- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 15. Mikael - Noma /
541-542

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mässa - Mässbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

541

Mässbok

542

slutad (ite, missa est). Ordet kom sedan att
beteckna gudstjänsten i dess helhet. Inom den
svenska reformationskyrkan behölls ordet m.
såsom beteckning för huvudgudstjänsten, vilken
inneslöt nattvardsfirande. Senare infördes
beteckningen högmässa, vilket ord efter hand
kom att brukas om huvudgudstjänsten, även om
denna icke inneslöt nattvardsfirande. Tidigt och
först i österlandet utvecklade sig en fixerad
liturgi, ehuru utvecklingen ingalunda var
enhetlig. Inom den grek.-kat., ortodoxa, kyrkan
gestaltar sig gudstjänsten till en
dramatisk-symbolisk framställning av frälsningshistorien. För
romersk-katolsk gudstjänst, där
mässoffret alltsedan Gregorius den store dominerar,
existerade en tid framåt flera olika riter, den
afrikanska, den ambrosianska (i Milano), den
gal-likanska, den mozarabiska el. spanska, den
keltiska och angelsaxiska och slutligen den
romerska. Den sistnämnda undantränger småningom
nästan fullständigt alla andra. Först genom
Urban VIII 1634 fick Missale romanum sin
nuv. överallt (dock ej i Milano) genomförda
form.

Förloppet av m., som utföres på latin av präst
och ministrant(er), är i huvudsak följ.
Förberedelseakten upptages av växelsång mellan präst
och ministrant(er) samt syndabekännelse
(confi-teor). Därefter komma 1) introitusavdelningen
med i n t r o i t u s (antifonier, psalmus, gloria
patri), det niofaldiga kyrie, gloria in excelsis med
laudamus, kollekt, epistel, graduale med halleluja
el. tractus (i vissa m. följa sekvenser på
halleluja), evangeliet med laus tibi, Christe, samt den
nicenska trosbekännelsen, 2) offertorium,
nattvardselementens tillrustning och böner över
dem. Med prefationen (sursum corda etc.),
sanc-tus, hosianna och benedictus sker övergången till
3) canon missa e, m:s förnämsta del,
upptagande först förböner för de levande och
åminnelse av helgonen. Därpå följer den secrete
lästa, instiftelseorden innehållande
konsekrations-bönen qui pridie, under vilken brödets och vinets
förvandling tänkes försiggå. De konsekrerade
elementen upplyftas (elevatio) för att tillbedjas
(adoratio). På konsekrationen följa flera böner,
däribland förböner för de döda. 4) Själva
kom-munionakten (församlingens deltagande ej
nödvändigt men väl prästens självkommunion)
föregås av Pater noster, Pax Domini, Agnus Dei
jämte några böner och ef ter följes av ytterligare
böner samt avslutas med läsning av Joh. 1: 1—14
och Deo gratias. Efter de kyrkliga tiderna
indelas m. i 1) m. på kyrkoårets sön- och
helgdagar (missae de tempore), 2) m. på
helgondagar (missae de sanctis), 3) m. av särskilda
anledningar (för någon kyrklig angelägenhets
skull el. för privatpersoner, missae votivae), 4)
rekviemmässor för de avlidna, s j ä 1 a- el. d ö d
s-mässor (missae pro defunctis). Efter
högtidligheten indelas m. i allmänna (missae publicae)
och enskilda el. stilla mässor (missae
pri-vatae). För de senare är församlingens
närvaro ej erforderlig. Till stilla mässor höra
missae votivae. ; ■

2) Den musikaliska delen av den romerska
m. består av två huvuddelar: proprium
(innefattande introitus, graduale, offertorium,
commu-nio) samt ordinarium (innefattande kyrie, gloria,
credo, sanctus med benedictus samt Agnus Dei).
I proprium växla texterna efter kyrkoåret, i
ordinarium äro texterna alltid desamma. Själva
musiken har under tidernas lopp undergått
mångfaldiga växlingar. Den ursprungliga, monumentalt
enkla s. k. gregorianska musiken undergick
under medeltidens senare århundraden en
förvandling i riktning åt invecklad konstmässighet.
Häremot framträdde med Palestrina en reaktion.
Under senare tid har man inom den romerska
kyrkan beflitat sig om att återföra musiken till
dess klassiska enkelhet — särskilt ha
benedikti-nerna i detta avseende utfört ett betydelsefullt
arbete. — En oerhört rik musik har småningom
vuxit fram med utgångspunkt i m:s
huvudpartier. De i Ordinarium missae ingående texterna
ha av en mängd stora kompositörer tonsatts för
flerstämmiga körer med soli. Till de allra
mäktigaste mässverken höra Bachs mässa i h moll
samt Beethovens ”Missa solemnis”. — Litt.:
C. A. Moberg, ”Kyrkomusikens historia”
(1932).

3) (Eng. fair, fr. foire, ty. Messe.) Med m.
i äldre mening avses vissa större marknader,
vid vilka i motsats mot vid marknader i allm.
affärerna uppgjordes köpmän emellan. Jämte
årsmarknaderna för detaljhandeln blev m. under
medeltiden den förnämsta institutionen inom
varuhandelns område. Särskilt kända voro vissa m.
i Champagne, Beaucaire, Lyon och Genève samt
Frankfurt a. M., Frankfurt a. d. O. och Leipzig.
Dessa m. fingo relativt tidigt en internationell
karaktär och blevo av betydelse utom för
varuhandeln även för betalnings- och kreditväsendet.
Dessutom funnos många m. av lokal betydelse,
i Sverige bl. a. Hindersmässan i Örebro och
Persmässan i Karlstad.

Den ur den gamla m. utvecklade p r o v 1
a-germässan är en vanl. regelbundet
återkommande, ofta i samarbete med kommunala och
statliga myndigheter anordnad m., där endast
prov på varorna visas och försälj nng sker för
senare leverans. Under mellankrigstiden
utvecklades provlagermässan snabbt, ofta som ett led
i propagandan för inhemska varor. Den äldsta
m. av denna typ är Leipzigmässan. Andra
europeiska m. av betydelse äro de i London,
Birmingham, Paris, Lyon, Wien, Hannover, Basel, Lille,
Turin och Prag samt utom Europa i Toronto
och Chicago. De mest kända svenska m. äro
Svenska mässan i Göteborg (sedan 1918),
Skåne-mässan i Malmö (1919) och S:t Eriksmässan i
Stockholm (1943). — För reglering av
hithörande frågor finnes en internationell
utställningskon-vention, till vilken Sverige anslöt sig 1930. I
Paris finnes en internationell sammanslutning av
varumässor, Union des foires internationales. —
Litt.: V. Löfstrand, ”Handelslära” (8:e uppl.
1948).

Mässbok, se Missale.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffo/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free