- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 15. Mikael - Noma /
917-918

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nivala - Nivaros - Nivelle, Robert - Nivellera - Nivllering el. avvägning - Nivernais - Nivôse - Nivå - Nivåförändringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

917 Nivarox—Nivåförändringar 918

om staden Uleåborg, 512 km2, c:a 12,500 inv.,
finsktalande. I N. finnes en betydande fyndighet
av nickel-kopparmalm, som bearbetats sedan 1941.
Utom nickel och koppar utvinnes kobolt. 1947
nedlades driften men har 1950 åter upptagits.

Nivarox [-å’ks], se Beryllium.

Nivelle [nivä’l ], Robert Georges, fransk
general (1856—1924), var vid i:a världskrigets
utbrott chef för ett art.-reg:te. Han blev
brigadgeneral okt. 1914, divisionsgeneral och chef för
3:e armékåren dec. 1915 samt chef för 2:a armén
efter general Pétain maj 1916. Alltifrån april
1916 hade N. med honom underställda trupper
med framgång lett försvaret av Verdun och
därigenom gjort sig synnerligen bemärkt. Han
blev vid general Joffres avgång från högsta
befälet Över de franska arméerna på västfronten
dec. 1916 utsedd till dennes efterträdare. Då det
stora anfall såväl ö. som v. om Reims, vilket tog
sin början april 1917, icke ledde till det avsedda
målet, den tyska frontens genombrytande, blev
N. skild från sin befälspost maj 1917. Han
återinträdde i tjänst som chef för 19:e armékåren i
Alger dec. 1917 och blev led. av högsta
krigsrådet 1920.

Nivelléra, avväga höjdskillnader; utjämna,
bringa till samma nivå.

Nivelléring el. avvägning, den
fundamentala metoden för höj dbestämning.
Mätningsred-skapen bestå i avvägningsinstrument och
avväg-ningsstång. Stången har en med siffror försedd
höj dskala med o-punkten nederst. Då större
noggrannhet kräves, nyttjas stång med påspänd skala
av invar. Stången ställes med hjälp av
dosvattenpass lodrätt över den punkt, som skall
höjd-mätas. På ett avstånd därifrån, som sällan
överstiger ett par hundra m, uppställes på ett stativ
avvägningsinstrumentet. Dess konstruktion avser
att skaffa en vågrät syftlinje mot stången. Den
horisontala tuben, som är rörlig omkring en
lodrät axel, är för detta syfte förbunden med ett
vattenpass på sådant sätt, att tubens hårkors vid
inspelande vattenpass motsvarar horisontlinjen.
Inriktas det så justerade instrumentet mot den
vertikala stången, utgör avläsningen på skalan
höjdskillnaden mellan tubens optiska axel och
stångskalans nollpunkt. Vid avvägning av längre
sträckor användas två lika stänger, stång A
uppställes på utgångspunkten, instrumentet på lagom
syftvidd därifrån och stång B på ung. samma
avstånd framåt. Avläsningsskillnaden bakåt—
framåt ger höjdskillnaden B—A. Därefter
flyttas instrumentet förbi B, som ej rubbas, stång
A bäres vidare framåt, och n. sker mellan B
och A:s nya uppställningspunkt. Sålunda föres
mätningen framåt från station till station. På
lämpliga avstånd anbringas i berg el. fasta
föremål fixpunkter, vanl. dubbar av jäm el.
annan metall. — Beräkningen av mätningen
består i addition av de direkt mätta
höjdskillnaderna och anslutning till en punkt med känd
höjd-siffra. Äro avstånd från instrument till stång
olika bakåt och framåt, sker korrektion för
jord-rundningen.

I alla länder med utvecklat kart- och kommuni-

kationsväsen utgör en sammanhängande enhetlig
precisionsnivellering grundvalen för all
höjdmätning. I Sverige är den under ledning av P. G.
Rosén utförda precisionsavvägningen det
grundläggande mätningssystemet.
Precisionsavvägning-ens normalhöjdpunkt är fäst i berggrunden på
n. ö. sidan av Statskontorets byggnad på
Riddar-holmen. Höj dsiffrorna gälla under antagande, att
havets medelvattenyta är belägen n,soo m under
denna punkt. Denna utgångsyta är havets nivå
för tiden 1900, vilket är av vikt att känna, när
hänsyn måste tagas till landhöjningen. Såväl
äldre som nyare linjeavvägningar i Rikets allmänna
kartverk äro anslutna till precisionsavvägningens
system, och lantmäteriets mätnings förordning av
1920 innehåller föreskrift om dylik anslutning.
— Till avvägningsinstrumenten höra också s. k.
avvägningsspeglar. Den erforderliga vågräta
syftlinjen erhålles vid dem medelst en spegel,
fäst vid en i ett lager lodrätt upphängd pendel.
En i Sverige känd konstruktion av denna typ är
den efter C. E. Elfwing uppkallade
avvägnings-spegeln.

Nivernais [nivärnä’], fordom prov, i mell.
Frankrike, motsvarar ung. nuv. dep. Nièvre.

Nivöse [nivå’z], fr. (av lat. nivösus, snörik),
snömånaden, den franska republikanska
kalenderns fjärde månad, hade 30 dagar.

Nivå (fr. niveau, ytterst från lat. libe’lla,
li-bell, vattenpass), vågrätt yta; jämnhöjd;
höjd-läge; även vattenpass (se d. o.).

Nivåförändringar, geol., iakttagas i nutiden
lättast inom kusttrakter i form av en
strandförskjutning, antingen så, att strandlinjen
förskjuter sig inåt land el. m. a. o. havet synes stiga
(s. k. positiv n., 1 a n d s ä n k n i n g el.
t r a n s g r e s s i o n), el. så, att strandlinjen
förskjuter sig ut från land, m. a. o. havet synes
sjunka undan (s. k. negativ n.,
landhöjning el. regression). Även i det inre av
kontinenterna försiggå i nutiden n., icke blott i
förhållande till havsytan utan också mellan en
kontinents olika delar, och kunna då påvisas
genom precisionsnivelleringar med längre
tidsintervall. Dessa senare n. måste tydligen orsakas av
olikformiga rörelser i själva jordskorpan, t. ex.
i form av förkastningar, bergskedjeveckning el.
andra slag av epirogenetiska och orogenetiska
rörelser. De sammanhänga med det föga kända
tillståndet i jordens inre och pågående
strömningar i magman (endogena processer). Vulkaniska
utbrott kunna även medföra plötsliga n. inom
lokala områden. N. i förhållande till havsytan åter
äro till sin natur mer komplicerade. Dels har
man här att räkna med nyssnämnda
jordskorpe-rörelser, dels också med att världshavets nivå i
sig själv ej är konstant utan påverkas av många
svårbestämbara faktorer, ss. sänkning och höjning
av världshavets botten, ändrade
avdunstningsför-hållanden, nedisning el. landisavsmältning, som
binda, resp, frigöra vatten. Därigenom undergår
havsytan upprepade förskjutningar, s. k.
eusta-tiska rörelser. Dessa rörelser av olika slag i
jordskorpan och i världshavets nivå kunna motverka
varandra el. samverka. Endast i fall av fullstän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffo/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free