Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nerman, 2. Birger - Nerman, 3. Ejnar - Nernst, Walther - Nernstlampa - Nero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Nernst—Nero
772
navien und Ostbaltikum in der jüngeren
Eisen-zeit” (1929) och ”Die Völkerwanderungszeit
Gotlands” (1935). Vidare märkas de av nationellt
patos färgade populärvetenskapliga ”Sveriges
rikes uppkomst” (1941) och ”Sveriges första
storhetstid” (1942). 1945 utg. han ”När
Sverige kristnades”.
3) E j n a r N., de föreg :s bror, konstnär (f.
1888 8/io), studerade först vid
Konstnärsförbundets skola, därefter 1908 för Matisse i Paris.
1909 utställde han tills, m. ”De unga” i
Stockholm och hör därigenom, om ock löst, samman
med 1909 års män. Som målare övergick N.
snart till rent dekorativa uppgifter och fann sitt
förnämsta arbetsfält som illustratör och
karikatyrtecknare av elegant och dekorativ art. Han
har vistats längre tider i England och U.S.A.,
där han framträtt som illustratör och porträttör,
både i karikatyr och mera seriöst, men är
numera bosatt i Sverige. N. har gjort illustrationer
till bl. a. ”Fredmans epistlar”, ”Gösta Berlings
saga” och H. C. Andersens sagor.
Nernst, W a 11 h e r Hermann, tysk fysiker
och kemist (1864—1941), jämte Ostwald, van’t
Hoff och Arrhenius grundare av den fysikaliska
kemin. Han promoverades i Würzburg för en
avh. om den termomagnetiska effekten. 1887
hade Ostwald i Leipzig erhållit Tysklands första
lärostol i fysikalisk
kemi, och s. å.
kallade han N. till sin
assistent. Från denna tid
härstamma N:s
grundläggande elektrokemiska arbeten, bl. a. ”Die
elektromotorische
Wirksamkeit der
lonen” (i Zeitschrift
für physikalische
Che-mie, 1889), där han
framlade sin berömda
teori för den
elektro-motoriska kraften hos
koncentrationselement
och galvaniska element. Efter att ha verkat ett par
år i Göttingen som e. o. prof, blev N. ord. prof,
där 1894. Här inrättade han det nya
fysikaliskt-kemiska inst. Under sina första år här utarbetade
han sin ”Theoretische Chemie” (1893), som
kommit att intaga en dominerande ställning och
utkommit i många uppl. I Göttingen skrev han
också tills, m. Schönfliess ”Einführung in die
mathematische Behandlung der
Naturwissenschaf-ten”. De viktigaste undersökningarna från dessa
år röra fördelningssatsen,
dielektricitetskonstan-ten och elektrostriktionen. 1897 löste han ett
tekniskt problem, i det han konstruerade den s. k.
nernstlampan. Under en följd av år redigerade
han den av W. Borchers utg. Zeitschrift für
Elektrochemie. 1905 kallades N. till Berlin som
prof, i fysikalisk kemi. N :s och hans skolas
undersökningar kommo här att koncentreras på det
termokemiska området. Det viktigaste resultatet
blev upptäckten av den s. k. nernstska
värmesatsen. Denna sats har N. tills, m. sina elever
prövat i ett antal ytterst noggranna
experimen-talundersökningar. En stor del av dessa gälla
atomvärmet vid låga temp. och ha givit
resultat, som strida mot den klassiskt-kinetiska
teorien men stämma med på kvantumteorien
grundade beräkningar av Einstein och Debye, varför
de befordrat kvantumteoriens genombrott. En
sammanfattning av sina 1906 påbörjade arbeten
över hithörande frågor lämnade N. i ”Die
theo-retischen und experimentellen Grundlagen des
neuen Wärmesatzes” (1918). — N. erhöll 1920
års nobelpris i kemi på gr. av sina
undersökningar över värmesatsen. 1922 övertog han
presidiet för Physikalisch-technische Reichsanstalt
men lämnade detta redan efter två år för att i
stället efterträda Rubens som prof, i fysik vid
Berlins univ. Hans senare arbeten gälla dels
kosmiska, dels akustiska problem.
Nernstlampa, se Elektrisk belysning, sp. 513.
Ne’ro, romersk kejsare (37—68 e. Kr.), hette
urspr. Lucius Domitius Ahenobarbus
och var son till Germanicus’ dotter Agrippina
d. y. Efter moderns förmälning med kejsar
Clau-dius (49) adopterades han av denne (50) och
kallades sedermera Nero Claudius Caesar
Germanicus. Agrippina vann för sin son
snart en ställning, varigenom han undanskymde
Claudius’ son med Messalina, Britannicus. Han
förmäldes 53 med
Claudius’ dotter
Octa-via. Vid Claudius död
(54) utropades han till
imperator. Sedan
barndomen stod N. i det
hela högt i gunst hos
den stora massan av
sina undersåtar, och
under sina första
regeringsår väckte han
även tillfredsställelse
inom de högre
stånden i Rom. Till en
början stod han
under inflytande av sin
pretorianprefekt Afranius Bur rus och sin lärare
skriftställaren Annaeus Seneca. — Svårigheter
uppkommo genom förhållandet till Agrippina,
som icke ville uppge sin maktställning. Hon
försökte spela ut sin styvson Britannicus, vilket hade
till resultat, att denne en dag föll ned död vid
kejsarens bord, efter all sannolikhet förgiftad
(55). Slitningar mellan Agrippina och N.
föranleddes även genom Agrippinas motstånd mot
N:s förmälning med den sköna Poppaea Sabina.
Slutligen bragte N. sin moder om livet (59)
under ett besök, som hon gjorde hos honom i
Kam-panien. Skilsmässan från Octavia och giftermålet
med Poppaea dröjde likväl till år 62. Då
förvisades Octavia till ön Pandateria och blev där
dödad.
Liknande grymheter förekommo efter mordet
på Agrippina ymnigt under N:s regering och
gåvo den väsentligen dess prägel. Missnöjet med
kejsaren växte i hög grad, då år 62 Burrus
avled och Seneca lämnade hovet och sin rådgivar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
