Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Napoleon I (fransmännens kejsare) - Napoleon II (Frans Joseph Charles, fransmännens kejsare) - Napoleon III (Charles Louis Napoléon Bonaparte, fransmännens kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609
Napoleon
610
verk råder dock enighet i en avgörande punkt,
näml, däri, att han är alla tiders störste
fältherre. På detta område, liksom på det
administrativa, visar han sig vara revolutionens arvtagare,
vilken ur dennas kaos skapar reda och system.
Det slutliga nederlaget förorsakades knappast av
någon inträdande avmattning i hans andliga
spänstighet utan i främsta rummet därav, att
motståndarna omsider lärt sig att tillämpa hans
egna metoder. Att de dominerande drivkrafterna
för N:s handlande voro maktbegär och
äregirighet kan knappast betvivlas. — N:s
”Correspon-dance” utgavs i 32 bd 1858—70, ”Lettres inédites”
i 5 bd 1897—1903, ”Ordres et apostilles” i 4 bd
1912—13 och ”Correspondance inédite” i 5 bd
1912—25. — Litt.: A. Thiers, ”Histoire du
con-sulat et de 1’empire” (20 bd, 1845—62; sv. övers.
1845—63); H. Taine, ”Les origines de la France
contemporaine”, 3 (1884 och senare); F. Masson,
”Napoléon et sa famille” (13 bd, 1897—1919);
A. Ph. P. Rosebery, ”N., the last phase” (1900;
sv. övers. 1901); A. Vandal, ”L’avènement de
Bonaparte” (2 bd, 1902—07); E. Driault,
”Napoléon et 1’Europe” (5 bd, 1910—27); A.
Four-nier, "N. I” (4:e uppl., 3 bd, 1922); G. Lefebvre,
”Napoléon” (3:e uppl.; 1947). På sv. föreligga
bl. a. O. Aubry, ”N., människan” (1939) och E.
Tarle, ”Bonaparte” (1940).
2) Napoleon II (Frans Joseph
Charles), fransmännens kejsare, hertig av Reichstadt
(1811—32), son till N.i) och Marie Louise. N.
erhöll redan i vaggan titeln konung av Rom. N.i)
avgick 4 april 1814 till förmån för sonen, men
redan 6 april kallade senaten Ludvig XVIII till
tronen. N. fördes till Wien, och de allierade
tilläto honom ej att besöka fadern under dennes
uppehåll på Elba. Ej heller fick han följa
modern till hertigdömet Parma. Genom fördraget
i Wien 1817 fastställdes, att han ej ägde arvsrätt
till hertigdömet efter modern. Som en
ersättning blev N. 1818 hertig av Reichstadt. Han
avled i lungtuberkulos. Hans stoft överfördes på
Hitlers order 1941 efter Frankrikes kapitulation
till Paris, där det gravlades i Invaliddomen. —
Ett urval av N:s papper och dagbok utgavs 1928
av J. de Bourgoing. — Litt.: F. Alasson,
”Napoléon et son fils” (1922); J. de Bourgoing,
”Le fils de Napoléon” (1932).
3) Napoleon III (Charles Louis
Napoléon Bonaparte), fransmännens kejsare
(1808—73), tredje son till konung Ludvig av
Holland och Hortense Beauharnais. I Schweiz,
dit hans moder begav sig 1815, fick han en på
djupgående klassiska studier grundad uppfostran;
från tidiga år inplantades hos honom en stark
övertygelse om napoleonska dynastiens
oförytter-liga rätt till Frankrikes krona. Han började
bedriva direkt propaganda för ett nytt
napoleonskt kejsardöme, särskilt sedan han
genom hertigens av Reichstadt död 1832
blivit närmaste bonapartiske tronpretendent,
knöt förbindelser med de missnöjda
partierna i Frankrike och gjorde 1836 ett misslyckat
försök till militärrevolt i Strasbourg.
Tillfångatagen, deporterades N. till Nordamerika men
åter-NF XV — 20
vände 1837 till Schweiz, varifrån han 1838
flyttade till England. Där utgav han 1839 en
sammanfattning av grundtankarna i Napoleon I:s
politik (”Des idées Napoléoniennes”) och uppgjorde
med sin vän Persigny nya planer att störta
Ludvig Filip. Han
landsteg 1840 med ett
hundratal väpnade
anhängare på franska
kusten. Försöket att
förmå garnisonen i
Boulogne till avfall
misslyckades
fullkomligt. Som livstidsfånge
fördes N. till slottet
Ham i Picardie, där
han idkade
författarskap. Bland hans
skrifter märkes den
ryktbara broschyren
”Ex-tinction du paupéris-
me” (1844), en filantropisk-socialistisk skrift, som
väckte stort bifall bland arbetarna.
Sedan N. 1846 lyckats rymma ur fängelset,
bosatte han sig på nytt i England.
Februarirevolutionen 1848 öppnade emellertid för honom
hemlandets portar. Invald i nationalförsamlingen,
tog han efter någon tvekan säte där och valdes
10 dec. s. å. till franska republikens president för
tiden till maj 1852. Omedelbart efter statskuppen
1851, varigenom N. blev fransmännens kejsare,
måste han för att befästa sin ställning ingripa
mot den konstitutionella oppositionen och hålla
landet under en sträng diktatur, som småningom
mildrades för att på sistone lämna rum för ”det
liberala kejsardömet”. N. ägnade de sociala
frågorna ett personligt intresse och vinnläde sig om
förbättring av de kroppsarbetande klassernas
ställning. Hans ofta oberäkneliga utrikespolitiska
aktivitet åsyftade att förläna det andra
kejsardömets auktoritet och inflytande i det
internationella livet men motsvarade i längden icke
förväntningarna. Han slog sig till riddare för frihetens
sak genom sitt ingripande i Krimkriget mot det
tsaristiska Rysslands expansionsbegär och sitt
stöd (1859) åt Sardinien i dess kamp för
Italiens frigörande från Habsburgarna. A andra
sidan hindrade han 1867 Garibaldi från att rycka
Rom ur påvens händer. Synnerligen ödesdigert
blev det kostsamma försöket att i Mexico
upprätta ett av Frankrike beroende kejsardöme. Det
försvagade hans möjligheter att med kraft hävda
Frankrikes intressen gentemot de tyska staterna.
Konstant var hans motsättning mot Preussen,
som slutligen ledde till fransk-tyska kriget 1870
—71. Ehuru försvagad av långvarig sjukdom,
ställde sig N. i spetsen för armén och tog sitt
högkvarter i Metz. Alen efter de första
nederlagen överlämnade han överbefälet åt marskalk
Bazaine, begav sig själv till Chålonsarmén och
följde denna till Sedan, där han 2 sept. 1870
gav sig fången med 83,000 man. Två dagar
därefter störtades andra kejsardömet, utan att något
motstånd gjordes. Efter sin frigivning bosatte
sig N. i England, varifrån han bedrev en fruktlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
