- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 15. Mikael - Noma /
489-490

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarfärg - Målargravör - Målarkonst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

489 Målargravör—Målarkonst 490

mentfärger. De lämpa sig för påstrykning
av ett föremål (målning), med ett skyddande el.
förskönande överdrag, i mots. till textilfärger,
som äro lösliga och tränga in i fibern. Vanlig
m. skiljer sig från konstnärsfärg endast genom
kvaliteten och mellan dem finnas icke några
skarpa gränser. — De konstnärsfärger, som
anses obetingat pålitliga ur hållbarhets- och
äkt-hetssynpunkt, benämnas normalfärger.
Dessa färgstoffer måste dessutom vara fullt kemiskt
indifferenta mot varandra, så att man även vid
brytningar är skyddad mot efteråt inträdande
nyansförändringar. Normalfärgskalan omfattar
dels en serie jordfärger, obrända och brända,
dels kemiska produkter, ss. kremservitt, zinkvitt,
neapelgult, kadmiumgult, röda järnfäger och
krapplacker, cinnober, koboltblått, ultramarin och
pariserblått, kromoxid och smaragdgrönt,
elfenbenssvart och kärnsvart, vilka alla skola
tillfredsställa vissa noggranna kemiska
provningsföreskrifter. Från freskomålning äro av
ovanstående en del normalfärger uteslutna på gr. av
tvivelaktig äkthet vid denna teknik, näml,
kremservitt, kadmiumgult, cinnober, krapplack och
pariserblått. Vid rivning av normalfärger användas
endast oljor av renaste slag. —• Färgpigment äro
utom de vanliga mineralfärgämnena också en rad
av organiska färger, vanl. olösliga
färg-lacker med salter av kalcium, barium, krom,
aluminium el. fosformolybdensyra.
Färgämnes-molekylen innehåller vanl. —OH- el.
—SO3H-grupper. Sådana färgpigment, dispergerade i
olja el. andra media, användas i många oljefärger,
lackfärger, i bläck m. m. Hit höra sådana
färgämnen som litholrött, ponceau 2R, orange II och
de nya ftalocyaninerna.

Målargravör (fr. peintre-graveur), konstnär,
särskilt målare, som graverat företrädesvis sina
egna kompositioner, således själv har uppfunnit
sin gravyrs komposition.

Målarkonst. M :s tidigaste kända dokument
äro grottmålningarna i Spanien och Frankrike
från äldre stenåldern. Bland de gamla
kulturfolken kring Medelhavet och i Främre Asien voro
särskilt egypterna ivriga idkare av m. Deras
byggnader och bohag smyckas av en färgrik
bildvärld. I det hela är dock denna konst mera att
beteckna som färglagd konturteckning än som
måleri. En sträng konturstil utmärkte även det
äldre måleriet i Grekland. Monumentalmåleriet
har i den grekiska konsten spelat en vida större
roll, än man nu får intryck av, sedan dess verk
fallit offer för tidens och människornas åverkan.
Knappast mera än namn, sådana som P o 1 y
g-n o t o s, Zeuxis och A p e 11 e s, återstå j ämte
de antydningar, som erhållas genom vasmåleriet
och skulpturen. Det senare måleriet i Grekland
under den hellenistiska tiden gör verkligen skäl
för namnet m. Det uppnår en övertygande
verkan av rum och kroppslighet med tillhjälp av
ljus, skugga och färger.

De resultat, som man vunnit i m., gingo
förlorade med den antika kulturens död. Att det
gammalkristna och bysantinska måleriet avstod
från att söka nå illusion, hade sin förnämsta orsak

i den helt förändrade grundsynen på tillvaron.
Vad man begärde av konsten var framställande
i uttrycksfull, symbolisk gestalt av den
himmelska sanningen. Tillika gjorde sig starkt gällande
ett inflytande från Orienten med dess glädje
åt glänsande prakt och dess strängt genomförda
dekorativa hållning i konsten. Mosaiken
föredra-ges framför måleriet, figurerna bli stela, gärna
frontala, dräkterna fotsida med stränga veck men
ansiktena levande, besjälade, bakgrunden enfärgad,
blå el. gyllene. Kyrkobyggnadskonsten ställer
stora ytor till förfogande för mosaiker el.
målningar i den gammalkristna och bysantinska
stilen och därefter även i den romanska. Den
gotiska byggnadskonsten berövade genom själva sitt
konstruktiva system det monumentala måleriet de
väggytor det haft till sitt förfogande i de
romanska kyrkorna men beredde i stället
glasmåleriet möjligheter i de stora fönstren, som fyllde
mellanrummen mellan byggnadens stödjande delar.
Endast i Italien lämnade den gotiska
arkitekturen stora obrutna väggar åt måleriet att smycka,
och i detta land utvecklades under 1200- och
1300-talen väggmåleriet i freskoteknik på det mest
storartade sätt. Den store nyskaparen vid skiftet
mellan de två århundradena var florentinaren
G i 0 11 o, som koncentrerade sina bemödanden på
de väsentliga formala problemen och på att med
styrka framhäva kärnan i de berättelser han hade
att återge. Det är nu ej längre kyrkan och dess
övervärldsliga idealism, som behärska tillvaron,
utan lekmännen, framför allt borgerskapet i de
rika städerna med dess verklighetssinne och dess
glädje åt det jordiska livets möjligheter och
uppgifter. —■ Utanför Italien framträdde
furstemakten vid städernas sida som bärare av en ny
världslig kultur. Vid hoven, särskilt det franska
kunga-hovet och det burgundiska hertighovet,
utvecklades bland annan förfinad lyx bokmåleriet. De
bönböcker de höga herrskapen använde vid den
dagliga andakten och de till dem fogade
kalen-darierna pryddes med fulländat utförda bilder.
Den natursanning, det studium av färgernas
förtoning och av ljusets spel man blev van att finna
i bokmåleriet i Paris och i Burgund ville man
omsider även återfinna i den kyrkliga m., som
försåg altarna med deras prydnader. Det var
Nederländerna, som härvid gingo i spetsen.
Altar-uppsatsen i kyrkan S:t Bavo i Gent, som vid
början av 1400-talet målades av bröderna Hubert och
Jan van Eyck, är det största stora monumentet
inom detta nya tavelmåleri. För att tillförsäkra
verket en större hållbarhet, än
temperamålningar-na ägde, utfördes Gentaltaret i en ny teknik
med olja el. fernissa som bindqmne. Dess
användning i det konstnärliga måleriet var en
naturlig följd av de nya uppgifter måleriet
uppställde. Vid sidan av bröderna van Eyck och
efter dem framträdde i Nederländerna en hel
rad av målare, som fullföljde syftet att i konsten
återge den levande verkligheten. Sin begränsning
har detta gammalnederländska måleri i
oförmågan att framställa dramatisk handling, uttryckt
i figurernas komposition och rörelse. Här tar
Italien ledningen genom de stora
florentins

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffo/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free