Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonst - Tyskland - Flamländsk - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
Målarkonst
492
ka målarna från 1400-talets början, Masaccio,
Castagno, Paolo Ucello, oeh deras efterföljare i
nästa generation Fr a Giovanni Angelico och Fra
Filippo Lippi. Århundradet börjar med stora tag,
mäktiga rymd- och formskapande verk, men
under dess förlopp röjer sig en benägenhet att gå
tillbaka till det rent utsmyckande måleriet —
Botticelli, Filippino Lippi, G h i
r-1 an da jo. Ur den målargeneration, som föddes
omkr. 1450, framträdde en stor förnyare av m:s
syften och medel, Lionardo da Vinci. Som
målare är hans förnämsta insats att ha frångått
den dekorativa, för att ej säga den ornamentala
ytstilen, att ha vunnit en stegring av
formvärdena och själsuttrycket genom teckning,
modelle-ring och ljusbehandling, att ha skapat ett
organiskt sammanhang inom kompositionen. Hans
uppslag fullföljdes på olika sätt vid 1500-talets
början av R a f a e 1 och Michelangelo,
verksamma i Florens och Rom, av Correggio i
Parma, av Giorgione och T i z i a n i Venedig.
Måleriet i Tyskland under 1400-talet är i stort
sett underordnat skulpturen. I det tyska
1400-talsmåleriet blanda sig traditioner från
1300-ta-lets italienska m. med intryck från samtidens
konst i Italien och Nederländerna. Omkr. 1500
och under de tre närmast följ, årtiondena
upplever det tyska måleriet sitt största skede med
mästare som Dürer, Matthias G r ü n
e-w a 1 d och Hans H o 1 b e i n d. y. Karaktär,
lidelsefullhet och intellektuell konstnärlig
full-komning äro de tre olika sidor, som bli
företrädda av dessa mästare. Måleriet i Venedig
under 1500-talet intar i konstartens historia ett
utomordentligt rum, dels på grund av sin höga
konstnärliga rang, dels på grund av sin
revolutionerande betydelse för tekniken. Medan det
övriga italienska tavelmåleriet liksom det
nederländska använde träskivor och
monumentalmåleriet i Italien utfördes direkt på den våta muren,
målade venetianerna på duk, enär blott en sådan
höll stånd mot det saltfuktiga havsklimatet i
lagunstaden. Detta kom att medföra en väsentlig
förnyelse av tekniken och dess konstnärliga
verkan. Den jämna färgläggningen av ytorna, som
kännetecknat tempera och freskomåleriet,
ersattes av ett måleri, som lät färgen spela och
skimra, leva av ett eget liv. Den åldrande T i z i a n,
T in tor etto och Paolo Veronese äro
de, som främst medverkat till denna omdaning av
måleriet.
Till den venetianska m. anslöto sig den
flamländska med Rubens, Jordaens och van
D y c k, barocktidevarvets ledande mästare, och
den spanska med el Greco, Ribera,
Vela z q u e z och M u r i 11 o. Av stor betydelse
för måleriets utveckling under 1600-talet blev den
bolognesiska målarfamiljen Carracci, som
sammansmälte venetianska och romerska
stilelement, och än mer den i Rom och Neapel
verksamme lombarden C a r avaggi o. Denne satte
som sitt mål en stark natursanning utan hänsyn
till vedertagen sed och uttog som ett viktigt
verkningsmedel belysningen med kraftfulla
motsättningar av skuggor och dagrar. Inom det
hol
ländska 1600-talsmåleriet uppfattades och löstes
ljusproblemet på ett mångsidigare och rikare sätt.
Rembrandt blev ljusdunklets store
trollkarl, som betjänade sig av detta medel för att
ge full kroppslig verklighet åt vad han
framställde och på samma gång för att frammana på
duken själens innersta hemligheter. Vid sidan
av honom stå som de yppersta holländska
målarna den bländande virtuose porträttisten Frans
Hals och den utomordentligt förfinade
interiör-och landskapsmålaren Jan Vermeer van
D e 1 f t, vars sällsynta tavlor förebåda måleriets
utveckling långt framåt i tiden. Frankrike, som
under 1600-talet frambragt den store lyriske
landskapsmålaren Claude Lorrain (eg.
Gellée) och den klassiskt ädle Nicolas P o u
s-sin, kommer under det följ. årh. att intaga en
ledande ställning. Vid seklets början framträder
Antoine W a 11 e au med sina poetiska
skildringar av galanta fester i drömmande parker.
Han efterföljes av andra målare, som odla
samma ämneskrets, medan C h a r d i n med ömsint
färgkänsla och fast teckning återger tredje
ståndets vardagsliv. Mästaren inom det dekorativa
var F r a n q o i s Boucher. Inom
porträttfacket gör sig en rik förmåga av psykologisk
nyansering gällande. Vid sidan av det franska
måleriet behåller det venetianska en ledande
ställning genom mästare sådana som Giovanni
Battista Tiepolo och Francesco
G u a r d i.
England frambringar en egen livskraftig
målarskola med sedeskildraren H o g a r t h och en
rad betydande porträttörer, bland vilka i första
rummet må nämnas sir Joshua Reynolds
och Gainsborough. Även inom landskapet
gör den engelska 1700-talsskolan betydande
landvinningar. I Spanien betecknar Francisco
Goya övergången från 1700-talets dekorativa
och traditionsbundna hovmåleri till 1800-talets
individualistiska målarkonst.
1800-talet är inom konsten den stora
förbistringens men också den stora rikedomens årh., då
klassicitet, romantik och realism, härmning av
historiska förebilder och djärva
nydaningssträ-vanden brytas mot varandra. Den enhetliga
konstnärliga kultur, som präglat 1700-talets
Europa, har försvunnit, och i dess ställe ha
kommit nationella skolor av växlande art och
värde, vilka dock, allteftersom årh. skrider framåt,
komma i mer el. mindre starkt beroende av den
franska m. Louis David, Ingres, D e
la-croix, Corot och Daumier, Édouard
Manet, Gustave Courbet, Claude
Monet och till sist Paul Cézanne och
Paul G a u gu i n äro de stora mästarnamn, som
på en gång beteckna de individuella
höjdpunkterna och den principiella utvecklingslinjen.
Under 1800-talet vidgades området för måleriet till
att omfatta alla sidor av tillvaron, gjordes nya
upptäckter i fråga om ljuset och färgen och
deras inbördes sammanhang och uppnåddes en förr
ej anad förmåga att återge rörelsen.
Impressionismen gav intrycket av det snabbt
förbiglidande och tillfälliga. Då m. höll på att fastna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
