- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 15. Mikael - Noma /
839-840

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nial, Håkan - Nials saga, Njáls saga - Nial Thorgeirsson - Niam-niam - Niamey - Nianfors - Nias - Nibbling - Nibe - Nibelungenlied

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

839

Nial—Nibelungenlied

840

Nial, Stig Håkan, jurist (f. 1899 28/2), jur.
kand, i Stockholm 1922, jur. lic. 1929, jur. dr
1930 (”Om aktiebrev och andra aktierättsliga
dokument”), doc. vid Stockholms högsk. 1929,
prof, i civilrätt och internationell privaträtt 1937;
prorektor vid högsk. sedan 1948. N. har utg. bl. a.
”Aktiebolagsrätt” (1946), ”Om aktiebolag” (1947)
och ”Annonsavtalet” (1949).

Nials saga, N j å I s saga, en i senare
hälften av 1200-talet utförd sammanstöpning av två
urspr. fristående sagor, en äldre om Nial
Thor-geirsson och en något yngre om Gunnar från
HliÖarendi (se dessa ord). I sin nuv. skepnad
är N. ganska illa komponerad och ojämn i
stilen. Den är dock jämte Egils saga värdefullast
bland islänningasagorna, dels på grund av sina
litterära förtjänster — en karaktärsteckning av
makalös åskådlighet och en skildring full av
medryckande liv —, dels på grund av sitt rika
historiska, kulturhistoriska och särskilt juridiska
material. Bästa textupplagan är utg. av Finnur
Jonsson (1908). Sagan är övers, till svenska av
A. U. Bååth (1879).

Nial Thorgeirsson [njä’l bå’rgeirsån],
isländsk storman (omkr. 935—1011), bodde på
Bergthörshvåll vid Islands sydkust och hade stort
anseende för lagkunskap. Han var g. m. den
storsinnade Bergthora Skarphedinsdotter och hade
med henne sönerna Skarphedin, Grim och Helge,
vilka dräpte hans fosterson Håskuld. Den
sistnämndes svärfar, Flose Thordsson, överföll N.
och hans söner samt brände dem inne på
Bergthörshvåll jämte N:s hustru, som vägrade att i
döden skiljas från sin make. Denna mordbrand
(3 sept. 1011) är de isländska fornsagornas
namnkunnigaste illdåd. N. är känd för sin trofasta
vänskap till Gunnar från HliÖarendi (se d. o.
och Nials saga). — Nial är en äldre, Njål (Njål)
en yngre form av namnet.

Niam-niam, negerfolk, se Azande.

Niamey [fr. utt. njamä’], huvudstad i
kolonien Niger, Franska Västafrika. C:a 5,000 inv.

Nianfors, sn i s.ö. Hälsinglands domsagas
tingslag, Gävleborgs län, s. v. om Hudiksvall;
109,08 km2, 258 inv. (1953). Storkuperad
skogstrakt kring Lilla och Stora Nians samt Nianåns
dal. 193 har åker. Större delen av arealen
tillhör Iggesunds bruk. Kyrkan av trä uppf. 1797.
Ingår i Njutångers och N. pastorat i Ärkestiftet,
Sundhede kontrakt. Tillhör storkommunen
Njutånger.

Nias, ö v. om Sumatra, tillhörande
resident-skapet Tapanoeli; omkr. 4,000 km2, 190,000 inv.,
av malajisk ras. Är vulkanisk och omgiven av
korallrev.

Nibbling (av eng. nibble, knapra, nagga), tekn.,
maskinell metod att skära el. kantbearbeta spec.
mediumgrov plåt.

Nibe, stad på Jylland, Danmark, v. om
Ålborg, vid Limfjorden (vid Nibe Bredning); 2,430
inv. Idyllisk småstad med kyrka från 1400-talet.

Nibelungenlied [niTolorjanlit], ”sången om
niflungarna”, den tyska medeltidslitteraturens
stora folkepos, diktat i Österrike på noo-talet,
besjunger ett sagoämne, som tillhört hela den
ger

manska stammen. — I Worms vid Rhen härskar
burgundernas konung Gunther (eddakvädenas
Gunnar) med sina bröder Gernot och Giselher.
Deras syster är den sköna Krimhild
(eddakvädenas Gudrun), den egentliga huvudpersonen i
N. Till henne friar den unge kungasonen Sigfrid
(eddakvädenas Sigurd), som är herre över
nifl-ungarnas olycksbringande skatt. Han har dödat
en drake och genom att bada i dess blod blivit
osårbar utom på en fläck mellan skuldrorna.
Sigfrid hjälper Gunther att vinna till gemål den
stolta, jättestarka Brunhild(e) av Isenland.
Insvept i sin osynlighetskappa står han vid
Gun-thers sida och övervinner henne i alla
idrottsle-kar. Hon måste nu följa Gunther till Worms.
Där firar också Sigfrid sitt bröllop med
Krimhild. Sedan de tolv år levat lyckliga i sitt rike,
gästa de åter fränderna i Worms. De båda
drottningarna råka i tvist om vem som var ypperst
av deras gemåler. Krimhild röjer för Brunhild,
att det var Sigfrid, icke Gunther, som
övervunnit henne. Den kränkta Brunhild beslutar nu, att
Sigfrid skall dö, och hon förmår Hagen
(eddakvädenas Hogne), den tappraste av burgundernas
vasaller, att utföra ogärningen. Lömskt dödar
han Sigfrid under en jakt; sedan för han
nifl-ungaskatten till Worms och sänker den i Rhen.
Krimhild ruvar på hämnd. Efter tolv år gifter
hon sig med hunnerkonungen Etzel
(eddakvädenas Atle). Sedan ännu en lång tid förgått, låter
hon Etzel inbjuda burgunderna till en fest vid
sitt hov. Trots onda förebud och Hagens
varning draga de dit i stora skaror. Krimhild eggar
hunnerna till anfall, alla burgunderna falla i
striden, utom Gunther och Hagen, men också de
besegras och fängslas av Didrik av Bern. Hagen
vägrar att yppa för Krimhild var skatten är
gömd, så länge hans herre lever. Krimhild låter
då halshugga sin egen bror och bär in hans
huvud till Hagen. Skadeglad vägrar Hagen att röja
skattens hemlighet. Krimhild dräper honom då
med Sigfrids svärd. Själv dödas hon av den
gamle kämpen Hildebrand, som uppröres av hennes
grymhet och blodtörst.

Sagan grundar sig till stor del på historiska
händelser under folkvandringstiden. Etzel är
hunnerkonungen Attila, Didrik av Bern östgoternas
konung Teoderik. 437 blevo burgunderna i grund
slagna av hunnerna, och deras konung
Gundica-rius (Gunther) stupade. Under den följ, tiden
har minnet av dessa händelser på mångfaldigt
sätt förvandlats. Det har givit upphov till en
rik hjältediktning, som spritts över hela den
germanska världen. — N. är delad i 39 sånger
(”äventyr”) och innehåller omkr. 2,300 strofer om
4 versrader (se Nibelungenstrof). Karaktärerna
äro storvulna, fyllda av lidelse och kraft,
skildringarna i hög grad åskådliga. Särskilt vittna
stridsskildringarna om rik uppfinningsförmåga.
— Av N. finnas 28 handskrifter från 1200—
1500-talet. Schweizaren J. J. Bodmer
återupptäckte N. Först med romantiken väcktes dock
ett livligare intresse för medeltidens diktning.
Karl Lachmann sökte i sin edition 1826 i N.
särskilja ett antal självständiga dikter, som skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffo/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free