- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 15. Mikael - Noma /
429-430

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myggor - Myggvikt - Mühlacker - Mühlberg - Mühlhausen, in Thüringen - My house is my castle - Myit - Mykale - Mykenai, Mykene - Mykene - Mykensk kultur - Mykerinos - Mykologi - Mykorrhiza, svamprot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

429

Myggor—Mykorrhiza

430

Myggor, dels en stor huvudavd. bland
tvåvingarna, som kännetecknas av långa, mer än
sexledade antenner, smala vingar och spensliga
ben, dels underavd. till skillnad från de båda
andra, gallmyggor och harkrankar (se dessa ord).
Flera m. äro spridare av sjukdomar, ss. arter av
de till stickmyggorna hörande släktena Anopheles
(se Malaria) och Stegomyia (se Denguefeber och
Gula febern). Se vidare Fjädermyggor, Knott,
Stickmyggor och Svampmyggor.

Myggvikt, sportv., stundom i Sverige använd,
inofficiell klassbenämning vid pojkboxning;
maxi-mivikt 45 kg.

Mühlacker [my’l-], stad i Württemberg, 25
km n. v. om Stuttgart; c:a 10,000 inv. Stor
rundradiostation.

Mühlberg [mydbärk], stad i Tyskland, vid
Elbe 50 km n. v. om Dresden; c:a 5,000 inv. M.
är känd genom kejsar Karl V:s seger här 1547
över kurfursten Johan Fredrik av Sachsen.

Mühlhausen [mylhau’zan], M. in T h ü r i n
g-e n, stad i Tyskland, mellan Kassel och Erfurt;
45,000 inv. M., omtalat 775, blev stad omkr. 1200
och var fri riksstad 1251—1802.

My house is my castle [mäi håu’s iz mai
kä’sl], eng. ordspråk, ”mitt hus är min borg”,
d. v. s. hemmet är fridlyst från allt obehörigt
intrång.

Myit (lat. myitis’, av grek, mys, muskel) el.
m y o s i t, se Muskel.

My’kale (grek. Myka’le, lat. My’cale), halvö
på Mindre Asiens kust, mitt emot Samos; nu
Samsundag. I sundet vunno grekerna 479
f. Kr. en stor seger över persiska flottan.

Mykènai [-k-], Mykène (lat. Mycénae),
urgammal grekisk stad i n. delen av landskapet
Ar-golis, n. ö. Peloponnesos. Hos Homeros är det
”guldrika” M. sätet för konung Agamemnon. I
historisk tid var det en obetydlig ort under
Argos’ överhöghet. Dock deltog M. som
självständig stat i perserkrigen; det erövrades och
förstördes kort därefter av Argos. Dess
fornlämningar visa dock, att M. en tid
varit den förnämsta staden i Grekland. M.
ligger på en kulle, omgiven av en stark
ringmur, delvis byggd av stora, regelbundna
stenblock. Den imposanta, av två lejonbilder i relief
prydda ingången kallas lejonporten. Strax till
höger därom har påträffats en av en dubbel ring
av stenplattor inhägnad plats, inom denna sex
schaktgravar (från c:a 1600 f. Kr.), i vilka gjorts
enormt rika fynd av smycken, vapen o. s. v. På
akropolens höjd låg ett stort men mest förstört
palats, över vilket senare ett tempel åt Athena
byggts. Dessutom finnas talrika rester av hus.
Utanför borgmuren ligga nio kupolgravar, av
vilka den största är den s. k. Atreus’ grav.
Dessutom finnas talrika kammargravar. — M. började
utgrävas av Schliemann 1874. Hans epokgörande
arbeten fortsattes 1886 av den grekiske
arkeologen Tsountas och det grekiska arkeologsällskapet
samt senare (1920—22) av den engelska
arkeologskolan i Aten. — Litt.: Alan J. B. Wace,
”Mycenæ. An archæological history and guide”
(1949).

Lejonporten i Mykenai. Se även bild 15 å pl. vid
Egeisk kultur.

Mykène, se Mykenai.

Mykènsk kultur, se Egeisk kultur.

Mykerinos, se Egypten, sp. 315.

Mykologi, vetenskapen om svamparna. — M
y-kolog [-å’g], en som idkar denna vetenskap.

Mykorrhi’za (av grek. my’kes, svamp, och
rhi’za, rot), svamprot, symbios mellan
svamp-hyfer och andra växters underjordiska delar. Man
skiljer mellan ektotrof el. ektotrofisk
(av grek. ekto’s, utanför, och trofe, näring) och
endotrof el. endotrofisk (till endon,
inuti) m. En intermediär företeelse utgör den
ektendotrofa m. Vid den ektotrofa m. bilda
svamphyferna på de yngsta rötterna en
pseudo-parenkymatisk mantel, medan andra hyfer tränga
intercellulärt in i rotvävnaden. Rötterna, vilkas
längdtillväxt hämmas, bli förkrympta och få ett
koralliknande, gaffelgrenigt utseende. Ett stort
antal av våra vanligaste hattsvampar, rörsoppar,
kremlor, riskor, flugsvampar kunna ingå ektotrof
m.-bildning med träden. Många svampar äro
strängt bundna till en bestämd art. Lärkträdets
m.-svampar äro lärksoppen och lärkmusseronen,
tallens smörsoppen, björkens strävsoppen och
skäggriskan samt granens blodriskan. Vid den
endotrofa m., som bl. a. är iakttagen hos
ljungväxter, orkidéer, stålörtväxter och
vintergrön-växter, tränga hyferna in i rötterna el. rhizomen
och leva där intracellulärt i barkcellerna. I regel
förändras rotens utseende obetydligt vid den
endo-trofa m., men hos vissa orkidéer, t. ex. korallrot,
nästrot och skogsfrun, blir rhizomet knölformigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffo/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free