- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 15. Mikael - Noma /
549-550

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mätningsväsendet - Mätress - Mätsticka - Mättad - Mätta Ivarsdotter - Mättjänst - Mättningsdeficit - Mättningsström - Mättningstryck - Mättransformator - Mätverktyg - Möbel - Möbius, 1. August Ferdinand - Möbius, 2. Theodor - Möbler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

549

M ätress—M öbler

550

som motsvarar lantmäteriet i övriga delar av
landet. M., som omfattar dels rent
mätnings-tekniska uppgifter (gränsbestämningar,
inrättande av fixpunkter m.m.), dels handläggning av
fastighetsbildande förrättningar, är underställt
byggnadsnämnden och utgör en av stadsingenj
ö-rens (el. ”mätningsmannans”) uppgifter. Det
statliga överinseendet över m. ankommer på
Lantmäteristyrelsen.

Mätre’ss (fr. maitresse), älskarinna.

Mätsticka. i) (Krigsv.) Förr använt enkelt
medel för ungefärlig uppmätning av vinklar i
terrängen.

2) M. el. måttstock, se Måttverktyg.
Mättad, se Färg, Kolväten och Lösning.
Mätta Ivarsdotter, riksföreståndaren Svante
Nilsson Stures gemål i dennes andra gifte, var
dotter till danske riddaren Iver Jensen Dyre och
hade, innan hon 1504 äktade herr Svante, varit
förmäld 2 gånger med norska rådsherrar. Hon
utövade betydligt inflytande på herr Svante och
visade efter hans död hätsk fiendskap mot
styvsonen Sten Sture d. y. Av denne berövad
Hör-ningsholm, som hon av Svante Sture fått i
morgongåva, avvek hon till Danmark och stämplade
med Kristian II mot Sten Sture. Hon levde
ännu 1526.

Mättjänst, krigsv. Den moderna m. vid art.
omfattar fält-m., meteorologisk tjänst och
Ijud-m. — Fältmättjänsten vid art. avser
främst att skapa geodetiskt bestämda punktnät,
så att skjutningar med ballistiskt beräknade
skjutelement kunna utföras. Punkter inmätas
(koor-dinatbestämmas) dels inom batteriplatsterrängen,
dels inom observationsterrängen, dels inom
fiendens terräng (för bestämning av pjäsernas, resp,
observations- m. fl. platsers samt målens
ko-ordinater). Mätarbetet, som omfattar såväl
planmätning (triangel-, basmätning m.m.) som
höjdmätning, utföres huvudsaki. av i
kårmätbat-terier samt i reg.- och divisionsstaber ingående
organ för fält-m. Ur pjäs- och
målkoordina-terna bestämmas bäring och avstånd från pjäs till
mål och därur de skjutelement, som erfordras
för beskjutning av målet. — Den
meteorologiska tjänsten avser uppmätande av
rådande lufttryck, lufttemp., vindstyrka och
vindriktning, vilka värden kunna föranleda korrektion
av de ur koordinaterna bestämda skjutelementen.
—• Ljudmättjänsten avser närmast att
lägesbestämma eldgivande fientliga art.-pjäser.

Mättningsdèficit, dets. som fuktighetsdeficit
(se d. o.).

Mättningsström, se Elektronrör, sp. 556, och
Radioaktivitet.

Mättningstryck, meteor., se Fuktighet.

Mättransformator, se Elektriska
mätinstrument, sp. 497.

Mätverktyg, se Måttverktyg.

Möbel, se Möbler.

Möbius [mö’bios]. 1) August
Ferdinand M., tysk matematiker och astronom (1790
—1868). Han verkade från 1816 i Lepzig, från
1844 som prof, i högre mekanik och astronomi.
Som M:s viktigaste arbete räknas ”Der bary-

centrische Calcul” (1827), varigenom en helt ny
geometrisk metod skapades för undersökning av
kurvors och ytors egenskaper.

2) Theodor M., den föreg:s son, filolog
(1821—90), prof, i nordisk filologi i Kiel 1864.
M. nedlade särsk. som utg. av fornnordiska texter
ett särdeles solitt och förtjänstfullt arbete.
Oumbärliga äro fortfarande hans bibliografier
”Ca-talogus librorum islandicorum et norvegicorum
ætatis mediæ” (1856; forts. 1880).

Möbler (sing. Möbel), i allm. de,
företrädesvis lösa, inredningsföremål, som användas till
förvaring av kläder o. a. föremål, att sitta och
ligga på samt att framsätta mat och föremål på.
Deras viktigaste material har alltid varit trä,
fast även metall, sten o. a. kommit till
användning. — De äldsta fullt utvecklade m. finner
man i Egypten (se t. ex. bild 1 å pl. vid
Bädd). Formerna äro vanl. enkla, smärta,
rätliniga, och benen på stolar och sängar
formas gärna som djurben. Genom rik
dekorering strävade man att förhöja m:s utseende. — I
Assyrien och Persien tillverkades m.,
som av bilder att döma voro tyngre, klumpigare,
präglade av pompös prakt och gärna beklädda
med metallbleck. — Även m. i det gamla
Grekland känner man bäst genom avbildningar.
Under den klassiska tiden liknade formerna mest de
egyptiska, dock utbildade grekerna självständigt
en smäcker och elegant stoltyp med mjukt
svängda ben. En säregen möbel var den liggsoffa,
som användes vid gästabuden. — Långt högre
grad av bekvämlighet och prakt nådde man i
Rom, där efter etruskernas mönster metall
gärna användes (se bild 2 å pl. vid Bädd). Även
praktmöbler av marmor, särskilt bord,
före-kommo i stor utsträckning. —
Medeltiden intresserade sig ej i högre grad för m.
Den väggfasta inredningen ’öredrogs,
ékå-pen inbyggdes i rummen, utefter väggarna
löpte ofta kistor, som samtidigt nyttjades till
sittplatser. Vid festliga tillfällen använde man som
bord lösa bräder på bockar. De lösa m. voro
enkla och grova med raka former. På dyrare m.
voro ben och stolpar gärna svarvade i rika
profiler. Förvaringsmöblerna hophöllos och
smyckades gärna med smidda järnbeslag. Under
gotiken gjordes en del uppfinningar, särskilt
såg-kvarnen, som kom möbelsnickeriet till godo och
gjorde det möjligt att använda tunnare virke med
ramverk och fyllningar. Som dekoration
använde man gotikens vanliga formvärld, på kyrkliga
m. ofta med slösande rikedom.

Renässansen betraktade hela
bostadsproblemet långt mera rationellt. Inom
möbelkonsten vinnläde man sig om att skapa praktiska
och lämpliga typer. De enstaka m. utformades
fristående, och formerna anslöto sig gärna till
antikens. Italien var även inom möbelkonsten
föregångslandet. Kistan (cassone) blev den
viktigaste förvaringsmöbeln, formades mer och mer
i anslutning till gamla romerska sarkofager och
smyckades med målningar och sniderier. Men
dessutom kom även det stora, arkitektoniskt
uppbyggda skåpet i bruk. Stolarna visa en mångfald

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffo/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free