Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mälsåker - Mältning - Mältningsgrad - Mängdteori - Människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mältning—Människan
523
som 1950 övertagit egendomen, skänkte följ, år
sjalva slottet (starkt förfallet) med park till
staten. Ett trevånings, rektangulärt stenhus från
yngre vasatid om- och tillbyggdes av G. Soop
1672—80 efter ritningar av N. Tessin d. ä. —■
Litt.: E. Andrén, ”M.” (1945).
Mältning, framställandet av malt. — Verb:
M ä 11 a. Se Maltdryckstillverkning, sp. 454.
Mältningsgrad. När säd på gr. av regnig
väderlek vid bärgningen börjar gro, sker under
medverkan av vissa ferment en nedbrytning av
kärnans stärkelse och äggvita. Dylika
förändringar inverka ofördelaktigt på bakningsdugligheten
hos mjöl, som framställts av säden. För att få
ett siffermässigt uttryck för m. har en kemisk
metod utarbetats, med vilken man på
refrak-tometrisk väg fastställer den nedbrutna mängden
stärkelse. M. angives enl. den senare metoden i
s. k. molinenheter. Vid prissättning av
brödspannmål efter dennas kvalitet göres avdrag, om m.
överstiger vissa molinenheter.
Mängdteori, en för de formella grundvalarna
betydelsefull gren av matematiken, i många
stycken av ett rent abstrakt och filosofiskt innehåll.
En mängd i matematisk bemärkelse är fullt
bestämd, när man om varje tankeobjekt kan
avgöra, huruvida det tillhör mängden el. icke. De
ändliga mängderna äga en fundamental egenskap
i elementens (objektens) antal, varigenom
mängderna kunna jämföras (lika med, större än
el. mindre än). Genom m. har skapats möjlighet
att jämföra oändliga mängder. Två oändliga
mängder sägas vara ekvivalenta el. ha
samma mäktighet, om varje element i den
ena motsvaras av ett enda bestämt element
i den andra och omvänt. Mängden (1, 2,
3,...) är ekvivalent med mängden (2, 4, 6,...).
Varje mängd, som är ekvivalent med förstnämnda
mängd, de naturliga talens, säges vara n u m r e
r-b a r. Såväl mängden av alla rationella tal som
mängden av alla algebraiska tal är numrerbar,
har alltså samma mäktighet som de naturliga
talen. Mängden av alla reella tal är däremot icke
numrerbar utan har större mäktighet —
kon-t i n u e t s mäktighet — än mängden av de
naturliga talen. Huruvida det gives mängder med
en mäktighet mellan de numrerbara mängdernas
och kontinuets är en hittills obesvarad fråga
(kontinuumproblemet).
M. har delvis utvecklats i en mera konkret
riktning, varvid punktmängderna gjorts till
föremål för studium; resultaten härav ha visat sig
vara av en stor betydelse för funktionsteorien.
De olika moderna utvidgningarna av
integralbegreppet äro också baserade på djupgående
mängdteoretiska undersökningar.
M. har grundats av G. Cantor och vidare
utbyggts av du Bois-Reymond, Borel, Bendixson
och Mittag-Leffler m. fl.
Människan (Ho’mo sa’piens). M., vars
härstamning från djurriket är bevisad, hänföres till
den av Linné uppställda ordn. herredjur
(Prima-tes). Två ursprungshärdar synas föreligga,
Indien och Sydafrika. Av jätteformen
Gigantho-pithecus Blackii från Sydkinas pleistocen
anträf
524
fades tre kindtänder i ett apotek i Hongkong
(1935). De äro 6 ggr större än nutidsmänniskans
och ha mänsklig kronteckning. Underkäken
antages ha varit dubbelt stor och tjock mot den
nutida, hjärnskålsrymden c:a 850 cm3, huvudet
dubbelt så högt och hälften bredare än det
nutida, kroppsställning upprätt, höjd c:a 3 m, vikt
c:a 350 kg. Nya fynd från Javas pleistocen äro:
Meganthropus palaeojavanicus (1931—41), en
jätteform, men mindre än Giganthopithecus, samt
Pithecanthropus robustus, grövre och
primitivare än P. erectus. Dessa nya fynd visa, att
Dryo-pithecus (de människolika aporna närstående
former, av vilka fragment anträffats i miocena och
underpliocena lager i Europa, Sydasien och
Egypten) ej ligger i m:s utvecklingslinje men att
släktskap råder med de sydafrikanska
Australo-pithecinae. Till dessa höra Australopithecus
africanus från Kimberleys pliocen (se
Apmän-niskor), en övergångsform mellan m. och
schim-pans, samt A. prometheus (1947), som 1 mill.
år tillbaka kände eldens bruk och jagade storvilt.
Vissa fynd från Kenya härstamma från
tertiärtiden, och många tillhöra Proconsul, utpräglat
aplik med täml. upprätt gång och mera
människolik än nutida anthropoider samt anpassad för
gång men ej för trädklättring. Övergång mellan
urprimaterna och m. bilda Pithecanthropus
erectus från Java och Sinanthropus pekinensis från
Kina. Övergång till australnegrer bilda Homo
soloensis och wadj akmänniskan från
Java. Även Palaeanthropus heidelbergensis, h e
i-delbergmänniskan, är en övergångsform
och sannolikt åter av jättetyp. Övergångsformer
mellan dessa förmänniskor och nutida levande
och utdöda människoraser bildar n e a n d e
r-thalmänniskan, Homo neanderthalensis
(H. primigenius), samt
rhodesiamänni-s k a n, H. rhodesiensis, varav ett kraniefynd
från n. v. Rhodesia tyder på en synnerligen
lågt stående människoras. Vidare har man vid
berget Karmel i Palestina funnit former, som
utgöra mellanled mellan neanderthalmänniskan
och negerstammar. De tillhöra alla
kvartärti-dens yngre skede. De numera utdöda former,
som senare uppdyka, utgöras av den extremt
långskalliga aurignacrasen och den
egendomliga, kulturellt högtstående C r o-M a g n o
n-rasen. Båda falla med sin formbildning helt
inom den nutida m :s och utgöra två utdöda
raser av Homo fossilis. På övergången till
allu-vium uppträder ofnetrasen, uppbyggd av
långskalliga och kortskalliga element.
Förmänniskan oc urmänniskan bevara ännu i sin
kroppsbyggnad talrika apkaraktärer, ss.
nosbild-ning, insnörning av kraniet bakom ögonhålorna,
skärmbildning ovan ögonhålorna och frånvaro av
haka. Då primaterna och med dem m. utvecklats
genom halvapor och genom primitiva insektätare
ur urtypen för däggdjuren, bör m. i sin byggnad
ha drag, som minna om just denna
utvecklingskedja. Tummen är sålunda motsättbar de andra
fingrarna som följd av trädklättrande
levnadssätt. Med detta levnadssätts vidare utbildning från
springande på grenarna till mera hängklättrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
