Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson, Johan - Nilsson, Maj-Britt - Nilsson, Martin Persson - Nilsson, Nils - Nilsson, K. G. Ossian - Nilsson, Petrus, i Gränebo - Nilsson, Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Nilsson
896
hörde Utrikesnämnden
1921—24 och 1926—
36. Han har varit F.
K:s talman sedan 1937
och fört klubban med
stor pondus och
allmänt erkänd
skicklighet. N. var Nationella
partiets ordf. 1923—24
under Ernst Tryggers
statsministertid och v.
ordf, i Allmänna
val-mansförbundets överstyrelse och dess
arbetsutskott samt v.
ordf, i F. K:s nationella parti 1929—33. N. var
landshövding i Kristianstads län 1923—38 och
visade som sådan stor initiativkraft och duglighet.
Han var ordf, i Sveriges allmänna
lantbrukssällskap 1926—29, är ordf, i Kristianstads läns
hushållningssällskap sedan 1925 och ordf, i en rad
styrelser för ekonomisk och ideell verksamhet.
Nilsson, Maj-Britt, skådespelerska (f. 1924
W12). N. genomgick 1944—47 Dramatiska
teaterns elevskola. Hon tillhörde sedan denna teater
1947—51, var knuten till Nya teatern i
Stockholm 1951—52, varefter hon tillhört Vasateatern.
Med sällsynt naturlighet, värme och okonstlat
behag har N. fyllt uppgifter av varierande slag,
ss. Blenda i ”Hans nåds testamente”, Mary Grey
i ”Johanna från Lothringen”, Laura i ”Hus med
dubbel ingång”, Marinette i ”Bröllopet på Seine”,
Agnès i ”Apollon från Bellec”, Maria i ”Dags
att leva” och Lena i ”Det lyser i kåken”.
Nilsson, Nils Martin Persson, klassisk
fornforskare, religionshistoriker, historiker och
folklorist (f. 1874 12/?), fil. dr i Lund 1900, prof,
där i klassisk fornkunskap och antikens historia
1909—39, univ:s rektor 1936—39. N:s
forskar-gärning är ovanligt
vittspännande. Som
arkeolog i fältet
medarbetade N. vid de
danska utgrävningarna på
Rhodos och deltog i
publikationen med
”Timbres amphoriques
de Lindos” (1909).
Huvudlinjen i hans
förf.-skap blir
emellertid den
religionshi-storiska. I en lång
rad större och mindre
arbeten har han
undersökt och belyst
olika sidor i den grekiska religionen. I
”Grie-chische Feste” (1906) dissekeras resterna av
primitiv religion fram ur festbruken med hjälp av
etnografiskt och folkloristiskt parallellmaterial.
Grundläggande för utforskningen av de
förhistoriska religionerna på grekisk botten är ”The
Minoan-Mycenæan religion” (1927, 2:a uppl.
1950). ”Greek populär religion” (1940) skildrar
de folkliga religionsföreställningarna. En
sammanfattande framställning gavs redan i Olaus
Petri-föreläsningarna ”Den grekiska religionens
historia” (1921), därefter i ”Grekisk religiositet”
(1946) och slutl. i det monumentala verket
”Ge-schichte der griechischen Religion” (2 bd, 1941
—50). I samband med de religionshistoriska
verken stå å ena sidan viktiga bidrag till allmän
etnologi och folkloristik (”Primitiv religion”,
1911, 3:e uppl. 1934, ”Primitiv kultur”, 1924)
samt kalenderforskning (”Primitive
time-recko-ning”, 1920), å andra sidan skarpsinniga och
djärva försök att tolka de grekiska
hjältedikternas sagovärld i ljuset från
bronsåldersforskning-ens resultat (”The Mycenæan origin of Greek
mythology”, 1932, ”Homer and Mycenæ”, 1933,
”Homeros”, 1935). Som historiker i trängre
mening har N. framträtt bl. a. med det stora och
uppslagsrika verket ”Den romerska kejsartiden”
(2 bd, 1921), med en studie över
envåldshärskarna i Greklands arkaiska tid, ”De grekiska
tyrannerna” (1941), och med handböcker i grekisl
och romersk historia (1928, resp. 1929, i ”Nor
stedts världshistoria”, 2, resp. 3). Här åsyfta
allmänfattligt framställningssätt, liksom i en ra<
betydelsefulla populära arbeten (”Årets folkliga
fester”, 1915, 2:a uppl. 1936, ”Olympen”, 1918
—19, ”Festdagar och vardagar”, 1925, ”Orientens
forntid”, 1926, ”Hellas’ arv”, 1928, ”De
arkeologiska upptäckterna”, 1933, ”Det grekiska
världsherraväldet”, 1943). N:s forskningsresultat ha
givit honom en ledande plats i den internationella
antikforskningen, dokumenterad bl. a. genom ett
stort antal hedersdoktorat (teol. hedersdr i Lund
1929). På 65-årsdagen tillägnades honom
festskriften ”Dragma Martino P. Nilsson dedicatum”
(1939; med bibliogr.).
Nilsson, Nils, målare (1901—49). N.
studerade vid Valands konstskola i Göteborg 1922—
25 för Tor Bj urström samt i Paris vid Académie
Scandinave för Per Krohg. I sitt måleri var
N. mer socialt och ideologiskt inställd än sina
samtida målarkamrater (”Skeppsbrutna”, 1930,
”Frälsningsmöte”, 1935, ”Inbördeskrig”, 1937,
”Flyktingar”, s. å., av prins Eugen skänkt till
Nationalmuseum i Stockholm). Han arbetade
med stora, hela, rytmiska färgplan och undvek
söndertrasande miljöbeskrivning. N. har utfört
monumentalmålningar på vägg i flickläroverket i
Göteborg (”Dansen”, 1935) och i Skanstullskolan,
Stockholm (”Lek och allvar”, 1949). Som lärare
vid Valand 1938—47 kom N. att betyda mycket
för den unga Göteborgs-konsten. N. är
representerad förutom i Nationalmuseum, Stockholm,
bl. a. i museerna i Göteborg, Malmö, Oslo och
på Waldemarsudde. — Litt.: Kj. Hjern, ”N. N.”
(i95o) .
Nilsscn, K. G. O s s i a n, författare, se
Ossian-nilsson.
Nilsson, Carl Petrus Valdemar i G r ä n
e-b o, politiker, se Gränebo.
Nilsson, Nils Ragnar, jordbruksforskare (f.
1903 V4), fil. lic. 1927, fil. dr 1930, doc. i
biokemi vid Stockholms högsk. s. å., laborator där
1933—36, doc. i mikrobiologi vid Lantbrukshögsk.
1937, prof, i detta ämne 1940, högsk :s prorektor
1942, rektor sedan 1943. N. har som rektor verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
