Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson, Sven - Nilsson, Sven, i Österlöv - Nilsson, Sven, i Everöd - Nilsson, Sven (sångare) - Nilsson, Torsten - Nilsson, Vera - Nilsson, Wiwen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Nilsson
900
befintliga samlingen av i Skånes torvmossar
funna skelett av mycket högt värde. — N :s byst i
brons (av W. Runeberg) restes 1902 i Lund. —
Biogr. av G. Retzius (i ”Lefnadsteckningar öfver
Kungl. svenska Vet.-akad:s ledamöter”, 1901);
självbiografiska anteckningar av N. tr. i Hist.
Tidskr. för Skåneland, bd 5, h. 6—8 (1923).
Nilsson, Sven, i österlöv, riksdagsman
(1813—77). Han var urspr. skomakare, från 1843
gårdsbrukare i Ivetofta och skötte slutligen, från
1861 till sin död, ett hemman i österslöv, som
han själv inköpt. Han blev en anlitad sakförare
åt ortens allmoge och mycket använd i kommunala
värv. Han var led. av bondeståndet vid
ståndsriksdagarna 1862 och 1866 samt från 1867 till sin
död sin hembygds, Villands härads, representant
i Andra kammaren. N. var led. av de särskilda
utskott, som tillsattes för försvarsfrågans
utredning 1869, 1871 och 1875. Dessutom var han bl. a.
led. av konstitutionsutskottet. N. slöt sig
visserligen till Lantmannapartiet men gick i mångt och
mycket sina egna vägar.
Nilsson, Sven, i Everöd, riksdagsman
(1831—91). Han ägnade sig på sitt hemman i
Everöds kyrkby, Kristianstads län, åt jordbruk
och mejerihantering samt brännvinsbränning i
stor skala. Från 1863 till sin död var han, med
avbrott av ett år, led. av Kristianstads läns
landsting, från 1884 som ordf. 1870—91 var N. led.
av Andra kammaren och där en god typ för
Lantmannapartiets skånska fraktion: hyllande
partiets allmänna strävanden i fråga om
grundskatter och indelningsverk, gjorde han sig till
tolk för moderata reformer i fråga om politisk
och kommunal rösträtt och för en kulturellt
frisinnad åskådning. Han understödde
Lantmannapartiets försvarsmotioner 1878 och inkallades
1880 i den Posseska ministärens
lantförsvars-kommitté, vars förslags spillror han 1883
energiskt, fastän fruktlöst, sökte rädda. Vid
tullstridens utbrott slöt sig N. till frihandlama.
Myndig och oförskräckt, ställde han sig i debattens
hetaste eld. Vid majriksdagen 1887 och 1888 var
han vice talman. Efter Lantmannapartiets
sprängning kom N. att, i synnerhet efter C. Ifvarssons
död, framstå som Gamla lantmannapartiets
främste man.
Nilsson, Sven, operasångare (bas) (f. 1898
ll/s). Efter ingenjörsexamen vid Tekniska högsk.
1923 och anställning vid Höganäs-Billesholms ab.
1923—28 ägnade sig N. helt åt sång och
studerade för bl. a. G. Bratt, H. Ingebjart och I.
Andrésen. Efter debut vid operan i Dresden
var N. anställd där 1930—44 och utnämndes till
Kammersänger 1936. Återflyttad till Sverige,
gästspelade N. 1946 med oerhörd framgång som
Gurnemanz i ”Parsifal” vid Kungl. teatern i
Stockholm, engagerades följ, spelår och blev
snabbt en av förgrundsgestalterna i sitt fack.
Redan under sina år i Dresden var N. genom
sin voluminösa, välklingande stämma och sitt
dramatiskt livfulla spel, byggt på djuplodande
psykologisk analys, en uppskattad gäst på
operascenerna i Tyskland, Belgien, England, Italien,
Spanien, Jugoslavien och Polen och har efter 2:a
världskriget bl. a. uppträtt i Holland samt på
Metropolitan-operan i New York och La Scala
i Milano. Bland hans roller märkas ledande
baspartier i operor av Händel och Gluck, Osmin i
”Enleveringen ur Seraljen”, Guvernören i ”Don
Juan”, Sarastro i ”Trollflöjten”, Lantgreven i
”Tannhäuser”, Kung Henrik i ”Lohengrin”, Kung
Marke i ”Tristan och Isolde”, Pogner i
”Mäs-tersångarna”, Hunding i ”Valkyrian”, Hagen i
”Ragnarök”, Baron Ochs i ”Rosenkavaljeren”,
Filip II i ”Don Carlos”, Banquo i ”Macbeth”,
Gremin i ”Eugen Onegin” och Kontschak i ”Furst
Igor”.
Nilsson, Torsten, politiker (f. 1905 V4),
urspr. murare, deltog i den socialdemokratiska
ungdomsrörelsen och
var verksam som
journalist i tidn. Arbetet,
1927—30 sekr. och
1930—34 ordf, i
Skånes socialdemokratiska
partidistrikt. Han blev
1934 ordf, i
Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund och
1940 partisekr. 1941
invaldes N. i A. K.
och blev vid
samlingsregeringens avgång i
juli 1945
kommunikationsminister i P.
A. Hanssons socialdemokratiska regering, vilken
post han innehade även i ministären Erlander till
okt. 1951, då han blev försvarsminister i den då
bildade koalitionsregeringen.
Nilsson, Vera, målarinna (f. 1888 Vs), bedrev
konststudier vid Tekniska skolan, Stockholm, vid
Valand 1910 (Wilhelmson) och i Paris för Le
Fauconnier. Under 1 :a världskriget vistades hon
i Köpenhamn och därefter i Spanien och
Frankrike. Senare har hon även företagit studieresor
till Italien (1926—28), Ryssland (1933) och
Estland (1937). Sina starkaste naturintryck har hon
dock mottagit på Öland, där mark och himmel
ofta fått ge motivunderlaget åt hennes
kompositioner. N:s konst är buren av ett intensivt och
hänsynslöst uttrycksbehov, brutal i sin
sannings-lidelse men också ofta vek och ömsint. Framför
allt har N. blivit känd som barnskildrare genom
sina inträngande barnstudier, okonventionellt fria
från varje spår av sentimentalitet. Hennes
konst-närsgärning är fylld av ett socialt patos och
hennes sociala humanism har kommit till uttryck bl. a.
i väggmålningsutkasten ”Penning kontra liv” och
”Jordklotet”. N. är representerad i
Nationalmuseum, Stockholm, Göteborgs konstmuseum samt
i Köpenhamn och Hamburg. — Litt.: E.
Blomberg, ”V. N.” (i Konstrevy, 1948).
Nilsson, Karl Edvin (W i w e n), silversmed
(f. 1897 19/s), började sin verksamhet med
praktik i faderns guldsmedsverkstad i Lund, varefter
han studerade i Danmark, Tyskland och
Frankrike. N. har format en personlig stil med
föremålen utförda med plana ytor. Han genomför
en strängt driven förenkling av formspråket med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
