Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Njure - Njurblödning - Njurbäcken - Njur-grus, -infarkt, -inflammation, -kolik, -kräfta - Njursjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925 Njurblödning—Njursjukdomar 926
om äggviteämnen (albuminer, globuliner).
Mängden ultrafiltrat uppskattas till c:a 170 1/dygn.
Härav återuppsugas 168—169 1 under passagen
genom urinkanalerna. Samtidigt återuppsugas vissa
för kroppen livsviktiga ämnen, t. ex. socker,
koksalt m. fl., andra passera obehindrat, t. ex. sulfat
och urinämne, och återfinnas i koncentrerad
form i biåsurinen, ytterligare andra ämnen, t. ex.
kreatinin och vissa färgämnen, utsöndras genom
urinkanalernas väggar. Vissa ämnen, t. ex.
inu-lin, som ej alls återresorberas i njurkanalerna,
andra, t. ex. diodrast, som utsöndras enbart
genom njurkanalerna, ha fått användning vid
klinisk undersökning av n:s funktionsförmåga, s. k.
clearance-undersökmngar. Man kan näml, genom
att bestämma dessa ämnens koncentration i blod
och urin beräkna storleken av ultrafiltrationen i
glomeruli och återuppsugningen i njurkanalerna.
En annan metod att uppskatta n:s arbetsförmåga
är att undersöka i vad mån de äro i stånd att
koncentrera urinen. Slutl. kan man få en
uppfattning om n:s funktionella tillstånd genom att
undersöka blodets halt av vissa kvävehaltiga
föreningar, s. k. restkvävebestämning. — N :s
funktion regleras på hormonal väg via hypofys och
binjurar, vilkas olika hormoner påverka
uppsugningen av vatten och salter i njurkanalerna.
Rubbningar i denna hormonella reglering ge upphov
till typiska sjukdomsbilder. Sålunda uppstår vid
avsaknad av hypofysens antidiuretiska hormon
diabetes insipidus, en sjukdom, karakteriserad av
olidlig törst och abnormt stora urinmängder (10
—20 Vdygn). Binjuresjukdomar åtföljas av
förändringar i utsöndringen av salter. Socker i
urinen uppträder vid sockersjuka. Äggviteämnen
(albuminer) uppträda, då glomerulusmembranen
skadats av inflammation el. giftpåverkan.
Njurblödning, med., se Hematuri och
Njursjukdomar.
Njurbäcken, det blomkalklikt förgrenade,
utvidgade övre ändpartiet av urinledaren, i vilket
njuren genom sina papiller (en i varje kalk)
gjuter sin urin. N. är ingalunda ett passivt hålorgan
utan mäktigt en viss ”diande” peristaltik. Ofta
säte för missbildningar, inflammationer och sten.
Njur-grus, -infarkt, -inflammation, -kolik,
-kräfta, se Njursjukdomar.
Njursjukdomar orsakas i vissa fall av
in-fektiösa el. toxiska processer inom organismen
med därav framkallade inflammatoriska
förändringar i njurarna. Vidare kunna förekomma
stenbildningar och svulster samt
cirkulationsrubbningar m. m. liksom även medfödda bildningsfel,
lägeförändringar o. dyl. — Det är framför allt
urinundersökningen och n:s följder på andra
delar av organismen, som ge de diagnostiska
direktiven. Ett av de viktigaste och mest påtagliga
symtomen är uppträdande av äggvita i urinen
(a 1 b u m i n u r i). Albuminuri behöver emellertid
icke alltid vara tecken på svårare n. Den kan
förekomma även hos friska efter ansträngningar el. i
form av s. k. ortostatisk albuminuri, vilken
framför allt utmärkes av uppträdande av äggvita vid
upprättstående kroppsställning och dess
försvinnande vid liggande. Äggvita i urinen kan även
påvisas vid blod- el. vartillblandningar, som ej
ha med själva njursektionen att göra utan
tillkommit längre ned inom urinvägarna. Den ”äkta”
albuminurien beror på sådana skador i nj
urvävnadens urinavsöndrande delar, att äggvita
”läcker ut” till urinen från kroppsvätskorna. V a
t-tusoten, ödembildningen, är ett annat vanligt
symtom, främst betingat av äggviteförluster ur
blodet. Till skillnad från svullnader vid
hjärtsjukdomar börja ödemen vid n. i ansiktet för att,
allteftersom sjukdomen utvecklar sig, lokalisera
sig till kroppens håligheter etc. — En annan följd
av otillfredsställande njurfunktion är, att en del
slutprodukter vid ämnesomsättningen (framför
allt urinämne), som annars skulle ha avsöndrats
med urinen, kvarhållas i blodet och kunna leda till
den förgiftning, som kallas u r e m i. Vid detta
tillstånd är blodets halt av vissa kvävehaltiga ämnen
ökad. Kliniskt variera symtomen från huvudvärk,
kräkningar och psykisk förvirring till
våldsamma krampanfall av epileptisk typ, som kunna
övergå i koma. — N. orsaka många gånger,
framför allt vid kroniska former, rubbningar i
blodcirkulationen, som företrädesvis yttra sig i en
förhöjning av det arteriella blodtrycket. Följden
härav blir en överansträngning av hjärtmuskeln,
som tillväxer för att kunna motsvara de ökade
kraven. Även synrubbningar förekomma vid en
del n.
Man brukar skilja mellan n., som bero på
universella förändringar i njurens vävnad, och
lokaliserade sjukdomar, som träffa mera
avgränsade delar av organet. De förra äro alltid
dubbelsidiga, de senare äro vanl. ensidiga. Till den
förra gruppen höra följ, sjukdomar: I
den gamla s. k. äggvitesjukdomen (morbus
Brigh-ti) urskiljer man numera två huvudtyper, som
dock kunna mer el. mindre uppgå i varandra: 1)
Nefroserna (njurinflammationer),
vid vilka huvudsaki. tubuli äro angripna; de
kännetecknas av stora äggvitemängder, frånvaro av
blod i urinen men rubbning av vatten- och
koksaltutsöndringen. Kväveutsöndringen är normal,
och blodtrycket är oförändrat, vattusoten kan
vara avsevärd. Nefroserna förekomma vid lindriga
febertillstånd, vid difteri och kolera, vid syfilis,
graviditet, sublimatförgiftning m. m. 2) N
e-f r i t e r n a (lat. nephritis); huvudsaki. glomeruli
äro angripna (glomerulonef ri t),
symtomen allvarligare. Således förekommer alltid blod
i urinen; äggvitemängderna äro ofta små. Utom
förändrad vatten- och koksaltutsöndring är även
kväveutsöndringen rubbad, varför fara för
ure-mi kan hota. Med tiden utveckla sig
blodtrycksstegring och förstoring av hjärtat. Nefriterna
uppkomma vanl. i samband med
infektionssjukdomar, ss. scharlakansfeber, halsfluss, sepsis och
tyfus. Behandlingen vid denna grupp av n.
består i sängläge samt borttagande ur kosten av
sådant, som ej kan utskiljas: äggvita vid
rest-kväveökning, salt och vatten, där så behöves.
— En annan av de vanliga n. är s k r u m p n j
u-ren, varvid, som namnet anger, njurarna äro
förminskade, beroende på förstöring av
parenky-mets specifika element och deras ersättande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
