Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nederländerna - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Nederländerna
732
utlämnas. S. å. anslöto sig N. till Nationernas
förbund. När Belgien framställde krav om
ändrade bestämmelser rörande sjöfarten på Schelde
och gjorde anspråk på vissa nederländska
landområden, avvisades de senäre men inleddes
underhandlingar om de förra. En överenskommelse
avslöts mellan N:s och Belgiens regeringar, men
N:s generalstater vägrade 1927 att ratificera
densamma. 1929—33 var C. J. M. Ruys de
Bee-renbrouck, det katolska partiets ledande man,
chef för en svag regering, som ställdes inför
stora problem i samband med den ekonomiska
världskrisens svåra återverkningar i N. Efter
valen 1933 bildade Antirevolutionära partiets
ledare H. Colijn, landets starke man under en
följd av år, en konservativ koalitionsregering
med uppgift att främst lösa de ekonomiska
krisfrågorna. Han förde, tidvis med stöd av
liberalerna, en sträng deflationspolitik. Som ett led i
arbetslöshetspolitiken utökades de på 1920-talet
inledda torrläggningsarbetena i Zuiderzee. — Un-’
der ledning av A. Mussert organiserades i N.
efter tysk förebild ett nationalsocialistiskt parti,
vilket vid valen 1935 erhöll 5 °/o av rösterna och
2 mandat i 1 :a kammaren. Denna relativa
framgång väckte oro, men nationalsocialismen blev
aldrig ett allvarligt inre hot mot den nederländska
demokratien. Vid de allmänna valen 1937 fick
Mussertrörelsen 4 mandat i vardera kammaren.
Drottning Vilhelminas dotter, kronprinsessan
Juliana, förmäldes i jan. 1937 med prins Bernhard
av Lippe-Biesterfeld. S. å. antogs en
författningsändring, som möjliggjorde uteslutande med 2/s
majoritet från parlamentet av ledamöter,
tillhörande ”revolutionära partier”. Colijns personligt
präglade regim fortsatte efter 1937 års val med
ett nytt konservativt kabinett. Den starkt
för-svarsvänlige ministerpresidenten genomdrev redan
1936 avsevärda nya anslag till landets krigsmakt
och till stärkande av Nederländska Indiens
försvar. Hans utrikespolitik var synnerligen
försiktig. N. samverkade inom N. F. ofta med de
skandinaviska staterna och eftersträvade ännu
närmare förbindelser med dessa på grundval av
1930 års Oslokonvention. I juli 1937 träffades
en ny överenskommelse med Oslostaterna. Sedan
katoliker och liberaler hade vunnit framgångar
vid 1939 års val, bildade D. J. De Geer i aug.
s. å. en brett lagd koalitionsregering, som vid
krigsutbrottet i Europa följ, månad utfärdade
neutralitetsförklaring. Under hösten s. å. erbjöd
sig drottning Vilhelmina tills, m. konung Leopold
av Belgien förgäves att medla i
stormaktskon-flikten.
10/ä 1940 angrep Tyskland utan krigsförklaring
N. under förevändning att skydda landet; från
tysk sida påstods, att Frankrike och
Storbritannien hade ämnat använda dess territorium som
uppmarschområde. På en dag ryckte de tyska
trupperna fram till IJssel och Maas. Några
städer, särsk. Rotterdam, anföllos av stora
bomb-flygförband. Med insats av
luftlandsättningstrup-per togo tyskarna 13/s den strategiska
Moerdijk-bron och klövo, militärt sett, landet i två delar.
Samma dag begav sig drottning Vilhelmina till
England, dit även hela regeringen anlände inom
ett dygn. På kvällen 14/s bedömde
överbefälhavaren, general H. G. Winkelman, försvarsläget som
hopplöst, gav order om stridernas inställande och
kapitulerade formellt 15/a. Motståndet fortsatte
några dagar i flottbasen Vlissingen och på
enstaka punkter, varifrån de lokala
försvarsstyrkor-na sedan evakuerades till England och Frankrike.
19/s utnämndes A. Seyss-Inquart till tysk
riks-kommissarie för de ockuperade N. Den
nederländska armén upplöstes, och krigsfångarna fingo
snart återvända hem mot löfte att icke motarbeta
besättningsmakten. Landets egen civilförvaltning
fortsatte delvis att fungera, men i st. f. ministrar
sattes i spetsen för varje dep. generalsekr. under
överinseende av tyska kommissarier.
Nederländska nazister inträdde på flera av
generalsekr.-pos-terna. Generalstaterna hemsändes på obestämd tid.
De yttersta vänsterpartierna förbjödos genast,
övriga partier försökte att skapa ett
samlingsparti, men detta förbjöds, enär det satte som sitt mål
att bevara N:s självständighet under huset
Ora-nien. Därefter bildades under ledning av
personer, som tidigare icke hade varit politiskt
framträdande, en sammanslutning, benämnd
Unionen, som fick livlig anslutning men i sin tur
upplöstes av tyskarna, då den efter Hitlers
angrepp mot Ryssland vägrade att ta ställning till
kampen mot bolsj evikerna. I dec. s. å. förklarades
Musserts nazistparti uttryckligen som det enda
tillåtna. Detta blev början till bemödanden att
genomföra en systematisk nazifieringspolitik.
Hitler dekreterade, att Mussert skulle vara
”holländska folkets ledare”, och lät upprätta ett s. k.
statspolitiskt sekretariat; men ”nyordningen”
misslyckades, dels på gr. av stark patriotism hos
folket, dels också emedan hemmanazisterna voro
inbördes oeniga. Redan 1940 började
judeförföljelser i N. Häremot protesterade bl. a. kända
akademiker, varefter tyskarna stängde univ. i
Leyden och tekniska högsk. i Delft. Dessa
händelser bidrogo starkt till uppkomsten av den
nederländska motståndsrörelsen. Tyskarna svarade
med repressalier och terror. I april 1943 krävde
de under hot om deportation till Tyskland en
lojalitetsförklaring av studenterna. Då flertalet
vägrade, förordnade tyske överbefälhavaren i N.,
general F. Christiansen, att alla förutv.
krigsfångar skulle sändas till Tyskland. Holländarnas
motdrag blev en förhållandevis effektiv
generalstrejk. 4,000 studenter deporterades till Tyskland,
men flertalet ”gingo under jorden” tills, m. många
tusen f. d. värnpliktiga o. a. motståndsmän.
Dessa ”onderduikers” bildade under ledning av
yrkesofficerare även en militär kamporganisation.
Den civila motståndsrörelsens främsta ledare voro
socialdemokraten W. Drees och prof. W.
Scher-merhorn, grundare av den nya organisationen
N ederlandsche Volksbeweging, vilken utgav de
största illegala tidn., bl. a. Het Parool, och
uppgjorde ett socialistiskt färgat efterkrigsprogram.
Hundratusentals holländare fördes till Tyskland
som tvångsarbetare i krigsindustrien. Flertalet
av landets judar bortfördes till
koncentrationsläger i Polen och avlivades där. Inom N.
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
