Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musset, Alfred de - Mussivguld - Musslor - Mussolini, Benito
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Mussivguld—Mussolini
418
återvänt till Paris. Det är den centrala
upplevelsen, som kastar sitt skimmer och sin skugga över
M:s hela senare diktning. De närmast följ, åren
utgöra hans fruktbaraste period. Efter 1840-talets
ingång tystnar hans musa nästan helt. Han fick
en bibliotekariesyssla i inrikesministeriet och
invaldes 1852 i Franska akad. men förföll alltmer.
M:s mogna alstring innefattar lyrik, dramatik
och novellistik. ”Les nuits” (”Nätterna”, sv. övers.
1903), till vilka
sluter sig en rad större
och mindre dikter av
samma elegiska
inspiration, tillkommo 1835
—37. De representera
höjdpunkten av M:s
personliga
bekännelselyrik ; här stormar
lidelsen och klagar en
äkta poet sitt hjärtas
nöd. I den likaledes
hänsynslöst
självbiografiska romanen ”La
confession d’un
en-fant du siècle” (1836;
sv. övers. 1902) söker M. ge historisk och
psykologisk bakgrund till sitt erotiska
olycksöde. Sin största insats gjorde han dock som
dramatiker, icke så mycket genom sin deklamatoriska
renässanstragedi ”Lorenzaccio” (1834) som
genom sina i bokform 1840 samlade ”Comédies et
proverbes”. Bland dessa poetiska prosastycken må
särsk. nämnas ”On ne badine pas avec 1’amour”
(1834; ”Lek ej med kärleken”, 1882; ny övers,
av Hj. Söderberg 1928). ”Valda berättelser” av
M. på prosa utgåvos i sv. övers. 1903.
Se monogr. av brodern Paul de M. (1877),
Arvède Barine (1893), S. Söderman (1894) och
M. Donnay (1914). Om M:s förhållande till
George Sand, som givit upphov till en rik
litteratur, se, utom deras egna skrifter, A. Feugère,
”Un grand amour romantique” (1927); jfr O.
Levertin, ”Diktare och drömmare” (5æ uppl.
1919).
Mussivguld, se Musivguld.
Musslor, Lamellibranchiäta, Ace’phala, klass
av blötdjuren (se d. o.). M. äro bilaterala, från
sidorna mer el. mindre sammantryckta djur utan
huvud; kroppen är omgiven av ett parigt
hudveck, manteln, som utgår från ryggsidan och
avsöndrar det huvudsaki. av kalk bestående pariga
skalet, vars inre skikt kallas pärlemor. De båda
hälfterna av skalet äro på ryggsidan förenade av
det elastiska låsbandet. I närheten av detta äro
kanterna av skalen försedda med taggar,
svarande mot fördjupningarna i det andra skalet,
tills, bildande det s. k. låset (cardo), vilket
hindrar förskjutningar av skalhalvorna. Dessa slutas
av en främre och en bakre slutmuskel
(dimya-rier); hos vissa former finnes endast en sådan
(monomyarier). Innanför manteln ligga på
vardera sidan två par stora bladlika gälar, mellan
dessa den muskulösa foten. Andningsvattnet, med
vilket följa som föda tjänande
planktonorganismer o. dyl., intages mellan mantelkanterna i den
NF XV — 14
Schematisk bild av byggnaden hos en mussla.
o munöppning, t tarm, e ändtarm, l lever, h hjärta, pe
hjärtsäck, c, fg och i nervsystem med ganglier, n
njurar, g könsorgan, g1 könsöppning, br gälar, a kloak,
m slutmuskler.
bakre ändan av djuret och föres medelst
flimmerrörelse längs gälarna fram till den av de
bladlika muntentaklerna omgivna munnen.
Mantelkanterna äro stundom sammanvuxna utom på tre
ställen, ett för foten, ett för andningsvattnets
intagande och ett för dess bortledande. Innanför det
sistnämnda ligger analöppningen. De inre organen,
matsmältningsapparaten med en stor lever,
könsorgan, utsöndringsorgan och hjärta, ligga dels i
foten, dels längs ryggsidan. Nervsystemet utgöres
av tre par ganglier, förenade med långa
nervstammar. M. äro bottendjur, som finnas både i
havet och i sött vatten och vanl. leva nedgrävda
i slammet. Somliga äro fastsittande. Endast några
få arter äro i stånd till hastigare förflyttning,
antingen hoppande med foten (hjärtmusslor) el.
simmande med skalen (kammusslor). Ur
praktisk synpunkt äro vissa m. betydelsefulla som
farliga fiender till undervattensbyggnader
(borrmusslor), andra som människoföda (t. ex. ostron,
blåmusslor), andra åter, emedan de alstra pärlor
el. tekniskt användbar pärlemor.
Mussoli’ni [moså-], B eni t o Amilcare
Andrea, italiensk diktator (1883—1945). M. var född
i kommunen Predappio nära Forli i Romagna
som son till en smed och lokal socialistledare.
Efter avlagd folkskollärarexamen var han en kort
tid vikarierande skollärare men utvandrade 1902
till Schweiz, bl. a. för att undgå värnplikten.
I Lausanne var M. murerihantlangare, drev
revolutionär agitation och utvisades därför från
kantonerna Lausanne och Genève. Därefter var
han till sin utvisning från Österrike 1909
medarbetare hos C. Battisti i dennes irredentistiska
tidning II Popolo di Trentino. Under de följande
åren spelade M. en betydande roll inom det
italienska socialistiska partiet såsom en av ledarna
för dess radikala, revolutionärt inriktade flygel.
Han var 1910—n utgivare av den mot den
socialistiska partiledningens opportunism kritiska
veckotidningen La lotta di classe (Klasskampen)
och blev 1912 huvudred, för det ledande
partiorganet Avanti. I motsats till partiledningen
understödde han energiskt ledarna av de
revolt-artade upplopp, som på sommaren 1914 ägde rum
i olika italienska städer (”röda veckan”). Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
