Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myskoxsläktet - Mysksvin - Myskört, myskdässma - Mysofili - Mysofobi - Mysore - Myssjö - Myst - Mystacoceti - Mystagog - Mysterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Mysksvin—Mysterier
476
Myskoxar.
med böjd ansiktsprofil. De grova hornen, som
täcka nästan hela pannan, äro först böjda bakåt, sedan
nedåt, därpå framåt och utåt och sluta med
vassa, uppåtvridna spetsar. Pälsen är synnerligen tät
och yvig och består av långa, krusiga stickelhår,
som på båda sidor hänga ned till klövarna, och
en tät bottenull. Djuren röra sig snabbt och
klättra även med stor skicklighet. Köttet är
behäftat med mysklukt, svagare hos korna. M.
omfattar endast en art, myskoxen, O. moschatus,
uppdelad i några underarter. Den största är O.
moschatus moschatus, som är mörkbrun med en
ljus fläck på bakryggen och tillhör det arktiska
Nordamerika. Grönländska myskoxen,
O. moschatus wardi, som förekommer på
Grönland och de stora arktiska öarna n. om
Nordamerika, igenkännes på sin ljusa panna och ljusa
horn. Liksom föreg. är den nu i stor
utsträckning utrotad. Myskoxarna leva i små hjordar om
20—30 djur, mestadels kor, och vistas
företrädesvis i dalar och på lågslätter, där tillgången på
föda är störst. Under istiden hade m. cirkumpolär
utbredning. Lämningar ha anträffats i Europa så
långt söderut som i Dordogne. I Skandinavien
har ett fynd gjorts i Dovre i Norge och ett (trol.
transporterat av is) i Göteborgstrakten. Arten har
nyligen inplanterats i n. Norge, varifrån enstaka
ex. invandrat till Lappland.
Mysksvin, zool., se Navelsvin.
Myskört, myskdässma, dets. som
desme-knopp (se d. o.).
Mysofili (av grek. my’sos, något avskyvärt,
och filei’n, älska), sjukligt intresse för smuts,
exkrementer o. dyl.
Mysofobi (av grek. my’sos, något avskyvärt,
och fo’bos, fruktan), sjuklig rädsla för att smutsa
ned sig, särsk. genom beröring med andra
människor el. föremål.
Mysore [eng. utt. maiså’], stat på s. Dekkan,
Indiska unionen; 76,267 km2; 9,071,678 inv.
(1951), huvudsaki. hinduer. Emedan M. är väl
exponerat mot n. ö.-monsunen och har en för
konstbevattning väl lämpad terräng, har det ett
lönande jordbruk (hirs, ris, sockerrör, bomull,
kaffe, baljväxter). Skogarna lämna teak- och
sandel-trä. Guldfälten vid Kolar (Gold Fields) ge så gott
som Indiens hela guldproduktion. Vid Shimoga
brytes manganmalm. M. har bomulls- och
siden-väverier. Huvudstad är Bangalore. Den forna
huvudstaden Mysore (c:a 150,000 inv.) i s. v.
delen av M. har univ. (gr. 1916) och flera
colleges. Maharajans palats, som uppfördes 1897
innanför fortets murar, är praktfullt smyckat
med elfenben, guld, silver och träsniderier. På
1700-talet grundade Haidar Ali riket M. i nuv.
mening. Sedan dennes efterträdare Tipu Sahib
stupat under kamp mot engelsmännen (1799),
uppsatte dessa en späd ättling av det forna
härskarhuset på M:s tron. 1831—81 stod M. direkt
under engelsk förvaltning, men sistn. år
åter-uppsattes den forna dynastien på tronen. 1947
anslöt sig M. till Indiska unionen, dock med
bibehållande av vissa privilegier.
Myssjö, sn i Jämtlands v. domsaga v. om
Bergsviken av Storsjön; 336,20 km2, 1,074 inv.
(1953). Huvudbygd kring Myrviken;
storkupera-de skogsvidder (intill 690 m ö. h.). 1,142 har åker.
Kyrkan av sten är från 1800-talet. Ingår i
Ovikens och M. pastorat i Härnösands stift och
Un-dersåkers kontrakt; tillhör storkommunen Oviken.
Myst, plur. m y s t e r (grek, och lat. my’stes),
invigd, se Mysterier 1).
Mystacocèti, zool., se Valar.
Mystagog [-ä’g], se Eleusinska mysterierna.
Mysterier (av grek, mystérion, lat.
mysterium, hemlighet). 1) Hemliga gudstjänster,
särskilt i antiken. Utmärkande för de antika m.
var, att de firades inom en sluten krets, i vilken
man vann inträde genom en med reningar
förbunden invigning, genom vilken man blev myst.
De, som fått tillträde att skåda de heliga tingen
och ceremonierna, kallades epo’ptdi (de
skådande). I yngre m. funnos flera grader. M. äro
utmärkta för en emotionell religiositet, de ställa
vissa krav på människan men lova henne också
vanl. en bättre lott i det andra livet. Det religiösa
innehållet förmedlades i de äldre m. genom starkt
verkande ceremonier, som ibland synas ha haft
dramatisk karaktär, heliga handlingar, skådandet
av heliga ting, framsägandet av heliga formler.
Vissa kulter ägde mysteriekaraktär utan att vara
m. i egentlig mening. De mest berömda inhemska
grekiska m. voro Eleusinska
mysterierna. Orfiska mysterier hade sekterisk
karaktär, ägde heliga skrifter och lade stor vikt
vid idéerna om rening, skuld och straff.
Besläktade med dessa voro de dionysiska m.
(backana-lierna). En senare tid tillhöra Kabirmysterierna
(se Kabirer). De orientaliska kulter, som under
hellenistiska tiden och kejsartiden trädde i
förgrunden, hade alla mysteriekaraktär. De trognas
gemenskap, i vilken de invigda bildade den högsta
klassen, stod under ledning av ett
yrkespräster-skap, myten innehöll den heliga läran i symbolisk
form, därtill slöto sig heliga symboler och
framför allt handlingar av sakramental (magiskt
verkande) art, reningar, askes, dop, måltider.
Huvudmålet var att vinna salighet i det andra livet.
Mysterieguden framställdes ofta som människans
förebild, vilken liksom hon lider, dör och åter
uppstår. De viktigaste m. voro knutna till Kybe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
