Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nibelungenlied - Nibelungenring - Nibelungenstrof - Nicaea - Nicander, Karl August - Nicandra - Nicaragua - Geologi och terrängformer - Befolkning - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841
Nibelungenring—Nicaragua
842
ha samlats omkr. 1210 och hopkittats medelst
oäkta strofer och versrader av samlarens egen
tillverkning. Till Lachmanns teori anslöto sig
många framstående germanister, men A.
Holtz-mann uppvisade 1854 dess orimlighet. N. är
översatt till nyhögtyska bl. a. av K. Simrock och
L. Freytag. R. Wagners musikdramer ansluta
sig närmast till den nordiska formen av sagan.
Denna, som är ålderdomligare även till
uppfattningssätt och miljöskildring, är bevarad i
edda-kvädena och Volsungasagan. — Litt.: A.
Heus-ler, ”Nibelungensage und Nibelungenlied” (3:0
uppl. 1929); F. Panzer, ”Studien zum
Nibe-lungenliede” (1945).
Nibelungenring [niTolorjan-], se Wagner, R.
Nibelungenstrof [nfbalogan-], strofformen i
Nibelungenlied (se d. o.), består av fyra
parrim-made, åttafotade blandade verser med mittcesur.
I äkta n. är sista versens andra halva förlängd
med en versfot. Ex.: Viktor Rydbergs
”Klockorna”.
Nicåè’a (lat.; grek. NTkaia), i forntiden
betydande stad i Bitynien (Mindre Asien), vid
Aska-niasjön. I N. höllos två ekumeniska möten (325
och 787); det första av dessa var särdeles
betydelsefullt (se Kristologi och Nicenska
bekännelsen). N. var 1206—61 huvudstad i det 1204
stympade östromerska riket (”kejsardömet N.”).
N. erövrades av turkarna 1333 och är nu en
obetydlig ort, Isnik (c:a 1,000 inv.), med
storslagna minnesmärken från den bysantinska tiden.
Nica’nder, Karl August, författare
C1799—1839). Han gick i skola i sin födelsestad,
Strängnäs, blev 1817 student i Uppsala, där han
1824 promoverades
till fil. mag. Med
understöd av kronprins
Oskar och Sv. akad.
vistades han 1827—29
i Italien, bodde 1834
—36 hos sin gynnare
frih. Hugo Hamilton
på Boo och levde
f. ö. som litteratör i
Stockholm. — N.
debuterade med dikter
i Kalender för
Damer 1819, vann stor
framgång med
sorgespelet ”Runesvär-
det” (1820) och utgav sedan diktsamlingarna
”Fjärilar från Pinden” (1822), ”Dikter” (1825
och 1826), ”Nya dikter” (1827) samt ”Minnen
från Södern” (I 1831, II, postumt, 1839) och
”Hesperider” (1835), varjämte han översatte
Shakespeares ”Othello” (1826). N:s diktning är
romantisk epigonpoesi. Han var vek, smidig, svag
för det glänsande, hj ältedyrkande, och hans
lyrik utmärkes av en melodisk och yppig form.
Led. av Götiska förbundet, skrev N. i Iduna en
cykel ”Runor”, av vilka särskilt ”Erik Vasas
runa” vann mycken popularitet. För
”Fosterlandskänslan” fick N. andra priset i Sv. akad. 1825
och för ”Tassos död” stora priset 1826.
Romancykeln ”Konung Enzio” (1827) innehåller ett par
av N:s bästa sånger. Till pärlorna i hans lyrik
höra vidare några sonetter o. a. dikter till Italien,
som var den fattige och sjuklige skaldens
jordiska paradis, ”Aftonen”, ”Mitt lif, min sång och
min död” och mästerverket ”Vågen”. N. skrev
prosaberättelser av verklig förtjänst (i
”Hesperider”). — Monogr. av C. D. af Wirsén i
”Lefnads-teckningar” (1901) och av G. Lokrantz (1939).
Nica’ndra, bot., se Bladklocka.
Nicara’gua, Repüblica de N., en av
Mellanamerikas republiker, gränsar i n. till
Hondu-ras, i ö. till Karibiska havet, i s. till Costa
Rica och i s. v. till Stilla havet (se karta vid
Mexico); 148,000 km2, 1,053,000 inv. (1950).
Huvudstad Managua.
Geologi och terrängformer. N. kan morfologiskt
indelas i 4 huvudområden, näml, kustslätten vid
Karibiska havet, Mosquitokusten, det inre
bergsområdet, Nicaragua-sänkan och v. kustbergen
längs stillahavskusten. Mosquitokusten är en 50
—150 km bred, sumpig lågslätt, uppbyggd av
kvartära flodsediment. Innanför denna höjer sig
landet upp till den centrala kor dillerans
berg-och platåland, bestående av en kärnzon av äldre
bergarter, pålagrad av mesozoiska sediment och
genomsatt av yngre eruptiva bergarter, som
bilda nära 2,000 m höga toppar. Större delen av
Nicaragua-sänkan (resten av en ursprunglig
havsvik, som isolerades, då kustbergen bildades)
upptages av Managua- och Nicaragua-sj öarna.
Parallellt med denna sänka löpa kustbergen från
n. v. mot s. ö. De bestå huvudsaki. av yngre
eruptiv och ha många vulkaniska toppar, ss. El
Viejo (1,780 m ö. h.) och Momotombo (1,258 m).
Den längsta floden är Segovia, gränsflod till
Honduras; den vattenrikaste är San Juan,
Nicaragua-sj öns avlopp, gränsflod till Costa Rica.
Befolkning. 1940 beräknades, att 70% av N:s
befolkning voro av indianskt ursprung, 25 °/o
hu-vudsakl. av spansk härkomst och 5%
avkom-lingar efter negrer, som slagit sig ned i landets
ö. hälft. Den indianska befolkningen består dock
till största delen av mestiser; på ö. kusten
finnas sambos. N. är Mellanamerikas glesast
befolkade stat. Minst 75 °/o av inv. bo i den v.
hälften, och av dessa bo de flesta i och kring
Nicaragua-sänkan, där även de största städerna
ligga. De viktigaste äro Managua (107,444 inv.
1950), Matagalpa, Leon, Jinotega, Granada,
Ma-saya, Chinandega och Bluefields på ö. kusten.
Historia. Under den spanska tiden (se
Mellanamerika) utgjorde N. en provins i
generalkap-tenskapet Guatemala, vars öden det delade vid
frigörelsen från Spanien 1821. När
Centralamerikas förenade stater sönderföllo 1839, blev N. en
självständig republik. Dess historia har varit
orolig. Förutom den liksom i övriga
mellanamerikanska stater sällan vilande striden mellan
antiklerikala ”liberaler” och klerikala ”konservativa”,
grupperingar, där personligheterna spelat större
roll än idéerna, har i N. tillkommit en
internationell faktor, intresset av kontroll över det
område, där en interoceanisk kanal kunde tänkas
komma till stånd. Efter
Clayton-Bulwer-trakta-ten 1850 mellan U.S.A. och Storbritannien
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
