Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myrpiggsvin - Myrpungdjuret - Myrra - Mürren - Myrrhis - Myrslokar - Myrsnäppan - Myrspov - Myrstack - Myrsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
M yrpung djuret—M yr sy ra
472
men gommen liksom tungan bär horntaggar.
Födan utgöres av myror och termiter. Av släktet
Echidna, de egentliga myrpiggsvinen,
finnas tre underarter, resp, i Australien, på Nya
Guinea och på Tasmanien. Det australiska
myrpiggsvinet, E. aculeata typica, som
förekommer över hela Australien, bar täml. lång
näbb, intill 6 cm långa ryggtaggar, som
fullständigt dölja de mellansittande håren, och når en
kroppslängd av 40 cm. E. aculeata lawesi har
endast anträffats i s. ö. Nya Guinea och skiljer
sig i några mindre väsentliga drag från föreg.
Det tasmaniska myrpiggsvinet, E.
aculeata setosa, når en längd av 50 cm.
Ryggtaggarna äro korta och tjocka och täckas av de
kringsittande håren. De långnäbbade
myrpiggsvinen, släktet Proechidna (Zaglossus),
utmärkas av mycket lång, något böjd näbb, täml.
långa ben och hos den ena av de två kända
arterna dessutom av mörk ullhårsbeklädnad, i
vilken finnas enstaka, korta taggar. Båda arterna
äro täml. stora; de förekomma i de v. och n. v.
delarna av Nya Guinea.
Myrpungdjuret, Myrmeco’bius fasciätus,
tillhör fam. rovpungdjur av ordn. pungdjur och
utmärkes av lång kropp, mycket spetsigt huvud
och lång, yvig svans. Kroppslängden är omkr.
25 cm, vartill kommer den 18 cm långa svansen.
Pälsen är tät, främre delen av kroppen gul, den
bakre svart med vita el. röda tvärband.
Tanduppsättningen är större än hos något annat
däggdjur med differentierat bett (50—54 tänder).
Honan saknar egendomligt nog pung. M. finnes i
s. och v. Australien och lever företrädesvis av
myror.
My’rra, My’rrha, i luften stelnad balsam från
Commiphora-arter, stundom förfalskad med
bdellium. M. till medicinskt bruk, ljust
grågula-rödbruna stycken, fås mest från Somaliland.
Lukten är angenämt bal samisk, smaken
krydd-artat bitter. M. är ett gummiharts, som består
av 40—67 °/o gummi, 23—44 °/o harts och 2—8 %
Myrpungdjur.
Stora myrsloken.
eterisk olja. Nu brukas m. föga i Europa men
mycket i den muhammedanska Orienten och i
Främre Indien.
Mürren. luftkurort och vintersportplats i
Ber-ner Oberland i Schweiz, 15 km s. om Interlaken,
c:a 1,640 m ö. h., med storslagen utsikt mot
Jungfrau.
My’rrhis, bot., se Körvel.
Myrslokar, Myrmecopha’gidae, fam. av
dägg-djursordn. Xenarthra. Tänder saknas fullständigt,
och käkpartiet, varmed tuggningsrörelser ej
kunna utföras, har formen av ett rör, som framtill
slutar med en liten munöppning. Ur denna kan
den masklika tungan sträckas ut. Den bär
bak-åtriktade hornpapiller och fuktas av segt slem
från de stora spottkörtlarna. På framfötterna
är den tredje tån förstorad och bär en starkt
utvecklad klo. Djuret trampar på framfotens
yttersida el. på ryggsidan av den omböjda kloleden.
I likhet med myrkottarna, vilka de på grund av
överensstämmande levnadssätt likna, livnära de
sig huvudsaki. av myror och termiter. Tre
släkten, vartdera med en art, finnas, alla i
Sydamerika. — Stora myrsloken,
Myrme-cophaga tridactyla (jubata), når en längd av 2,3
m, varav nära 1 m kommer på svansen.
Kroppen är täckt av borstliknande hår, som på
ryggen och svansen äro förlängda till en man.
Färgen är svartgrå med en svart strimma, kantad
med vitt, över vartdera bogpartiet. Den vistas
alltid på marken. Tamanduan el. k a g u
a-ren, Tamandua tetradactyla, blir 1 m lång,
varav omkr. 0,4 m komma på svansen, som är tjock,
cylindrisk, muskulös och begagnas som griporgan
vid klättring i träd. Tamanduan är korthårig,
vitgul, på skuldror och kroppssidor svart; den
lever i skogstrakter. Dvärgmyrsloken el.
tvåtåiga myrsloken, Cyclopes
(Cyclotu-rus) didactylus, blir stor som en ekorre och har
gripsvans; pälsen är mjuk, färgen ovan röd el.
gul, under grå. Den finnes i Sydamerikas
nordliga delar, vistas alltid i träd och för ett nattligt
levnadssätt.
Myrsnäppan, zool., se Småsnäppsläktet.
Myrspov, zool., se Långnäbbsläktet.
Myrstack, se Myror.
Myrsyra, HCO2H, förekommer i myror, i
flera insekters giftorgan, i kött, svett, urin, vissa
växtämnen m. m. M. erhålles genom upphettning
av oxalsyra med glycerin el. i tekniken genom
behandling av koloxid med natriumhydroxid
under tryck vid 200°. Den fria syran nyttjas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
