Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Newton, Sir Isaac - Newtons binomialteorem - New Westminster - New York, New York State
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Newtons binomialteorem—New York
822
av Leibniz’ beteckningssätt, uppkom den
långvariga och ganska bittra prioritetsstriden mellan N.
och Leibniz om infinitesimalkalkylens upptäckt.
N. har jämväl genom en rad andra insatser än
fluxionskalkylen inlagt synnerligen stora
förtjänster om matematikens utveckling. Det allmänna
binomialteoremet uppställdes av N.; vidare
framställde N. metoder att beräkna rötterna till
numeriska ekvationer av godtyckligt gradtal samt
att bestämma antalet av en ekvations reella och
imaginära rötter. — N. var visserligen icke den
förste, som förutsatte tillvaron av en
attraktionskraft hos himlakropparna. Redan Kepler har tänkt
sig, att planeternas rörelser orsakas av en
allmän gravitation. Ett flertal av N :s samtida
lyckades även bestämma gravitationskraftens form
med utgångspunkt från Keplers rörelselagar, men
ingen nådde ens tillnärmelsevis fram till N:s
generella uppfattning om attraktionen mellan
himlakropparna, och ingen kunde som N. utreda
beskaffenheten av himlakropparnas banor, därest
en allmän attraktion är för handen. Han
formulerade gravitationslagen så, att varje kropp i
rymden attraherar varje annan kropp, som om
en kraft verkar mellan kropparna, vilken står i
direkt proportion till kropparnas massa och i
omvänd proportion till kvadraten på det ömsesidiga
avståndet. N:s lag har varit i stånd till att på
ett beundransvärt sätt beskriva himlakropparnas
rörelser, och det är först i våra dagar, som man
kunnat fastställa tillvaron av några avvikelser,
vilka icke finna sin förklaring genom den
allmänna gravitationslagen och vilkas förekomst
motiverat uppställandet av den allmänna
relativitets-teorien. Enl. Voltaire skulle N. fått idén till
gravitationslagen (”tyngdlagen”) genom att
spekulera över ett äpples fall.
N. nedlade frukten av sina arbeten angående
himlakropparnas rörelser i arbetet ”Philosophiæ
natur alis principia mathematica”, vars första uppl.
utkom 1687 (sv. övers, av C. V. L. Charlier, 3
bd, 1927—31). ”Principia” innehåller såväl
grunddragen av gravitationsteorien och celesta
mekaniken som även grunderna av hydrodynamiken.
Därjämte behandlas kroppars rörelse i medier,
som göra motstånd mot rörelsen, samt teorien
för ljusets utbredning, ebb och flod,
vårdagjäm-ningspunktens förflyttning, månens och
kometernas rörelser m. m. — En Newtonforskare
(Charlier) har om detta arbete yttrat, att ”det
kanske torde vara det snillrikaste verk, som
någonsin skrivits”. Det svårfattliga
framställningssättet och den popularitet, som Cartesius’ virvelteori
åtnjöt, torde ha varit de faktorer, som främst
bidragit till att det skulle dröja ett
halvsekel, innan ”Principia” uppmärksammades och
slog igenom. Under N:s sista år upptogs hans
tid delvis av kronologiska och teologiska
spekulationer, som publicerades efter hans död. N :s
”Opera” utgåvos i 5 bd 1779—85, hans
”Corres-pondence” 1850. — Litt.: D. Brewster, ”Memoirs
of the life, writings and discoveries of Sir. I.
N.” (2:a uppl., 2 bd, 1860); A. de Morgan,
”Essays on the life and works of N.”, utg. av P.
E. B. Jourdain (1914).
Newtons binomialteorem [njötns], se
Binomialteoremet.
New Westminster [njö coe’stminsta], stad i
British Columbia, Canada, vid Fraser River, 15
km s. ö. om Vancouver; 35,000 inv. N. har
konserv- och träindustri, varv och mekaniska
verkstäder; god hamn.
New York [njö’ jå’k], New York State,
förk. N. Y., den nordligaste av Mellanatlantiska
staterna i Förenta staterna (se karta och bild
1 å pl. vid d. o.); 127,438 km2, 14,830,192 inv.
(1950). N. omfattar de lägre liggande Saint
Lawrence-, Mohawk- och
Champlain-Hud-sondalarna samt de högre Adirondack
Mountains och Appalachiska platån. Inom Saint
Lawrencedalen utgöres berggrunden av
kambris-ka och ordoviciska lager, inom Mohawkdalen av
ordoviciska och siluriska lager och inom
Hudsondalen av ordoviciska lager samt i s. dessutom
av gnejs, granit och diabas. De viktigaste
jordarterna äro moränlera och varvig lera, ön Long
Island består huvudsaki. av ändmoräner och sand.
Appalachiska platån höjer sig från Eriesjön (175
m ö. h.) mot ö. och når i Slide Mountain inom
Catskill Mountains 1,281 m ö. h. Inom
Appalachiska platån upprinna Delaware och
Susque-hanna River. S. om Ontariosjön ligga de 13
långsträckta Finger Lakes, av vilken Oneida
(206,7 km2) är störst. Medeltemp. är i staden
New York (40 m ö. h.) för jan. —o°e och för
juli 23°a, i Albany (30 m ö. h.) för jan. —4°4
och för juli 22°2 samt i Buffalo (240 m ö. h.)
för jan. —4°4 och för juli 21 °i. Den årliga
ne-derbördsmängden uppgår i de tre städerna till
resp. 1,099, 935 och 932 mm. Nederbörden
varierar i staten mellan 1,250 och 750 mm. Den
naturliga vegetationen består inom övre delarna
av Adirondack Mountains av barrträd samt
rödlönn och björk och inom de lägre delarna av
Adirondack Mountains, i Catskill Mountains och
längs övre Hudsondalen av tallarter. Appalachiska
platån var en gång beväxt med lövskog av
sockerlönn, bok och björk jämte tall och hemlock,
men nu återstå endast obetydliga rester. I s.
Hudsondalen och på området s. om Ontariosjön växte
en gång skogar av kastanje, ek och tulpanträd.
Engelska kolonien N. hade 1698 18,067 och
1756 96,790 inv. Staten N. hade 1790 340,120
(närmast efter Virginia, Pennsylvania, North
Carolina och Massachusetts), 1810 959,049
(folkrikaste stat i U.S.A.), 1850 3,097,394, 1900
7,268,894, 1920 10,385,225 och 1940 13,479,142
inv., varav 8,707,666 inom staden New Yorks
metropolitan district. Sistn. år voro 12,879,546
vita, 571,221 (4,2 °/o) negrer, 8,651 indianer och
19,724 asiater, varav 2,538 japaner. Den
utlands-födda vita befolkningen uppgick till 2,853,530
(21,2% av hela befolkningen), varav 584,075
(20,5 °/o) voro italienare, 436,028 (15,3 °/o) ryssar,
316,844 (11,1%) tyskar, 281,080 (9,9 °/o) polacker,
235,755 irländare, 172,347 österrikare, 123,737
kanadensare, 117,370 engelsmän, 75,254 ungrare,
48,317 svenskar och 37,169 norrmän (36,747
svenskar 1950). De största städerna äro New
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
