- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 15. Mikael - Noma /
865-866

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nieroth, Carl - Nierstein - Nietzsche, 1. Friedrich

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

865

Nierstein—Nietzsche

866

1710 sändes han för att efter Viborgs
kapitulation ersätta Lybecker som överbefälhavare i
Finland. Han avled dock redan 1712 utan att ha
hunnit göra några mer betydande insatser.

Nierstein [ni’r/tain], ort i Hessen, vid Rhen,
15 km s. om Mainz, ett av Tysklands främsta
vinodlingscentra.

Nietzsche [nftja]. 1) Friedrich Wilhelm
N., tysk filosof (1844 15/io-—1900 25/s), kallades
24-årig till prof, i klassisk filologi vid univ. i
Basel. Deltagande som sjukvårdare i 1870—71
års krig och överansträngning i den därpå
återupptagna lärarverksamheten bidrogo att bryta
hans hälsa. 1879 tog han avsked på grund av
en ögonåkomma och tillbragte senare somrarna
i Engadin, vintrarna vid Rivieran, ständigt
pinad av sjukdom men användande de korta
mellanperioderna av relativ hälsa till febrilt arbete.
1889 drabbades han i Turin av en sinnessjukdom,
från vilken han aldrig tillfrisknade.

N:s första mer betydande arbete, ”Geburt der
Tragödie aus dem Geist der Musik” (1872; sv.
övers. 1902), behandlar den grekiska tragediens
uppkomst och anknyter därtill betraktelser över
konstens väsen. N. söker i konsten återfinna två
grunddrifter, den ”dionysiska”, extatiska,
opersonliga livsviljan, uppenbarad i musiken, och den
”apolliniska”, individualiserande, formskapande
tendensen. Det starka beroendet i denna skrift
av Schopenhauer och Wagner (N. var personlig
vän med och entusiastisk beundrare av Wagner)
röjer sig även i ”Unzeitgemässe Betrachtungen”
(1873—76; ”Historien och livet”, 1924, och
’Schopenhauer såsom uppfostrare”, 1925), där
N. i opposition mot ”bildningsfilistrarnas”
ytlighet söker betingelserna för en fördjupad kultur.
Missräkningen vid uppförandet av Wagners
”Parsifal” i Bayreuth framkallade en smärtsam
brytning med denne och aktualiserade en länge
förberedd kris iN:s tänkande. De följ., i
aforismer avfattade arbetena
”Menschliches-Allzumen-schliches” (3 bd, 1878—80) och ”Morgenröthe”
(1881) söka i positivistisk-utilitaristisk anda och
under inflytande av darwinismen förklara
kulturföreteelsernas uppkomst. Så även ”Die fröhliche
Wissenschaft” (1882; 2:a uppl. 1887, tillökad med
dikterna ”Lieder des Prinzen Vogelfrei”, sv.
övers., ”Prins Fågelfri”, 1901), vari dock nya
tendenser spåras, som framträda fullt utvecklade
i ”Also sprach Zarathustra” (1883—91; sv. övers,
av A. Eriksson 1897 och 1900, 5:e uppl. 1919;
av T. Thiel 1950 med företal av J. Landquist),
N:s ojämförligt viktigaste arbete.

I alla sina skrifter en stilist av rang, har
N. i ”Zarathustra” bringat språket till den
högsta fulländning. Den är avfattad i en dityrambisk
lyrisk prosa av oöverträffad skönhet. I sina
tidigare arbeten är N. moralteoretiker, i
”Zarathustra” är han profet, förkunnare av en ny
moral, ”omvärderare av alla värden”. ”Gud är
död”; den kristna etiken, vars förnämsta tanke
enl. N. är medlidandet, skall efterträdas av
individualismens etik. Massornas enda berättigande
är, att de låta den enskilda högtstående
människan framträda, övermänniskan, som är
MF XV — 28

utvecklingens mål. — Medan kristendomens etik
enl. N. är livsförnekande, söker det goda i en
annan värld, kräver N. ett bejakande av detta
livet under klar blick för allt dess lidande och
ofullkomlighet, övermänniskan är det ideal, som
skall försona oss med ”det alltför mänskliga”.
Kravet på livets bejakande når sitt på en gång
mest utmanande och sublima uttryck i tanken på
alltings återkomst. Tillvaron upprepar sig i minsta
detalj oändligt många gånger likt ett timglas, som
vändes; vi måste därför återkomma på nytt till
exakt samma liv, och även till denna, den
smärtsammaste tanken, kräves av N. ett ja-sägande.

”Zarathustra” följdes av ”Jenseits von Gut
und Böse” (1886; sv. övers. 1904) och ”Zur
Genealogie der Moral” (1887; sv. övers. 1905
och 1917) ; i detta senare arbete uppställer N.
teorien om ”herremoralen” och ”slavmoralen”. För
de lägre klasserna, slavarna, betyder det goda det
nyttiga, det, som hjälper den svage att
upprätthålla livet, framför allt medlidandet och
osjälviskheten; för härskarna, de starka naturerna, är
det goda det förnäma, upphöjda, det, som ökar
livets rikedom och styrka. Medan N. i vissa
sammanhang betraktar all moral som skapad av
människor och sålunda relativ, förklarar han i
andra tillvarons väsen vara viljan till makt och
betraktar herremoralen, uttrycket för denna
maktvilja, som den egentliga moralen.
Slavmoralen är då en värdeförfalskning; kristendomen,
dess viktigaste manifestation, är ett ”slavuppror
i moralen”. — Skrifterna från 1888, ”Der Fall
Wagner” (sv. övers. 1898), ”Nietzsche contra
Wagner” (sv. övers, s. å.), ”Götzendämmerung”
(sv. övers. 1906), ”Der Antichrist” (sv. övers.
1899), avsedd att utgöra första delen i ett större
arbete, ”Der Wille zur Macht, Versuch einer
Umwertung aller Werte”, ”Ecce homo” (sv.
övers. 1923), äro fortfarande delvis mycket
betydande både till form och innehåll; måttlös
sj älvöver skattning och en med frenetiskt raseri
förd polemik mot kristendomen röja dock
utvecklingen av sinnessjukdomen, varav de första spåren
skönjas redan i ”Zarathustra”.

N. var länge förbisedd av sin samtid, men
sedan Brändes 1888 riktat uppmärksamheten på
honom, blev han hastigt ”modefilosof”. Hans
vetenskapliga betydelse är omstridd; lika mycket
diktare som filosof, är han en i hög grad
osystematisk, lidelsefull, personlig tänkare men har just
som sådan och genom sin bländande stilkonst
utövat ett oerhört inflytande. — N. var även
tonsättare. — N:s syster, Elisabeth Förster-N.,
inrättade 1894 det s. k. N i e t z s c h e-A r c h i v
i Weimar, varifrån N:s skrifter utgåvos. 1922
stiftades ett internationellt N i e t z s c h e-G
e-sellschaft, som sedan 1925 utger årsboken
”Ariadne” och inlagt stora förtjänster om
Nietzsche- f or skningen.

N:s samlade arbeten ha utgivits i flera uppl.,
den första 1895—1913 (19 bd jämte registerband
1926). Av en under utgivning varande fullständig
uppl. ha hittills utkommit ”Werke” till 1869 (5
bd, 1933—40) och ”Briefe” till 1877 (4 bd, 1938
—42). N :s saml. brev äro utg. i 6 bd, 1902—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffo/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free