.-inf.
var urspr. ett hjälpmedel till pikenerarhoparna
och ställdes för ändamålet antingen runt om
dessa el. som flankskydd i de stora fyrkanternas
hörn. Genom Morits av Oranien och Gustav II
Adolf utvecklades inf.-taktiken till större
smidighet, så att m.-förbanden kunde flyttas och
sammansättas på olika sätt. Småningom blev m.-inf.
huvudvapnet. Dess svaghet var den långsamma
laddningsproceduren. Uppställningen var på flera
leds djup, de främre sköto, och de bakre laddade
(karakolering). Allteftersom tekniken skred
framåt, kunde djupet minskas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
