Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Na (kemi) - Naantali - Naarden - Nabatéer - Nablus - Nabo - Nabob - Nabonid - Nabopolassar - Naborätt - Nabu, Nebo - Nabulus (Nablus) - Naca - Nachitjevan - Nachmanson, Ernst - Nachspiel - Nachtigal, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
N—Nachtigal
580
När fjortonde bokstaven i det latinska
alfabetet. Skrivtecknet N fanns redan i
forngrekisk och fornlatinsk skrift; n
finns redan i handskrifter från 500-talet e. Kr.
N (n) betecknar i svenskan utom vanligt n-ljud
även öwg-ljud (v), näml, före k och g (tänka,
singular) samt i vissa franska lånord (t. ex.
fond); n + g betecknar samma äng-ljud: svänga,
längd.
Som fornromerskt taltecken är N
— 900, N = 900,000; i latinsk skrift är n förk.
för bl. a. natus, född, nepos, non, novus,
nume-rus; i grammatiken betecknar n neutrum,
nomen, nominativ, numerus. N (n) betecknar
även norr, nord- och som handelsterm
netto. I kemin är N tecken för en atom kväve
och n beteckning för normal. I fysiken är N
stundom beteckning för Avogadros konstant och
n förk. för kraftenheten newton. På svenska
bilar betecknar N Hallands län.
Na, kem. tecken för en atom natrium.
Naantali [nä’n-], stad i Finland, se
Nåden-dal.
Naarden [nä’r-1, stad i Nederländerna, 20
km ö. s. ö. om Amsterdam; c:a 3,000 inv. N.
var fästning 1683—1926 (se bild vid
Befästnings-konst, sp. 553). Comeniusmuseum.
Nabatéer (arab. na’baf), arabiskt folk, trol.
identiskt med bibelns Nebajot. N. voro bosatta
i de av edomiterna utrymda trakterna s. och s. ö.
om Döda havet men utsträckte under sin
storhetstid, omkr. 200 f. Kr.—100 e. Kr., sitt välde
betydligt, särskilt åt n. Riket störtades 106 e. Kr.
av romarna. N :s handel och kultur bibehöllo
sig dock ännu i flera årh. I Petra, s. om Döda
havet, uppfördes på 200-talet storartade
byggnader, nu i ruiner. Under 300-talet började
arabiska nomadstammar intränga på n:s område, och
redan före muhammedanernas erövring av
Palestina och Syrien (600-talet) torde n. ha upphört
att vara ett särskilt folk. Under sin kulturperiod
nyttjade de arameiskan som skriftspråk, då
deras modersmål, arabiskan, ännu ej fixerats i
skrift.
Nabateiska inskrifter ha till största
delen hittats på Sinaihalvön redan under
1700-talet men sedermera även kring Petra, i Hauran,
uppemot Eufrat och i n. Arabien ända ned till
trakten kring Medina. Den äldsta är från omkr.
40 f. Kr., den yngsta från 94 e. Kr. — Deras
historiska innehåll är mindre betydande, men de
ge värdefulla upplysningar om n:s religion.
Denna synes eg. ha varit en soldyrkan; sedan
framträda många skilda gudomligheter; av dem var
Petras skyddsgud, Dusares, fömämst.
Litt.: J. Euting, ”Nabatäische Inschriften aus
Arabien” (1885); A. Kammerer, ”Pétra et la
Nabatène” (1929—30).
Näblus, se Nabulus.
Nabo (av fsv. na, nära, och boe, boende),
granne, särskilt (jur.) ägare av angränsande
tomt i stad. För avhjälpande av trångboddheten
på de små tomterna i våra medeltida städer
ägde n. förr rätt att lösa sig till grannens hus
och tomt, om dessa gingo i salu. För vissa
specialfall kvarstår denna lösningsrätt, kallad n
a-b o r ä 11, ännu i svensk lag.
Nabob [-å’b], förvrängning av hindüstäni
nawab, ställföreträdare, ståthållare, blev i eng.
litteratur beteckning för person, som i Indien
under Ostindiska kompaniets dagar förvärvat enorma
rikedomar. Ordet brukas i flera andra språk
stundom om rika österlänningar över huvud. ”Le
n.” är titeln på en roman av A. Daudet (1877).
Nabonid, babylonisk konung, se Babylonien.
sp. 198.
Nabopola’ssar, babylonisk konung, se
Babylonien, sp. 198.
Naborätt, jur., se Nabo.
Nabü, ackad., N e b o, babylonisk gud av
semitiskt ursprung, stadsgud i Borsippa (se d. o.).
Näbulus (Näblus), stad i Samarien i
Palestina, 50 km n. om Jerusalem; 22,000 inv. N.
ligger i en av Palestinas naturskönaste och
bördigaste dalar, mellan Garizim och Ebal. Här
finnas flera moskéer, förr bysantinska el.
korsfarar-kyrkor. Närmast ö. om N. låg Bibelns S i k e m,
efter vars förstörande staden uppbyggdes under
kejsar Flavius Vespasianus och kallades Flavia
Neapolis.
Naca, förk. för National Advisory Committee
for Aeronautics.
Nachitjevan [na^it/eva’nj], autonom
socialistisk sovjetrepublik i s. v. delen av Azerbajdzjan
vid persiska gränsen; 5,088 km2; c:a 140,000 inv.,
därav 85 °/o turkar, 11 °/o armenier. N. är en
kit-telformig högplatå, omgiven av berg med höjder
upp till 4,000 m ö. h. Huvudstad är
Nachitjevan (c:a 15,000 inv.), saltbergverk.
Nachmanson [na’k-], Ernst, filolog (1877
—1943), fil. dr i Uppsala 1905, doc. i grekiska
språket och litteraturen där 1904, prof, i grekiska
vid Göteborgs högsk. 1919; med. hedersdr 1924.
N. framträdde tidigast som kännare av sengrekiskt
språkbruk och som epigrafiker; senare
forskningar ledde honom in på den grekiska medicinens
område (”Erotianstudien”, 1917, en textuppl. av
samme förf:s ”Vocum hippocraticarum collectio”,
1918, samt den populära ”Hippokrates och hans
tid”, 1921). Även äldre svensk läkarhistoria
fångade N:s intresse (”Bidrag till kännedomen
om P. G. Cederschjölds liv och verksamhet”,
1927, och ”Ur de medicinska upptäckternas
historia”, 1943)-
Nachspiel [nä’^Jpil], ty., efterfest,
”efter-släckning”.
Nachtigal [na’k-], Gustav, tysk
upptäcktsresande (1834—85), urspr. läkare i Köln. Han
reste 1863 av hälsoskäl till Algeriet och Tunisien
samt begav sig 1868, sänd av konungen av
Preussen med skänker till sultanen av Bornu, från
Tripolis över Tibesti till Kuka, Bornus
huvudstad. Därifrån besökte han oasen Borku samt
Bagirmi o. a. trakter kring Tsadsjön. 1875 åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
