Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Möbler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Möbler
552
variationer. Av kistan uppstod cassapancan
därigenom, att rygg- och sidstöd tillfogades för att
göra den lämplig som sittplats. Sängen formades
gärna praktfullt med fyra stolpar i hörnen. I
Södern blev valnöt, i Norden ek det vanligaste
materialet för m. Den dekorativa utsmyckningen
är till stor del hämtad från byggnadskonsten.
Anslutningen till antiken blev ej så märkbar i de
germanska länderna, där den nederländske
arkitekten Vredeman de Vries fick stor
betydelse genom sina många ornamentstick med m.
I Sverige bibehölls den medeltida principen för
möblering till långt in på 1600-talet, samtidigt
som renässansdrag gjorde sig gällande.
Möbeltyperna slöto sig främst till de samtida holländska.
Barockens möbelkonst byggde
vidare på renässansens, uttrycksmedlen stegrades, allt
blev tyngre, pompösare och rikare dekorerat.
Särskilt typiskt var i de germanska länderna det
stora skåpet med kraftig taklist, två höga dörrar
och kulfötter. Bord och stolar fingo gärna
spiralvridna ben, stolarnas ryggar blevo höga och raka.
Träinläggningens konst, gärna idkad redan förut,
uppdrevs mer och mer, dyrbara material kommo
till användning, t. ex. i de mest för
prydnadsän-damål avsedda kabinetts- och konstskåpen. Under
Ludvig XIV :s tid kom Frankrike att mer och
mer intaga en dominerande ställning inom
möbelkonsten, och den senare barockens stildrag
utformades av de arkitekter och konstnärer, som
verkade vid Versailles, ss. L e b r u n, B é r a i n,
M a r o t. Stilen slöt sig åter närmare till den
klassiska, formen blev rakare och ornamentiken
sprödare, samtidigt som prakten och
materialverkan stegrades i högsta grad. Den främste
möbelsnickaren var B o u 11 e, som gärna dekorerade
sina m. med inläggningsarbeten i pärlemor och
brons. I Sverige var barocken till en början
starkt tyskt betonad men övergick under det
karolinska skedet mer och mer till att följa de
franska förebilderna. Rikt snidade och förgyllda
praktmöbler i denna anda utgingo främst från
Burchardt Prechts och hans söners
verkstäder.
Rokokon kom som en reaktion mot
barockens tyngd och stelhet. I motsats till de äldre
stilarna, som utgått från arkitekterna, är rokokon
en ren möbel- och inredningsstil. Den
kännetecknas av spröda, mjuka linjer, buktade ytor,
nyckfullhet och asymmetri. Frankrike var fortfarande
det ledande landet. M. komponerades ofta i
samband med rumsarkitekturen, varför man helst
undvek de stora skåpen. I deras ställe blev den
låga byrån tidens mest omtyckta
förvaringsmöbel. I dekorativt syfte användes gärna fanering
med tunna, ädla träslag samt inläggningar.
Dessutom spelade brännförgyllda
bronsbeslag en stor roll; ofta förgylldes m. helt.
Stolar och soffor formades mjuka och
bekväma, nya typer i mängd kommo i bruk.
Ornamentiken hos m. byggde till stor del på
s. k. rocailler (klippliknande formationer),
snäckor, musslor o. dyl. men även naturalistiska
blommor. Exotiska motiv, särskilt kinesiska,
blevo omtyckta, samtidigt med imiterade lackdekore-
rade m. från fjärran Östern. Sverige hade på
1730-talet, när rokokon just var färdig, livliga
förbindelser med Frankrike, delvis beroende på
att det nya slottet i Stockholm skulle inredas, och
en koloni franska konsthantverkare i Stockholm
bidrog till att omplantera stilen på svensk mark.
I allm. följde man de franska förebilderna, men
de svenska m. blevo enklare och mera återhållna.
Bland de många utmärkta rokokosnickarna kunna
nämnas Nils Dahlin och Lars Nordin.
I Frankrike avlöstes rokokon omkr. 1750 av en
stil, som brukar kallas Ludvig XVI :s s t i 1.
Dess m. kännetecknas av samma lätta elegans
som under rokokon, men linjer och ytor rakna,
samtidigt som den klassiska ornamentiken åter
kommer till heders. Konstnärligt sett stod
möbelkonsten under denna tid kanske högre än
någonsin, delvis genom Riesener o. a. stora
franska möbelsnickare. Till Sverige kom denna stil
ung. samtidigt med Gustav III :s tronbestigning,
varför den här brukar kallas den
gustavianska. Genom inredningsarkitekter som J. E.
R e h n och möbelsnickare som G. H a u p t
nådde den även i Sverige storartade resultat,
kännetecknade av formsäkerhet, dekorativ smak och
måtta. — Medan de flesta länder mer el. mindre
troget följde de franska förebilderna, gick
England tidigt sina egna vägar. Bl. a. undvek man
i England helst att dekorera m. med
förgyllningar och inläggningar, tog mera hänsyn till rent
praktiska krav och förlänade hela möbelkonsten
en mer borgerlig prägel. Det vanligaste
materialet blev mahogny. Vid mitten av 1700-talet
skapade den store möbelsnickaren T h. C h i p p e
n-d a 1 e en säregen, av gotiska, kinesiska och
rokokodrag sammansatt stil. Han följdes senare
under årh. av Hepplewhite och S h e r
a-t o n, som skapade en rad lätta, praktiska och
borgerliga möbeltyper. Denna engelska
möbelkonst kom att starkt återverka på den franska
under tiden närmast efter revolutionen men fick
snart vika för den under Napoleon dominerande
empirestilen. M. blevo tyngre och
kraftfullare, anslöto sig starkare till antiken, särskilt
den romerska, och man upptog även en
myckenhet egyptiska motiv som en följd av Napoleons
egyptiska fälttåg. I Sverige fick denna stil, vanl.
kallad K a r 1-J o h a n s s t i 1, en solid borgerlig
prägel med mahogny som dominerande träslag.
Under 1 8 0 o-t a 1 e t öppnade maskintekniken
möjlighet att industrimässigt tillverka m. långt
billigare än förut, men samtidigt sjönk den
konstnärliga halten i samband med den allmänna
stilförvirring, som inträdde. De gamla stilarna
återupplivades, stundom var för sig, stundom
blandade om varandra. Vägen ur detta kaos såg
den store engelske reformatorn William
Morris i en återgång till äldre tiders
hantverks-förhållanden. Delvis som en följd av den från
honom utgångna propagandan uppstod på
1890-talet den stil, som brukar kallas J u g e n d i
Tyskland och art nouveau i Frankrike, det
första medvetna försöket att skapa en modern
tidsstil för m. och inredningar. De gamla
stilarna avsvuros, och den nya stilen byggdes upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
