- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 15. Mikael - Noma /
847-848

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickel - Nickelammoniumsulfat - Nickelblomma, nickelockra el. annabergit - Nickelföreningar - Nickelglas - Nickelin, arseniknickel, kopparnickel, nickelarsenikglans, röd nickelkis - Nickellegeringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nickelammoniumsulfat—Nickellegeringar

847

skärsten (sulfider av n., koppar och järn).
Skärstenen anrikas genom blåsning i konverter till
75—80% n. + koppar. Denna
koncentrations-skärsten behandlas på olika sätt. Enl. o r f
ordmetoden, länge använd i Canada, behandlas
skärstenen med smält natriumsulfid, som löser
kopparsulfiden men icke nickelsulfiden, vilken
senare efter stelning kan skiljas som ett undre
skikt, bottnen, från det övre skiktet, toppen,
innehållande koppar- och natriumsulfid. Toppen
bearbetas på koppar, medan nickelsulfiden efter
bortraffinering av den sista kopparn dödrostas
till nickeloxid och reduceras till metall, vanl.
genom att oxiden blandas med reduktionsmedel och
pressas till tärningar, vilka reduceras utan
smältning. Enl. en nyare, i Canada utexperimenterad
metod får skärstenen svalna långsamt och
krossas därefter; genom flotation separeras
nickel-och kopparsulfiderna, varefter nickelsulfiden
behandlas som bottnen enl. ovan angivna process.
Enl. mondprocessen, som bl. a. tillämpas
i England, rostas skärstenen och reduceras
med vattengas samt behandlas vid 6o° med
koloxid, varvid en flyktig förening,
nickelkarbo-nyl, bildas. Koppar reagerar däremot ej med
koloxiden. Nickelkarbonylen sönderdelas vid i8o°
på kulor av ren n., vilka långsamt tillväxa och
bilda slutprodukten, s. k. mondnickel. I. G.
Far-ben tillämpade en liknande, förbättrad process
med användande av högtryck. Mondprocessen
ger mycket ren n. Även elektrolytiska
processer för framställning av n. ha
utvecklats (bl. a. av svensken V. Hybbinette), där
skärstenen rostas och reduceras; metallen upplöses
anodiskt, och sedan lösningen befriats från
koppar, utfälles n. katodiskt i diafragmaceller. Ur
anodslammet utvinnas platina- o. a. ädelmetaller.
Elektrolytiska processer användas också för
raffinering av n. En lakningsprocess för
behandling av fattig nickelmalm kom till
användning på Cuba under 2:a världskriget. — N.
användes huvudsaki. i legeringar, särsk. i stål tills,
m. krom (rostfritt stål), vidare i nysilver, i
legering med koppar som mycket korrosionsfast
material, med järn, aluminium m. m. som
magnetiskt material och med krom som
motstånds-material. Som överdragsmetall har n. stor
betydelse (förnickling). Vidare användes n. som
katalysator och i alkaliska ackumulatorer. Sulfatet
användes vid galvanisk förnickling. —
Världs-produktionen utanför Ryssland uppgick 1949 till
120,000 ton, varav över 96% framställdes i
Canada. Den ryska produktionskapaciteten
uppskattas till c:a 40,000 ton. I Sverige framställdes
under 2:a världskriget c:a 2,300 ton av Bolidens
gruv-ab., huvudsaki. av malm från Lainijaur.
Efter kriget har n. ej framställts i Sverige. I
Finland framställdes under första hälften av
1940-talet c:a 12,000 ton ur fyndigheten vid det 1944
till Sovjetunionen avträdda Petsamo.

Nickelammoniumsulfat, kem., se
Nickelföreningar.

Nickelblomma, nickelockra el.
anna-b e r g i t, vattenhaltigt, i naturen förekommande
nickelarseniat.

848

Nickelföreningar. I sina föreningar är nickel
huvudsaki. tvåvärd. Nickelsalterna äro vattenfria,
vanl. gula, lösta el. kristalliserade med
kristallvatten gröna. Nickelmonoxid,
nickelox i d u 1, NiO, erhålles genom glödgning av
motsv. hydroxid, nitrat el. karbonat och är ett
i vatten olösligt men i syror lättlösligt grågrönt
pulver. Reduceras lätt av vätgas till finfördelad
metall, som kan upptaga stora mängder vätgas
och aktiverar den i hög grad. På denna
omständighet grundar sig Sabatiers hydreringsmetod.
Nickeloxidulhydrat, Ni(OH)2, erhålles
som en äppelgrön fällning vid tillsats av
alkali-hydroxider till nickelsaltlösningar.
Nickeloxid, Ni2Os, erhålles vid upphettning av
nickel-nitrat el. karbonat i luft vid 3000 som ett svart
pulver, vilket tills, m. nickeldioxid, NiÜ2,
utgör den positiva polen i jungnerackumulatorn.
De viktigaste nickelsalterna äro
nickelsulfat, NiSOi + 7H2O, och nickelnitrat,
Ni(NOs)2 + 6 H2O, vilka erhållas genom att lösa
metallen, oxidulen el. karbonatet i motsvarande
syra. Nickelsulfat ger med ammoniumsulfat ett
blågrönt dubbelsalt,
nickelammoniumsulfat, NiSO4,(NH4)2SO4 + 6H2O, som användes
vid galvanisk förnickling. Nickelnitrat användes
som keramiskt brunt färgämne.
Nickeltetra-karbonyl, Ni(CO)4, erhålles som en färglös
vätska vid inverkan av koloxid på finfördelad
nickel vid 500, sönderdelas vid högre temp. och
användes vid framställning av nickel enl.
mondprocessen.

Nickelglans, miner. 1)
Nickelarsenik-glans, se Nickelin. — 2)
Nickelantimon-glans, se Ullmannit.

Nickelin, miner., arseniknickel,
kopparnickel, nickelarsenikglans, röd
n i c k e 1 k i s, nickelarsenid, NiAs, trigonalt
mineral med metallglans och ljus koppar färg på
frisk brottyta, anlupen blir den matt och mörkare
brun. Streck brunsvart. N. har ofta en
beläggning av grön nickelblomma. N., som har haft en
viss betydelse som nickelmalm, uppträder främst
i malmgångar tills, m. kobolt-silver-mineral,
kop-parkis och blyglans.

Nickellegeringar. Nickel har stor betydelse
som legeringsämne i en rad olika legeringar, som
genom nickelns inverkan få utpräglade
egenskaper i olika hänseenden. Nickelstålen få
avsevärt ökad slagseghet och något förbättrad
ge-nomhärdningsförmåga. I de rostfria, eldhärdiga
och syrabeständiga stålen är nickel jämte krom
huvudlegeringselementet, vanl. med halter om
7—10%, men stundom upp till 25%. I
magnet st ål ingå ofta 20—30% nickel. Invar
med 36% nickel och resten huvudsaki. järn har
en värmeutvidgningskoefficient, som praktiskt
taget är 0. Flera n. med koppar finnas. De äro
motståndskraftiga mot korrosion och få redan
vid nickelhalter över 20% nickelns ljusa färg.
Kopparnickel med 20—30% nickel
användes till kondensortuber, medaljer m. m.
Nickelkoppar med c:a 45 °/o nickel är omagnetisk och
har låg temperaturkoefficient för den elektriska
ledningsförmågan. Den användes som elektriskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffo/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free