Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationalsocialister, nazister, nasister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Nationalsocialister
652
Men rörelsen fortlevde och var alltjämt stark.
Under olika namn framförde nationalradikala
organisationer kandidater vid 1924 års lantdags- och
riksdagsval. 1 Bayem uppnådde de under
beteckningen Folkliga blocket (Uölkischer
Block) över V2 mill. röster och blevo lantdagens
näst största parti. N
ationalsocialistis-ka frihetspartiet (Nationalsozialistische
Freiheitspartei), som redan genom namnet
visade sin samhörighet med Hitlers förbjudna parti
och huvudsaki. bestod av dettas anhängare,
förstärkta med en nordtysk grupp
Tysk-folkliga frihetspartiet (Deutsch-völkische
Freiheitspartei) under A. v. Graefe, uppträdde vid
valen till tyska riksdagen i maj 1924 och samlade
vid dem nära 2 mill. röster och vann 32 mandat.
I juli 1924 korades Ludendorff till ledare för
Nationalsocialistiska frihetspartiet, men dess
politik dirigerades i verkligheten av apotekaren G.
Strasser, som sedan 1920 tillhört NSDAP. Även
Graefe spelade en så betydande roll, att man
kan tala om ett ledartriumvirat. Ludendorff
hade deltagit i ölkällarkuppen men tydligen lockats
därtill genom falska uppgifter av Hitler.
Förhållandet mellan dem var sedan dess kyligt,
nästan fientligt. Detta försvårade Ludendorffs
ställning, och partiledningen saknade verklig
auktoritet. En grupp, ledd av Streicher och Esser,
bildade en fristående organisation, Stortyska
folkgemenskapen (Grossdeutsche
Volks-gemeinschaft), som icke erkände någon annan
ledare än Hitler. Rohm strävade med Ludendorffs
vetskap på egen hand att reorganisera de
upplösta väpnade ligorna i en enhetlig organisation,
benämnd Frontbann, som slutl. omfattade 30,000
man. Den inre splittringen försvagade partiet,
samtidigt med att det förbättrade ekonomiska
läget i Tyskland undanryckte grunden för den
nationalradikala propagandan. Då nya
riksdagsval höllos i dec. 1924, reducerades
”frihetspartiets” röstetal med över hälften, och dess
representation i riksdagen inskränktes till 14
mandat. Vid samma tid frigavs Hitler ur fängelset.
Han vägrade att knyta kontakt med Ludendorff,
denne nedlade 1212 1925 ledningen för
Nationalsocialistiska frihetspartiet, och dess
ledartriumvirat förklarade partiet upplöst. Hitler åter
kallade sina anhängare till München och
nygrundade där 27/2 Nationalsocialistiska tyska
arbetarpartiet. Völkischer Beobachter samt den av
Streicher och Esser ledda gruppen anslöto sig genast.
Men av n:s 24 bayerska lantdagsmän följde
endast 6 Hitler. Av partiets 14 riksdagsmän
bildade 10 under Graefe Tysk-folkliga
frihetsrörelsen (Deutsch-Völkische
Freiheits-bewegung). Blott 4 riksdagsmän ingingo i
Hitlers parti, bland dem Strasser. Rohm sökte
vinna Hitlers erkännande av Frontbann som en i
vissa avseenden fristående kår. Då detta icke
uppnåddes, lämnade han det politiska livet och
begav sig efter några år till utlandet.
Hitlers nya parti var blott en spillra av hans
gamla. När det inför presidentvalet 1925
uppställde Ludendorff som kandidat, var detta
endast en demonstration och som sådan misslyckad.
Under åren närmast efter 1925 arbetade Hitler
på att utveckla partiapparaten: SA
omorganiserades, men dess nye ledare F. Pfeffer v.
Salomon (avsatt 1930) fronderade ofta mot Hitler.
Därför skapades en mindre organisation av i
huvudsak samma typ men genom särskild
trohetsed knuten till Hitler. Det var de s. k.
Schutz-Staffeln (SS), som 1929 underställdes Himmler
och först efter d. å. fingo verklig betydelse. 1926
lades även grunden till partiets
ungdomsorganisation, som fick det betecknande namnet
Hitler-jugend. En egenartad organisation startades s. å.,
kallad Untersuchungs- und Schlichtungsausschuss
(förk. Uschla), som sedermera utvecklades till
partiets egen domstol. Utskottet blev ett viktigt
element i Hitlers strävanden att ånyo vinna total
kontroll över sitt parti. Han var näml, ingalunda
dess obestridde herre. Mer än Hitler, som till
följd av sitt deltagande i ölkällarkuppen icke
till-läts att hålla offentliga politiska tal i Preussen,
framträdde 1925—29 G. Strasser, partiets
organisationschef. Genom hans organisationsarbete
och ihärdiga propaganda i n. Tyskland spreds den
nationalsocialistiska rörelsen dit. Ledarna (die
Gauleiter) för partiets nordtyska distrikt, som
tillsatts av Strasser, voro nära knutna till denne
och jämväl beroende av honom. Strassers främste
medarbetare var Goebbels. Deras politiska
förkunnelse var radikal och socialistisk. Den
nordtyska partiflygeln ställde sig ofta i opposition
till Hitler. 1926 var läget särsk. spänt, men
Hitler övervann krisen. Han lyckades dra Goebbels
över på sin sida och genomdrev i maj s. å. ett
viktigt partibeslut. Detta innebar, att det gamla
partiprogrammet av 1920 var oföränderligt och
att München-avd., som Hitler helt dominerade,
kunde ensam fastställa partiets politiska kurs.
Därmed var de nordtyska n:s försök att
modernisera och radikalisera partiets politik krossat,
och i praktiken hade Hitler fått oinskränkt makt
över partiet. Ledar-(Fü/ircr-)principen var de
facto införd i partiet, och i juli s. å. använde
Hitler f. f. g. fascisthälsningen, då på partidagen
i Weimar hans anhängare till ett antal av 5,000
defilerade förbi.
N:s yttre framgångar 1925—29 voro
påfallande ringa. Vid riksdagsvalen 1928 vunno de
endast 810,000 röster och 12 mandat; av alla
riks-dagsfraktionerna var n:s den näst minsta. Bland
dess nya medl. märktes främst Göring, som nu
gjorde sin politiska come-back. Under senare
delen av 1929 kunde man dock i de lokala val, som
då höllos, märka, att n. voro stadda på
frammarsch. Den följande ekonomiska krisen
skapade ånyo jordmån för den nationalsocialistiska
propagandan; ett nästan enastående politiskt
jordskred ägde rum. Valen till tyska riksdagen i
sept. 1930 gåvo n. nära 6 V2 mill. röster; den
nationalsocialistiska fraktionen växte från den
näst minsta till den näst största och räknade nu
107 medl. Partiet hade blivit en betydande
maktfaktor i Tysklands politiska liv, men det var
långt till maktens tinnar, och de enda tänkbara
bundsförvanterna voro de tysknationella samt
vissa fosterländska nyorganisationer; n. närmade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
