Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationalsocialister, nazister, nasister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
N ationals o cialister
654
sig dessa och ingick 1931 med dem den s. k.
Harzburgfronten, men den föll snart
sönder.
Den stora valframgången gjorde det lättare för
Hitler att få storfinansens ekonomiska stöd.
Propagandan kunde intensifieras på ett dittills okänt
sätt. Angreppen mot meningsmotståndarna
tillväxte; ”marxisterna”, vilken benämning man
sammanfattande brukade om socialdemokrater och
kommunister, ”systemet Brüning” och
”systempartierna” smutskastades på ett sätt, som vida
överskred anständighetens gränser. SA, som 1930
åter ställts under den hemkallade Röhms befäl,
svällde ut till en armé på 600,000 man. 1932
erhöll Hitler vid presidentvalets första omgång
i mars 11,3, vid dess andra omgång 13,4 mill.
röster. Och vid nya riksdagsval i juli s. å. steg
n:s röstetal till 13,7 mill. N. erhöllo 230 mandat
och blevo riksdagens största parti, omfattande
ung. V3 av dess medl. I detta läge inledde
president Hindenburg (aug. 1932) förhandlingar
med Hitler i regeringsfrågan. Denne vägrade
bestämt att inträda som vicekansler i den
sittande regeringen v. Papen. Han krävde för egen
del kanslerposten och en makt, som motsvarade
den, vilken Mussolini ägt under tiden omedelbart
efter marschen mot Rom. Hindenburg vägrade
detta och lät upplösa riksdagen. De nya valen
6/ii s. å. gingo n. emot, i det att de förlorade
icke mindre än 2 mill. röster. Deras
representation reducerades till 196 mandat, men de voro
alltjämt riksdagens starkaste parti.
Motgången framkallade en utomordentligt svår
kris för partiet, missmod rådde inom detta, och
kritiken riktades mot Hitler. Alldeles särsk.
framträdde Strasser som kritiker. Läget var så
mycket allvarligare, som det nationalsocialistiska
partiets ekonomiska ställning var undergrävd.
Emellertid var en regeringskris oundviklig: v.
Papen ersattes V12 av den tidigare
försvarsministern Schleicher, som inledde förhandlingar
med Strasser om dennes inträdande i regeringen
som vicekansler. Strasser var beredd att
acceptera, om han kunde få partiets och Hitlers
medgivande, men då detta ej stod att vinna, lät han
8/i2 meddela Hitler, att han nedlade alla sina
befattningar i partiet. Hitler accepterade hans
avsägelse och övertog själv posten som
riksorganisationens ledare. Visserligen fortsatte
alltjämt förhandlingar mellan Schleicher och
Strasser om dennes inträde i regeringen, men å andra
sidan trädde v. Papen i förbindelse med Hitler
för att söka åstadkomma en koalitionsregering
under Hitlers nominella ledning men dominerad
av honom själv, de tysk-nationella o. a.
konservativa element. 30/i 1933 utnämndes en sådan
regering. Hitler blev kansler i en huvudsaki.
tysk-nationell regering. Om n:s definitiva övertagande
av regeringsmakten, dess följande verksamhet
som statsparti och dess undergång och
upplösning 1945 se Tyskland, historia.
De många övervåld och ogärningar, som
under den ”nationella revolutionen” och tiden
närmast efter makttillträdet begåtts från
nationalsocialistisk sida, tillskrevos i främsta rummet och
Från en partidag i Nürnberg juni 1939.
säkerligen med rätta SA. För de konservativa
kretsar, vilka hjälpt Hitler till makten och
vilkas stöd han alltjämt behövde, var SA det stora
orosmomentet. Å andra sidan hade
makttillträdet icke gett SA den ställning i samhället, som
man därinom hoppats uppnå. Starkt missnöje
rådde i kretsarna kring SA-chefen Rohm, och
denne själv gav offentligt uttryck åt detsamma.
Han ansåg också tillfället lämpligt att
förverkliga en plan att sammansmälta SA och
Reichs-wehr. Hitler beslöt nu en stor rensningsaktion
och lät 3% 1934 avliva Rohm och de främsta
SA-ledarna. Han begagnade tillfället att döda
även tidigare opponenter, bl. a. Strasser och
Schleicher. I vad mån farhågor för ett
omedelbart utbrott av ett SA-uppror inverkat på
diktatorn, då han fattade sitt beslut, är okänt.
Resultatet av 30-juni-morden var, att SA miste all
verklig betydelse och att Hitlers makt över
partiet blev total och oomkullkastelig.
Nationalsocialismens egenart kan förstås endast
om man följer rörelsen tillbaka till dess rot bland
i:a världskrigets besegrade desperata knektar.
Detta präglar partiets historia men också dess
förkunnelse och den s. k.
nationalsocialistiska ideologien. Denna har förvisso
uppsnappat element från skilda håll, och bland
dess delvis missförstådda och vantolkade
lärofäder ha nämnts Gobineau, Nietzsche, H.
Chamber-lain, Haushofer, Spengler, H. Günther, Moeller
van den Bruck och Mussolini. Av n:s koryféer
har endast A. Rosenberg lämnat egna bidrag till
åskådningen. N. talade gärna om denna såsom
en helt ny ideologi, såtillvida med rätta, som
den trädde i opposition mot hävdvunna sanningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
