Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturrätt - Naturskydd - Naturskyddsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683 Naturskydd—Naturskyddsförening 684
traktelsesätt. I våra dagar företrädas de
framför allt av förf, med katolsk ståndpunkt, vilka
anknyta till den klassiska skolastikens
samhälls-lära. Men ur historisk synpunkt har n. spelat en
utomordentligt betydelsefull roll icke blott inom
rättsvetenskapen utan även inom rättskipningen
och i det politiska livet. I den allmänna
rättsuppfattningen ingå fortfarande en mångfald
tankemotiv ur en tusenårig naturrättslig tradition.
— Antika författare, t. ex. Cicero, tänkte sig en
n. som en förutsättning för den positiva rätten.
Medeltidens kyrkliga tänkare uppställde en skarp
skillnad mellan n. och positiv rätt och antogo en
i människans natur av Gud inplantad rätt, som
ägde högre giltighet än statens av människor
givna lagar. Denna teologiska n. fortlevde i
äldre lutersk och kalvinistisk samhällsåskådning.
Vid sidan därav framträdde senare en ”profan
n.”, hävdad av jurister och statsfilosofer,
ss. Althusius, Grotius, Hobbes, Spinoza,
Pufen-dorf och Locke. Dessa tänkare företrädde den
s. k. fördragsteorien, som härleder staten ur en
överenskommelse mellan individerna i syfte att
skydda elementära livsintressen. Lockes lära om
de medborgerliga rättigheterna har påverkat den
amerikanska och den franska revolutionens idéer.
Under upplysningstiden utvecklades n. i radikal
form av Rousseau, som starkt påverkat Kants
och Fichtes rättsfilosofi. Den historiska skolan,
som framträdde vid början av 1800-talet,
opponerade mot n:s ohistoriska betraktelsesätt: rätten
var för dess företrädare liksom språket och
sederna en produkt av ”folkandens” skapande
verksamhet. Utifrån en helt annan synpunkt
bekämpade Bentham o. a. utilitarister läran om
ursprungliga rättigheter; deras kritik har i viss
mån fortsatts av den moderna rättspositivismen,
enl. vilken all rätt bör fattas som yttringar av
”statsviljan”. — Litt.: J. Mausbach, ”Naturrecht
und Völkerrecht” (1918); A. Hägerström, ”N.
i straff rättsvetenskapen” (i Svensk juristtidn.,
1920); A. Ross, ”Theorie der Rechtsquellen”
(1929).
Naturskydd är det sammanfattande ordet för
strävandena att skydda och vårda naturens
värden ur ekonomisk, social och kulturell synpunkt.
I Sverige brukar man dock använda ordet vård
för de rent ekonomiskt betingade strävandena,
ss. skogsvård och fiskevård. N. söker dels
bevara för framtiden större områden som
provstycken av olika landskapstyper
(nationalparker) och områden med ur en el. annan
synpunkt karakteristisk natur (n a t u r m i n n e n el.
naturminnesmärken), dels vårda
landskapet i stort (landskapsvård). För att
bevara naturen som hälso- och glädjekälla
(socialt n.) avsättas fritidsområden
(naturparker). — N. söker bevara och vårda faunan
och floran och hindra, att den naturliga balansen
störes i det långa loppet genom ensidig
exploatering. N. framträdde som medveten rörelse först
i U.S.A. genom avsättandet av världens första
nationalpark, Yellowstone National Park. I
Sverige gavs det första uppslaget till rörelsen 1877
genom P. H. Säve, som framhöll behovet av en
”lag mellan människan och djuren”. Med
hänvisning till inrättandet av nationalparkerna i
U.S.A. lämnade A. Nordenskiöld 1880 ett
”förslag till inrättande av Riksparker i de nordiska
länderna”. Efter en motion i riksdagen av
lektorn K. Starbäck tillsattes en utredning, vars
betänkande lades till grund för lag ang.
naturminnesmärkens fredande av den 25/s 1909 och
lag ang. nationalparker av den 25/e 1909. Dessa
lagar ha senare ersatts av 1952 års
naturskyddslag. Enligt denna kan såsom naturminne
fridlysas områden el. naturföremål — t. ex. träd el.
flyttblock — som på grund av sin vetenskapliga
betydelse, sin skönhet, egenart el. eljest märkliga
beskaffenhet böra särskilt skyddas. Fridlysningen
beslutas av länsstyrelsen på ansökan av envar
intresserad. Samtycke av markägaren erfordras
icke, men om markägaren lider avsevärt men av
fridlysningen, skall han erhålla ersättning för
skadan av allmänna medel. Mindre olägenheter
är markägaren skyldig tåla utan ersättning.
Fridlysning av område som naturpark — avsedd för
allmänhetens friluftsliv — beslutas också av
länsstyrelsen. Markägarens samtycke är här
erforderligt, såvida ej området blivit i fastställd plan
avsatt för ändamålet. Slutligen förekommer
generell fridlysning av växtarter el. arter av icke
jaktbara djur; K. m:t beslutar härom.
Lagen innerhåller vidare särskilda
bestämmelser till skydd för landskapsbilden. Arbetsföretag
— grustäkt, stenbrott etc. —, som kan komma att
väsentligt ändra landskapsbilden, bör ske i
samråd med länsarkitekten. Har så ej skett, kan
länsstyrelsen vid vite ålägga företagaren att
avhjälpa företagets menliga inverkan på
landskapsbilden. Vanprydande reklamanordningar skola
borttagas el. ändras efter vad länsstyrelsen
förordnar. Slutligen föreskriver lagen, att envar
skall tillse, att han ej skräpar ner i naturen med
glas, papper el. annat, så att därav kan
uppkomma otrevnad el. skada för annan. I svårare fall
straffas nedskräpningen med böter.
Naturskyddsfrågor behandlas i första hand av
Svenska naturskyddsföreningen med anslutna
lokalföreningar. Som rådgivande och utredande
organ fungera dessutom Vetenskapsakademien och
Samfundet för hembygdsvård. — I de flesta
kulturländer finns nu en högt utvecklad
naturskyddsrörelse. För skyddet av naturen
finnas flera internationella konventioner, ss.
London-konventionen för skydd åt Afrikas
djurvärld, Panamerikanska konventionen samt
konventionerna för skydd åt flyttfåglar och
valar. 1948 bildades i Fontainebleau
Internationella naturskyddsunionen, i vilken
25 länder, däribland Sverige, äro representerade
och vilken är nära förbunden med FN.
Samtidigt bildades i New York den likaledes
internationella Stiftelsen för n., som främst
skall arbeta för skydd av för människan
livsviktiga naturtillgångar genom att hindra
skogssköv-ling och sådant extensivt jordbruk, som
resulterar i den alltmer omfattande jordförstöringen.
Naturskyddsförening, sammanslutning av
privatpersoner med syfte bl. a. att verka för
skyd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
