Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nervsjukdomar - Nervskakning - Nervslag - Nervsmärta - Nervsnitt (neurotomi) - Nervsutur - Nervsvaghet - Nervsvalgring - Nervsvulst - Nervsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777 Nervskakning—Nervsystem 778
från nervsystemet höra till sjukdomsbilden, t. ex.
vid Basedows sjukdom, myxödem m. fl., neuriter
vid diabetes, likaså vid brist på vitamin Bi
(beri-beri), ryggmärgsförändringar vid perniciös
anemi. — N. äro ofta ärftliga. En viktig grupp av
organiska n. utgöres av de s. k. hereditärt
dege-nerativa n. (a b i o t r o f i e r). På gr. av
ärftliga anlag degenerera i viss ålder vissa bestämda
system av nervceller el. bansystem, vilket
orsakar förlamningar, ataxi och muskelatrofi.
Here-ditära n. te sig olika i olika familjer. Till sin
natur ännu oklara äro bl. a. disseminerad skleros
och syringomyeli (se Ryggmärgssjukdomar).
Vissa fall av migrän synas höra samman med en
allergisk disposition. Vid såväl migrän som
epilepsi spela ärftliga anlag en stor roll; båda kunna
dock vara symtom på t. ex. hjärntumör. Betr,
symtom vid n. se f. ö. bl. a. Afasi, Ataxi,
Darr-ning, Domning, Förlamning, Hjärntryck,
Huvudvärk, Medvetslöshet, Neuralgi, Nystagmus och
Svindel. — I diagnostiken vid n. liksom
vid andra sjukdomar spelar sjukhistorien en
väsentlig roll. Läkarens allmänundersökning kan
ge mycken vägledning för diagnosen, som
emellertid särsk. bygger på ingående undersökning av
psyke, tal, koordination, motorik, känsel, reflexer,
hj ärnnervernas funktion m. m. I undersökningen
ingå laboratorieundersökningar av blod och
cere-brospinalvätska, röntgenundersökning av kraniet
el. ryggraden (beroende på sjukdomens art),
röntgenundersökning av ryggradskanalen efter
införande i den av luft el. positiv kontrast
(myelo-grafi) el. av hjärnan efter införande av luft
(encefalografi). Jfr Cisternpunktion och
Lumbal-punktion. Man kan även genom införande av
kontrastmedel i halsartärerna möjliggöra
röntgenundersökning av hjärnans kärl (arteriografi). Ett
allt viktigare hjälpmedel har man i metoden att
registrera hjärnans elektriska impulser genom
s. k. elektroencefalografi — Litt.: G. Bergmark,
”N. i. Organiska n.” (1946); N. Antoni, ”En
bok om nerver” (s. å.); W. R. Brain, ”Diseases
of the nervous system” (j:e uppl. 1947); E.
Ask-Upmark, ”Nervsystemets sjukdomar” (1949).
Nervskakning, populärt uttryck för häftigare
sinnesrörelser och särsk. deras nervösa yttringar.
Nervslag, populärt uttryck för plötsligt
uppkommande förlust av medvetandet el. förlamning.
Användes om slaganfall, svimning o. s. v.
Nervsmärta, se Neuralgi.
Nervsnitt (neurotomi), en genomskärning
och vanl. samtidigt ett avlägsnande av ett stycke
av en känselnerv i avsikt att göra perifert från
operationsstället liggande partier okänsliga och
därigenom häva uti dem i samband med en del
sjukliga processer förorsakade smärtor med
därav följande funktionsstörningar.
Nervsutür, se Nervkirurgi.
Nervsvaghet, se Neurasteni.
Nervsvalgring. Hos det av en bukgangliekedja
bestående nervsystemet hos ringmaskar och
leddjur finnas i främre delen av kroppen dorsalt
om tarmen (svalget) ett par s. k. hjärn- el. övre
svalgganglier. Dessa båda gangliepar äro
inbördes förenade med varandra och med främsta buk-
ganglieparet genom ledningsbanor, så att en n.
bildas.
Nervsvulst, med., se Neurom.
Nervsystem. N. har till uppgift att genom
sinnesorganen förmedla kroppens kontakt med
yttervärlden, att förena kroppens olika organ med
varandra till ett harmoniskt samarbete och
åvägabringa en ändamålsenlig reaktion mot
yttervärldens retningar. De yttre retningarna
transporteras genom inåtledande nervtrådar (sensitiva
el. känselnervtrådar, se vidare
Nervvävnad) till det centrala n., som förekommer hos
alla ryggradsdjur och de flesta ryggradslösa och
består av ganglier, hjärna och
ryggmärg (jfr dessa ord), medan det centrala n.
genom utåtledande nervtrådar (motoriska
el. rörelsenervtrådar, se Nervvävnad)
sänder impulser till muskler, körtlar o. s. v. De
celler, nerv- el. gangliecellerna, som
uppbygga n., ha därför en speciell byggnad (se
Nervvävnad). Nerver och perifera ganglier bilda
det perifera n. i mots. till det centrala n.
(nervcentrum).
Hos de ryggradslösa djuren saknas
n. av naturliga skäl hos de encelliga djuren (de
högsta, ss. infusorierna, ha dock inuti plasman
särskilda retledningsbanor) och dessutom hos
svampdjuren. Hos nässeldjuren finnes ett diffust
n. utan bestämd riktning hos retledningen vid
basen av ekto- och entodermet, särsk. väl
utvecklat i trakten av munskivan, medan hos
maneterna nervbanorna ligga ringformigt i
simkloc-kans kant. I samband med förekomsten av en
statocyst (jämviktsorgan) och utbildningen av en
tvåsymmetrisk byggnad står uppkomsten av
särskilda pariga cerebralganglier hos plattmaskarna,
som bilda första antydan till en hjärna i
djurriket. Från dessa ganglier löpa bakåt 3—4 par
nervstammar, i hela sin längd besatta med
nervceller. Hos ledmaskarna reduceras småningom de
övre nervstammarna, och blott de båda ventrala
återstå, förbundna med sina numera förkortade
tvärkommissurer, vilken typ har kallats
”rep-stegsnervsystem”. Samtidigt koncentreras
nervcellerna till särskilda punkter av stammarna, så
att segmentala ganglier uppkomma, och hjärnan
når en högre differentiering i anslutning till
utbildningen av huvudets lukt- och synorgan. Även
leddjuren ha urspr. ett repstegsnervsystem, i
vilket dock åtskilliga ganglier småningom
sammansmälta med varandra, så att ibland en enda
koncentrerad bukmärgsmassa uppkommer (t. ex.
hos krabbor, spindlar och kvalster). Speciella
as-sociationscentra förekomma i hjärnan hos
ledmaskar och leddjur, särsk. väl utbildade hos
socialt levande insekter (bin, myror), där de nå
sin toppunkt bland arbetarna. Hos de mest
primitiva snäckdjuren, urmolluskerna, finnas ännu
cerebralganglier, som äro förbundna med
nervstammar med kontinuerlig nervcellsbeläggning
liksom hos plattmaskarna, men hos högre
snäck-djur omvandlas dessa stammar till koncentrerade
ganglier, vilka genom ibland långa nervbanor
förenas med cerebralganglierna. Särsk. hos
bläckfiskarna rycka samtliga ganglier tätt tillsammans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
