Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nielsen, Kai - Nielsen, Konrad - Nielsen, Lauritz Christian - Nielsen, Niels - Nielsen, 1. Oda - Nielsen, 2. Martinius - Nielsen, Rasmus - Nielsen, Yngvar - Nielsen, Zakarias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Nielsen
862
Kai Nielsen: Venus med
äpplet. Brons, 1918.
Nationalmuseum, Stockholm. Se
även bild 23 å pl. vid Dansk
konst.
ung flicka med ett
litet barn, 1920,
brons; i
Nationalmuseum i
Stockholm), monumental
byst av Th.
Bindes-böll (Köpenhamn),
flera andra stort
hållna byster samt
statyetter i brons.
N. visade mycken
förkärlek för feta,
robusta former och
för en bullig
behandling. N. utförde även
konstindustriella
modeller. — N:s
uppsatser ha 1950
samlats i ”Lidt om
skulptur”. —
Mono-gr. av V. Wanscher
(1926) och Z. Jensen
(i94i).
Nielsen [ni’l-],
Konrad Hartvig
Isak Rosenvinge,
norsk språkman
(1875—1953), fil. dr
i Helsingfors 1903,
prof, i finsk-ugrisk
språkvetenskap vid
Oslo univ. 1911—46.
N., som var specialist
på lapska, har utg. en rad viktiga
språkvetenskapliga arbeten på detta område, bl. a. ”Die
Quantitätsverhältnisse im Polmaklappischen” (2
bd, 1902—05), ”Lærebok i lappisk” (3 bd, 1926—
29) och ”Lappisk ordbok” (3 bd, 1932—38).
Nielsen [ni’l-], Lauritz Christian,
dansk författare (1871—1930). N:s fulltoniga
nationella lyrik är vid sidan av Valdemar Rördams
den starkaste insatsen i dansk poesi från det håll,
där man opponerade mot 90-talets rent inåtvända
konst. Hans ”Udvalgte digte” utgavs 1918. N :s
prosaarbeten äro friska och ypperligt skrivna:
”Drenge til orlogs” (1899), ”De onde aar” (1902),
”Historier” (1907).
Nielsen [ni’l-], N i e 1 s, dansk geograf (f.
1893), fil. dr 1924, prof, i geografi vid
Köpenhamns univ. 1939. N. har särsk. ägnat sig åt
morfologiska och vulkanologiska ämnen och har
företagit flera resor till Island, spec. till
Vatna-jökull-området och Hekla (1947). N. är
föreståndare för Skalling-laboratoriet på Jyllands
västkust. Han är red. för bl. a. Geografisk
Tids-skr. och M eddelelser om Grönland samt leder
utgivandet av och är huvudred, för ”Atlas over
Danmark”.
Nielsen [ni’l-]. 1) O da Laurenze Helmine
N., f. Larsen, dansk skådespelerska (1851—1936).
N. var 1870—71, 1881 och 1883—84 anställd vid
Casinoteatret, 1881—83 och 1886—1902 vid Det
kgl. teater, 1884—86 och 1902—09 vid
Dagmar-teatret samt 1918—20 vid Betty Nansen-Teatret.
Hon gästspelade också framgångsrikt i det övriga
Norden och framträdde som vissångerska även i
Amerika. Hennes fält var den samtida franska
repertoaren, skådespel såväl som komedi och
sångspel, där hon med äkta känsla, elegant esprit
och skälvande nerv skapade en rad levande
kvin-nokaraktärer.
2) Martinus (M a r t i n i u s) Valdemar N.,
den föreg:s make, skådespelare och teaterledare
(1859—1928). N. var 1880—84 anställd vid
Casinoteatret, 1884—86 och 1889—94 vid
Dagmar-teatret, 1886—89 vid Det kgl. teater samt 1894
—97 vid Folketeatret, ledde 1897—1909 (till 1905
nominellt jämte Chr. Riis-Knudsen) på ett
litterärt och konstnärligt lysande sätt Dagmarteatret
och 1902—05 Casinoteatret samt var 1918—20
regissör vid Betty Nansen-Teatret. Han ägnade sig
efter 1909 f. ö. åt gästspel. N. var en
skådespelare med starkt temperament och en virtuos
teknik, som dock ej sällan förledde till koketteri.
Högst nådde han i komedien, där det personligt
charmerande i hans konst fritt kunde göra sig
gällande. N. fick 1908 prof:s titel.
Nielsen [ni’l-], Rasmus, dansk filosof
(1809—84), prof, i Köpenhamn 1841—83. N.
slöt sig i slutet av 1840-talet nära till Sören
Kierkegaard, vars paradoxala trosfilosofi han
dock önskade supplera med en förnuftsfilosofi.
Efter hand utvecklade han ett system, som kom
täml. långt från läromästarens, särsk. i verken
”Grundideernes logik” (2 bd, 1864—66),
”Reli-gionsphilosophie” (1869) och ”Natur og aand”
(1873). Hans lära, att tro och vetande, just
därför att de äro så olikartade, kunna rymmas
samma medvetande, bekämpades livligt av
samtida danska filosofer, ss. Martensen, Bröckner,
Heegaard och G. Brändes. I sina ”Forelæsninger
over philosophisk propædeutik” (tr. 1862—63)
har han nedlagt ett rikt encyklopediskt vetande
och bl. a. tidigt framställt den darwinistiska
hypotesen. N. var en glänsande oratorisk begåvning
och en fin skribent; av hans talrika mindre,
populära skrifter må framhållas ”Om aandsdannelse”
(1877), som bl. a. handlar om Kierkegaard.
Nielsen [ni’l-], Yngvar, norsk historiker
och geograf (1843—1916), prof, i geografi och
etnografi 1890 (från 1902 endast i etnografi)
vid Kristiania univ. Inom området för sin
professur utgav N. bl. a. en ”Reisehaandbog over
Norge” (1879, I2:e uppl. 1915), genom vilken
först Norges anseende som turistland grundlädes.
Sitt huvudintresse ägnade N. historien och
författade en mängd historiska skrifter, bl. a. ”Norges
historie efter 1814” (3 bd, 1882—92) och
”Lens-greve J. C. H. Wedel Jarlsberg” (3 bd, 1901—
02), N:s mest betydande verk. Sina sista år
sysslade N., själv ivrigt verksam som politiker
(höger), med samtidshistoria och utgav den
mycket ensidiga ”Norge i 1905” (1906) samt sina
föga betydande memoarer, bl. a. ”Under Oscar
II :s regjering” (1912), ”Fra Johan Sverdrups
dage” (1913) och ”Da unionen skulde briste”
(1915).
Nielsen [ni’l-], Jens Peter Zakarias, dansk
författare (1844—1922), den mest kände
representanten för den danska ”skollärarlitteraturen”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
